Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 20 juli 2009

Mia GPS:en Thomsen

Jag springer nästan alltid fel. Och tydligen får jag andra att göra detsamma!
Igår skulle jag köra ett kortare långpass med en kompis. Vi valde hans hemmabana - där han kutat en miljard gånger. Jag babblar som vanligt på och plötsligt är vi inte i löpspåret längre utan på en golfbana. Vi letade oss ut genom högt gräs, in i en skog, fann en stig och förlitade oss på hans väderstreckskänsla. Inte min. För i sånna fall skulle vi varit kvar i skogen/på golfbanan/på E18/på-väg-åt-fel-håll. Hur fick jag polaren att tappa spåret? Ska det alltid vara så att jag springer fel? Jag brukar se det som en bonusrunda och att jag får se nya saker - men om jag får den mest rutinerade löparen att tappa spåret på hemmaplan hur ska jag då överleva GAX? Hur mycket mer får jag se av Skåne än de nödvändiga 16 milen?

Fick ihop 17,54 km på 1:40:41. Blandad terräng. Gillade terapin i det höga gräset (Det finns inga ormar, jag stukar ingen fot, det finns inga ormar, jag stukar ingen fot...)

11 kommentarer:

Elin sa...

Det låter som ett träningspass där du hade behövt ha dina nya snygga stövlar :)

MarathonMia sa...

hahaha - gräset nådde mig till midjan! Jag hade behövt galonbyxor också!

Anonym sa...

Märker du att nästan alla pratar mer "grötigt" än vid starten och att du precis sprungit över en liten bro, Öresu..., någoting?, så har du med all säkerhet kommit fel och bör vända om..
/ANONYM!!!(som älskar Skåne ;-)

MarathonMia sa...

hehe - jag ska tänka på det. Hoppas att det inträffar medan jag fortfarande är relativt pigg och fokuserad - så att inte min grötiga hjärna plötsligt tar det för RÄTT liksom ;)

Micke sa...

Det finns inga fästingar, det finns inga fästingar repeterat in absurdum skulle jag tänka. Uhh, äckliga kryp.

gullfot sa...

Höggrästräningen kommer du att ha stor nytta av till gax.

Några fästingar har jag inte fått här nere, däremot blivit jagad av en tjur. Men såna brottar du väl ner med blotta händerna Mia :-)

MarathonMia sa...

Micke: Den fajten får jag ta nu efteråt - jag har aldrig haft en fästing - nu är jag toknojig efter höggräslöpet.... iuhh.

Fredrika: Shit! Jag känner plötsligt att jag och Staffan har valt helt rätt pacer. Är det fusk att rida på tjuren några kilometer om man är trött?

gullfot sa...

Tja. Du får väl slänga ner ett lasso i drop bag #3.

MarathonMia sa...

jag ska banne mig lägga in tjurintervaller under semestern ;)

Micke sa...

Lucky er som sluppit de små krypen.. Det värsta är att dom har en tendens att sätta sig på ställen som man absolut inte vill ha små blodsugande kräk på. Ungefär samma ställen som man kan springa in i stolpar på, so to speak.

Hellre en tjur alla dagar i veckan.

MarathonMia sa...

oh shit - jag kollar in kokosmattan direkt ;)