Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 16 juli 2009

Smaka på min egen medicin

Jag har hållt riktigt låg profil sedan helgen!

Som straff för mitt beteende har jag tonat ner mig något. Jag fick ju inte ens Micke att spy i tisdags... hehe. Igår packade jag väskan och begav mig till gymmet på första gången sedan tidig vår. Där körde jag först 1 timmes BodyPump och lät instruktörstjejen pusha, peppa och utmana mig. Jag löd order, genomförde passet, lyssnade på teknik-knep. Efter detta petade jag in en timmes BodyJam med jazz, house och ... ja-vad-var-det-nu-igen-för-dans? Instruktören är grym dansare och stämningen var hög. "Är ni med gänget?" fjösiga svar. "ÄR ni MED gänget" Jorå... "ÄR NI MED GÄNGET!?" "Självklart!!" Dansade loss så att svetten sprätte omkring mig (från hästsvansen förstås). Jag höll till och med låg profil i oklädningsrummet - kommenterade inte den extremt snygga tatueringen en tjej hade (som jag vanligtvis skulle gjort).

Nu är det två dagars ofrivillig vila i Paris och London. Jobb, jobb, jobb.

Samtidigt undrar jag hur bra det är att tona ner sig totalt - suddar jag ut mig själv? Eller samlar jag på hög och sprider glädje (läs irritation) som bara den när straffperioden är över?

Time will tell.

Att bli peppad och pushad var riktigt kul - den medicinen var inte så bitter. Drivkraften sitter ju i en själv liksom, det är bra när någon annan visar hur jag ska ta fram den! :)

7 kommentarer:

Evelina sa...

Oavsett om den är låg, hög, för mycket, för lite, under, borta eller överallt så är den en av de vackraste.

MarathonMia sa...

Den är överallt. Den är vacker. Den är kärlek.

Snorkfröken S sa...

Mia - fortsätt vara du - var stolt över din förmåga att peppa andra, det är otroligt värdefullt.

Jag tyckte också när jag läste förra inlägget att "kanske det var lite att ta i". Är själv en som inte riktigt tar åt mig av andras pushande, och skulle antagligen ha blivit ganska irriterad om någon sprungit vid sidan om och skrikit till mig att ta i. Men: det är faktiskt vårt eget ansvar vad vi lyssnar på och vad vi ignorerar. Ganska stor del av de uppmaningar jag får tas in genom ett öra, och rinner direkt ut genom det andra. På gott och ont, men jag gör i alla fall som jag själv vill.

Sorry för flummet; det jag gissar att jag ville få fram är - var dig själv, så att du själv och vi andra får njuta av din härliga personlighet. Sen är det upp till en och vars eget ansvar att påverkas eller ej.

MarathonMia sa...

Snorkis: Gulle - tack. Jag brukar i och för sig lyssna av - eller kolla av så inte personen blir irriterad... men jag kan ju inte ha rätt jämt :)

marathonjohan sa...

Både BodyPump och BodyJam... Blir det biathlon då eller? :)
Håller annars med Snorkkis om att man ju väljer själv vad man lyssnar på och vad man stänger öronen åt.

Fredrika sa...

Men nu fattar jag ingenting. Varför ville du tona ner dig?

Okej att det kan vara intressant ibland att bara lyssna liksom (på alla plan), men tona ner sig låter som att kväsa sig i mina öron.

Du är inte too much Mia, jag tycker du är mycket lyhörd för andra.

MarathonMia sa...

MJohan: Biathlon - hohoho - absolut!

Fredrika: Äsch - som att ha en vit månad eller så. Fast jag grejar nog bara knappt en vecka ;)