Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 3 juli 2010

I will walk with you til the bitter end!

Solen gassar från en klarblå himmel. Bilen som rullar bakom, vars motorljud puttrar irriterande, kom bara närmre och närmre. Mina ben var rödknottriga av soleksem och värmeutslag. Lite längre fram går Silvio i rask takt och håller koll på funktionären med cykeln. "6 kilometer! Vi har kommit överens om 6 kilometersfart nu!" gormar Silvio. Det är han och jag kvar. Vi har gått i 29 timmar. Drygt. Han visar ingen tendens på skada eller slitning. Men jag har mina aningar. Jag har sett honom ta värktabletter och halta när han tror att jag inte ser. Hans strategi är klockren. Inte visa svaghet. Trötta ut sin motståndare.

Vi har enats om att gå från 5 kilometer i timmen till 6 kilomter i timmen. Det är varmt och det finns ingen skugga. Jag har ätit bra hela tiden och fyllt på med vätska. Börjar oroa mig för min toalettid eftersom jag blir kissnödig. Får väl pinka på mig i värsta fall. Vänster knä ömmar och är svullet. Det känns som det inte cirkulerar någon ledvätska i leden där och att någon lagt in tandläkar-bomulls-inlägg i knät. Inte fokusera på det som är jobbigt! Flytta fokus!

Jag märker att Silvio inte äter. Gång på gåg häller han vätska över huvudet. Hans annars så solbrända, vackra ansikte blir blekare och blekar. Han dricker lite vatten, häller i sig cola. Han är trött och sliten. Ändå går han i jämn takt och jag får småspringa för att hinna med. Jag kämpar - men jag ger inte upp.

Jag vet att Fredrik, hans Elin och Magnus är på väg. Jag skickar sms om vart vi befinner oss. Mina blåsor på fotsulorna känns som brinnande kol. Min panna är het. Jag äter en avokado och dricker lugnt. Småspringer ifatt Silvio. Han ser stark ut men något känns galet. Han säger att vi ska ta oss till Söderköping. "Fine" tänker jag. En sak i taget. Närmast fokus - få sällskap av Fredrik

När jag hade en dipp efter 24 timmar sms:ade jag honom och sa "Jag grejar nog inte hela vägen - ring för säkerhets skull". När vi sedan blev 2 kvar fick jag ny energi och ringde honom. Jag ville ha sällskap och han sa "I will walk with you to the bitter end". De orden drev mig framåt. Jag skulle få fördela min trötthet, få ny energi och samtal med någon som är pigg. Framåt-framåt-framåt.

När Fredrik pigg och fräsh ansluter bredvid mig får jag en iskall cola. Det är nog inte just detta som får Silvio att ge upp - men jag tror att han anar att jag fått ny energi, jag kommer traska vidare. Vi hinner bara gå 30 meter så vänder sig Silvio om och säger "Du har vunnit!". Jag blir superglad och snopen på samma gång.

Tävlingen gick ju ut på att gå tills siste man stupar. Och när siste man stupat stod en vinnande kvinna kvar - JAG!

Det visade att mina iakttagelser stämde. Silvio hade fått i sig för lite näring, för mycket koffein och var urlakad. Vi hade tänkt köra hem honom till Stockholm men han fick inte behålla varken vatten eller mat.

Berättelsen om loppet får ni imorgon kväll - då berättar jag mer om vedermödor, hur det kändes före, under och efter. Hela berättelsen finns bloggad av arrangörerna här.Nu åker jag till Värmland på 50-årsfest och struntar högaktningsfullt i att det skär sig med vita ballerinaskor till glitterklänning!

Tack för alla kommentarer, peppande sms och Facebookgratulationer!

I am the queen of FotRally!

42 kommentarer:

Karin sa...

Gött Mia! Grattis!
Och by the way - man kan ha ballerinaskor till ALLT!! ;)

Miranda sa...

Mia du är så otrolig! Åh!!!!!

Fitnesscoachen sa...

Fy faaaan vad bra du är!!!!

Totteman sa...

Grattis Maria!

Du är grym! Jag är så imponerad, och glad att jag var med i samma race. Hoppas vi ses i Skåne.

Keron sa...

Du är min idol!

Peter Nilsson sa...

