Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 8 oktober 2010

Sådan coach - sådan adept...

"Äsch det är ju bara 5 mil!" svarade jag på Kattis fråga om jag var nervös inför SUM på lördag.

Tummen upp från min dotter. Vi laddade med myslunch idag. Foto: MammaMia

Hey-hey-hey-Hold-your-horses! Fem mil är ju långt. Det är typ som att springa från stan till Arlanda...förbi startbanorna innan Garmin slår om till 50 km. För två år sedan hade jag inte ens sprungit fem mil på raken. Men perspektiven ändras och jag vet ju att jag klarar distansen. Även om jag inte sprungit långpass sedan mastodontloppet i augusti (246 kilometer). Hur kommer det sig att jag inte darrar, blir supernervös och flippar ur totalt? Förmodligen trygghet. Trygghet i att jag kan. Trygghet i att jag är inte mina prestationer. Jag är precis lika mycket värd om jag kliver av efter 3,12 mils härlig höstlöpning, med eventuellt ont ben, längs Sörmlandsleden.

I en konversation med min adept får jag reda på att hon bytt ut morgonens NMT mot en mil på lunchen. EN MIL?? Frukost- och lunchjoggar brukar väl ligga på en 5-8 kilometer. Men hon har precis som jag - fullständigt tappat konceptet för distans. Återigen. Trygghet. Och kanske lathet.

För Jo-så-är-det! Lathet. Om man ändå har bytt om och tänker börja svettas, kan man lika bra springa lite längre innan man ska duscha kroppen och tvätta kläderna. När-man-ändå-är-ute-och-igång-liksom. "Det känns inte riktigt meningsfullt om jag inte får ihop en mil" knorrar Moa. Okejrå - jag förstår. Förstår alldeles för väl.

Jag ser verkligen fram emot att terränglöpa i timtals med Herngrenskan i vinter och till våren! Shit vad kläderna ska vara värda att tvätta och kropparna redo för skrubb!

Super-duper-power-mega-antioxidnata-sallad med nässlor, ruccola, morötter, tomat, ingefära, bönor, broccoli, fetaost, räkor, quinoa, groddar, gryner, grödor, oliver, guckor...och you-name-it. Så lite nybakt rågbröd till, en smoothie och nötter och frukt. Yummmie!

10 kommentarer:

Cattis sa...

Oh, vad det ar inspirerande att lasa din blogg. Ar pa plats i London nu och formodligen blir det en joggingtur pa sondag.

BoelMaria sa...

Fantastisk sallad!!!

Sirpa sa...

Ser supergott ut! Får jag smaka?

Miranda sa...

Så söt dotter :) och jäklar vad ni är lika!!

Jessica sa...

Stort varm lycka till på SUM!
:-)

Camilla sa...

Alltså, den där restaurangen... jag bara älskar den! Men är det inte lite väl mycket fibrer för att ladda upp med? ;) Vi ses säkert i starten, men jag säger LYCKA TILL även här.

RamboMoa sa...

Haha, det är ju liksom du som lärt upp mig så jag får skylla allt på CoachMia! Herngrenskan ser för övrigt grymt mycket fram emot att kuta terräng med dig i höst! Jäklarns vad kul det ska bli. Idag hejar jag på dig utav bara helvete! HEJA MIA!!! Go!!!

Anonym sa...

Hmm vart är ENERGIN i den där lunchen?? Ser ingen Majonäs ;-) eller ligger det en massa torkad frukt å lurar med sina kolhydrter under groddarna?

/10sekunder

MarathonMia sa...

det är JÄTTEMYCKET energi i lunchen! proteiner, kanske lite för mycket fibrer, torkad frukt, nötter, oljor, inlagda grönsaker, oljiga saker- bara gotter...sånt jag blir mätt på läääänge.

10Sekunder sa...

AHAA!
Det fanns torkad frukt :-) Oljor och nötter är BRA! Ser GOTT ut!
och grönsaker bara för att det är gott och nyttigt.