Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 3 september 2009

Att göra anspråk på någons lycka?

Att drömma, leva och förverkligas.

Oavsett om du drömmer om att klara av att springa milen, Spartathlon, bygga ett hus eller skriva en bok så handlar det om en strävan mot något. Ett mål. Kanske fler. Det kan vara att komma in på den där speciella utbildningen, klara en distans, få drömjobbet eller bara hitta sin själ. Vad det än är du drömmer om så finns den där inom dig, du vill dit.

Med familj, vänner och arbete måste det ibland kompromosissas, det kan jag förstå – det framgår tydligt ur drösen kommentarer på Fredrikas blogg. Jag skulle vilja gå steget längre. Vem sätter stopp för dina drömmar – vem gör anspråk på din lycka? Kan du ”obehindrat” leva dina drömmar, samtidigt som du hjälper, söttar och supportar dina barn, din partner och andra att nå sina mål? Vari ligger begränsningen?

Våga leva dina drömmar, våga be om att dela detta med dina nära och kära. Våga hoppa ur din bubbla och din sanning – se din partners dröm om biltävlingar som en möjlighet att få vara delaktig och bidra till att dennes dröm förverkligas. Oavsett om du hatar just bilar – se andra möjligheter. För att leva sina drömmar, att få vara glad och lycklig – det är väl ändå det som är Livet. Och jag kan lova, att delad glädje är dubbel glädje!

Nej gott folk – ut och förverkliga era drömmar, stötta era nära och kära i sina utmaningar – och förmera er en smula!

14 kommentarer:

Maria sa...

Kunde inte sagt det bättre själv - inte för att vara sån, men synd att du inte är min morsa :O), inte för att du skulle ha åldern inne, nej snarare för att det hade varit cooolt att ha dig som morsa - min morsa gillar handarbete, så långt bort idrott man kan komma om man säger så ;o)

Men hon likt min far har stöttat mig hela mitt idrottsliga liv (och gör fortfarande) sen att de inte förstår är en annan sak, det vet fortfarande inte efter mina 16 år som fotbollsspelare vad en offside är för något, men skit samma, de hjälpte mig att förverkliga mina idrottsliga drömmar.

Kram på dig och lycka till i Berlin!!!

Fredrika sa...

Word Mia! Och helst inte bara en smula... massor :-)

MarathonMia sa...

Maria: Det är gott att höra. Min mamma tog sig också runt halva stan för att kolla mina basketmatcher fast hon inte förstod ett dyft.

Fredrika: Smula? Du lägger ribban - vänta tills jag klämmer till med inlägget vi diskuterade i Ystad... ;)

Micke sa...

Men om man inte har några drömmar utan bara glider runt lite planlöst?

MarathonMia sa...

Då är väl just det där att "Bara vara, och glida runt lite planlöst" tillståndet man vill befinna sig i. Det kan ju också stöttas och supportas på sitt sätt. Det är ju hur utmanande som helst att "Bara vara".

jumper sa...

Ystad-inlägget nu !!!

Elin sa...

Väldigt bra skrivet :-) Tror jag ska ta del och använda det du skriver i inlägget i verkliga livet :-)

MarathonMia sa...

Jumper: Jag är fortfarande upprörd och skriver inte i "vrede"... du får vänta...

Elin: Precis så jag menar! Ut och förmera dig!

jumper sa...

"Upprörd", "Vrede"! Det blir bara mer och mer spännande!

Snorkfröken S sa...

Så fint att läsa, då man vet vilken pelare du är i att stötta andra, och ge, ge, ge och ge av dig själv! Lovely!

Wannabe löpare sa...

Väldigt inspirerande läsning! Min dröm är att springa marathon om några år, men just nu nöjer jag mig med att orka milen på en timme =)

Lina sa...

Intressant!!! Det är viktigt att fundera på sånt här ibland!Det är det som är bra med långpass, då hinner man fundera massor! :)

MarathonMia sa...

Snorkfröken: Rodnar och tackar

WannaBeLöpare: 10 km är ju skitlångt. Jag kommer aldrig glömma lyckan då jag sprang en hel mil första gången!

Lina: Lånpassen är perferkta funderarpass :)

Karlbom sa...

Bra skrivet! Tack för att du tar dig tid och skriver ner dina funderingar och att du låter oss ta del av dom.