Näst hårdast deltagaren åker till akuten, hårdaste deltagaren åker på 50-årskalas. Seems about right... :-)

coyntha sa...

Snacka om inspiration!!
Jag följde dig hela via nätet... jag visste du skulle vinna!!
Du är absolut bäst!!

Kolla gärna här: http://coyntha.wordpress.com/2010/07/03/snacka-om-inspiration/

Kramar!!

Sofie RW sa...

Oh yes you are! Grattis världens bästa Mia. Jag är stolt över att få vara din vän!

Måndagsbarn sa...

Grattis Mia! Ha en fantastiskt rolig fest. Tänker att du, som ett pris för vinsten, kan unna dig ett frikort.

Louise sa...

Det var en märklig typ av slow-motion-spänning att följa fotrally-rapporterna! Och roligt att läsa din berättelse här! Du är fantastiskt taggad och fokuserad och jag vore glad om jag så hade hälften av din pannbenstjocklek! Och så är du fantastiskt grym!!!!

Anonym sa...

Grattis, fett!
Dock tycker jag det är lite tråkigt att assistans från kompisar är tillåtet. Jag tycker att det blir lite mest kompisar vinner känsla ibland.

silcan sa...

1

silcan sa...

Grattis Mia!
DU var den mest komplette deltagaren,och du använde din kvinnliga list på ett finurligt sätt....Själv tror jag att min bristande erfarenhet av långlopp och kontinuerlig vätske och näringstillförsel var till min största nackdel.Vill också passa på och tacka dej och Bergman och ni andra för all hjälp efter fotrallyt.jag fick två påsar dropp, på sjukhuset igår.Idag är jag stel som en pinne,fötterna inte allt för vackra, annars är jag ok!
Var det igår eller idag du skulle på 50 års uppvaktning,lycka till med det.Jag är själv bjuden på ett bröllop,men tackade nej,inte läge för ett varmt bröllop nu.Vill inte vara den som svimmar i kyrkan idag!
Efter att ha träffat dej under loppet och kollat in din blogg förstår jag att du är en inspirationskälla för människor i din omgivning Mia,fortsätt med det!
Silvio.

anneliten sa...

Följde loppet via nätet och gick runt på jobbet med ett "Heja Mia" snurrande i skallen och ett leende på läpparna. "Vad flinar du åt" frågade någon. "Jag tänker på en superkvinna som just nu gör en makalös prestation" svarade jag.

anneliten sa...

Silvio, om du läser detta så beundrar jag dig också - att frivilligt gå tills man stupar, det är inte många som klarar rent mentalt.

Jesper Scheutz sa...

Grymt vilken enorm uthållighet du har. Trötthet och smärta är två olika saker att tampas med och smärta brukar äta pannben. Ditt strategiska upplägg funkade. Ska försöka ta med mig det alltid, äta och dricka.

Grattis till en skön vinst och alltid lika välskriven berättelse. Tack för all inspiration.

Peace Love och Löparskor!

Camilla sa...

Grymt, grymt, grymt! Tror du att jag blir sugen på att detaljstudera din mat- och drickastrategi nu, eller...?

ÄtaTränaKämpa sa...

Du är så grym!
En fantastisk förebild.

Maria sa...

Du har inte bara ett pannben, du förvaltar allt innanför där väl också vilket gör dig till en vinnare! Stort grattis!!! Och jag som trodde att du låg och sov hela dagen i dag och i morgon.

Super kul och ärofyllt att fått lära känna dig och något jag aldrig kommer att glömma.

Tusen tusen kramar!

Anders Jelander sa...

Stort Grattis Mia, från Anders Jelander vi ses på GAX

F sa...

Så jäkla bra jobbat av er båda. Jag hoppas att du känner dig mer kry idag Silvio.

/Fredrik som körde bilen... och paceade i 30 meter...

Nanna sa...

Stort grattis! Var övertygad om att du skulle vara med och kämpa på sluttampen, verkligen kul att du vann! =) Dessutom är det väldigt starkt av dig att blogga redan dagen efter så att vi vetgiriga och nyfikna fans kan hålla oss uppdaterade ;-)

Anonym sa...

Du är bäst Mia!! Så häftig och inspirerande ... men jag kommer aldrig komma ifatt dig ;-) Så kul att få va din ultrabuskompis! :-D

Anonym sa...

