Jag blev alldeles rörd. Det kändes stort och det gör det fortfarande. Tänk att någon tycker så om mig. Är det därför jag bara vill göra tuffa utmaningar på utsidan? För att jag är en softis på insidan? Guldmjuk på insidan och stentuff utåt. Jag gillar tanken.
Jag tror på balans. Balans i tillvaron. Balansera träning, arbete, vänner och familjeliv – inte vara utan – kör hellre både och. Mycket och ofta. Av allt. Jag vill testa ny saker, nya upplevelser, hårdare träning, mer träningsvärk, jobba med muskler jag inte trodde fanns. Det ska vara tufft och svettigt. Gärna med en adrenalinkick. Gärna flera pass per dag. Med vänner. Eller ensam med tankarna.
Men jag vill också göra annorlunda saker. Utmana tanken och hjärnan. Kolla om jag kan totalflumma ut, hitta saker i själen som öppnar nya möjligheter. Det finns en miljard personliga universum därute, alla bär på något. Jag gillar att ta in andras upplevelser och beskrivningar.
Det är dit jag vill komma – balansen… mellan tuff och mjuk.
Sedan jag kastade handväskan i Mälaren och blev av med plånbok, mobil och nycklar har mitt hjärta inte direkt känts som guld, snarare hård betong. Detta balanserade jag med att följa med Sussie på stavgång imorse 06:45. För mjukare start på dagen än så kan man nästan inte få. Jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin visa mig ute med stavar – men jag gjorde det. Jag kommer nog inte stavgå igen, men jag har tagit med mig en härlig morgon plus viljan att ändra inställningen till ”Jag lovar att aldrig…” till att ”Jag testar. EN gång åtminstone!” Sussie älskar denna form av motion, det gör mig glad. Saker som gör andra människor glada värmer även mig. Och jag behöver inte gilla samma saker. Jag lovar att testa Sussies Joggcross med styrka någon gång under sommaren.Vilken tur att vi alla är olika, så vi kan balansera stavgångare i skogen, golfare på banan, boxare i ringen, fotbollslirare på konstgräs och löpare lite varstans! För tänk om vi hade behövt trängas på samma plats.
9 kommentarer:
Mia, du HAR ett hjärta av guld och en personlighet som är underbar :-) Till detta har du också en skön inställning till mycket och en nyfikenhet jag gillar. Och mjölksyra balanseras bäst med endorfiner, eller hur var det? ;)
Endorfiner balanseras med mjölksyra... eller var det tvärtom?
Vi får fråga coach! Eller rättare sagt, du får ;)
Jag litar inte riktigt på coach i sånna frågor... jag menar Hästsalvor och Alvedon.
Åh vad jag saknar att träna! Och vad jag saknar er löparvänner! Alltid glada och positiva, ni är mina förebilder!Vad kul vi ska ha i Berlin. Med din mentalitet Mia borde du kunna coacha en egen löparklubb tillsammans med Karin;-D Hoppas vi ses på torsdag!
Bra där. Då kör vi booty snart.
Vilket härligt inspirerande inlägg! och vilken underbar inställnig!
Jag gör mitt bästa för att bli smittad... :-)
Hjärtat är säkert bra, men varför kastade du egentligen handväskan i sjön??
Helena: Girl power! Jag längtar också till träningen...men sitter i Paris.
Lilla Duktig: Booty - ska bli, boka in mig så ska du få se mig jobba.
Bureborn: Ja! Vilken bra idé att bli smittad av rätt baciller nu!
Butlern: För jag hade druckit för mycket champagne och var dum i skallen. Eller... jag väljer att se det så här: Jag ville bjuda på lite bra underhållningsberättelse på måndagsfikat (just det där att berätta att man kastat företagets mobiltelefon ner i Stockholm Ström...)
Skicka en kommentar