Bernt är det som tycker det är så himla kul att vara ultrbuskompius med Mia!!!

Marre sa...

Du är inte bara MarathonMia, du är RallyMia också. Bra kämpat, vilket pannben. Och du ser inte ett dugg trött ut på målfotot heller. Way to go, parta loss nu hela natten lång!

Andréa sa...

Jag har inga ord.. Men jag ska tänka på dig och dina prestationer vid ett tillfälle längre fram då jag kommer behöva lite pepp! Återigen grattis superwoman!

Petra sa...

Jag instämmer i lovsången, du är helt fantastisk Mia! Stort grattis!

Elin sa...

Kul att jag står i bakgrunden på bilden, hehe.
GRATTIS GRATTIS igen Mia! Du är en riktig vinnare, och att du ska på fest direkt efter är helt galet, stålkvinnan!!
/Elin
kolla in min blogg, finns några bilder från igår! En fin glädjeskutt-bild på dig!

Cecilia sa...

Grattis till segern! Inte förrän för sent förstod jag att ni vandrade (nästan) förbi min dörr - åh, vad jag hade velat heja på er och i förväg ordnat med vad som helst som ni ev hade behövt!

Silverscreen sa...

Grattis! Du är grymmast!

Jon sa...

Mia.. Jag visste Du skulle kamma hem det!! Såå otroligt imponerad av ditt sprudlande humör och kilometertjocka pannben & kände att du lätt skulle knata på tills du var ensam och segrade. Så det va bara till att vika sig & bryta.
Ta nu hand om de ömma fötterna så hoppas jag på revansch 2011.. ;)

-Jon "Parad för fanan" Plato

coyntha sa...

Här kan ni se på SVT när de intervjuade de tre sista!! Kul!!

http://svtplay.se/v/2065149/ostnytt/2_7_19_20

Grattis igen Mia!!

Tildo sa...

Den där Silvio "walked to the bitter end", medan du fegade ur innan du ens var svimfärdig. Där har du lite kvar att jobba med, din slöfock.

Marcus sa...

Vad menar du Tildo? Var du med o gick de sista timmarna? Annars måste du ju bara tala av otroligt stor personlig mognad o erfarenhet.

F sa...

Diskrepans: Marcus, jag skulle tro att Tildo skämtar. De är båda sjukt värdiga och det var verkligen två fighting faces som jag möttes av när jag anslöt för att gå med dem (om än att det bara blev 30 meter :-)).

Nästa år är ett nytt lopp och jag skulle tro att alla är välkomna att delta, även ni! Kör hårt!

/Fredrik

Krister L sa...

Stort grattis till segern!

Anonym sa...

Hej Mia.
Jag vill att du tar bort bilden av mej när jag ligger i ambulansen från din blogg.
mvh Silvio.

Sandra L sa...

Stort Grattis!
Du är såå cool!

Tildo sa...

Nej F, jag skämtar aldrig, men är man 133 år som jag, talar man precis som Marcus antyder av otroligt stor personlig mognad o erfarenhet. Och, eftersom han frågar: Ja, jag var med och gick hela tiden.

snitsaren sa...

Att i ord söka fånga Tildo, är som att gripa efter en tvål i ett vattenfall. Likt det åttonde ökenelementet kan hon/han inte beskrivas utan att förändras. I ljuset härav är redan denna kommentar dömd att misslyckas.

Några har kallat Tildo en hovnarr, som likt de flesta sådana vill säga vad som inte passar i de fina salongerna och bjuda oss ovana tankar att fundera över, i detta fall möjligen kring Footrallyt som tävlingsform och det vanskliga i att jämföra deltagarnas prestationer.

Andra har liknat Tildo vid slaven bak på kejsarens triumfvagn, och kanske försöker hon/han också viska i segrarinnans öra:
”Respice post te! Hominem te esse memento!”.

Anonym sa...

Imponerad! Smygläser din blogg med jämna mellanrum och måste säga att du är ett riktigt föredöme! Tack för inspiration och rolig läsning!

//J

Helena sa...

Wow! Duktigt jobbat! Halkade in på din blogg för ett tag sedan, häpnas över vad mycket en människa kan klara av. Du har inspirerat mej till att prova nya vägar :) Tack!
Länkade till din blogg från min, hoppas det är okej :)