Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 30 juli 2009

Träning i Stensvik

mumma för kropp och själ!

Tisdagens tänkta pass ersattes av träff med barndomsvänner och lite rödvin - benen vilade en extradag.

Onsdag: Före-frukost-jogg med sonen klockan 12. Tog det lugnt och tassade 8,3 km i lugnt tempo (5:42-fart) men för hög puls (158/172). Tillsammans körde vi rehab och styrkeövningar med armhävningar, tricepsdips, plankan och benböj. Jag körde rump- och hamstringsrehab, medan Alex körde rehab höftböjare. Härligt att träna tillsammans på altanen med salta havsvindar som svalkade våra svettiga, nytränade kroppar.

Torsdag: Uppvärmning 3,5 km på 20 minuter -sedan Världens-Jävligaste-jag-menar-Härligaste-Uppförsbacke *5. När jag började uppvärmningen hade det precis slutat spöregna. Men vädret hann variera under varje intervall. Backintervallerna:

783 m: 3:59 (163/174)
773 m: 3:54 (167/175)
784 m: 4:10 (165/174)
770 m: 4:08 (164/175)
786 m: 4:04 (164/177)

Sista backintervallen kändes fruktansvärd, stark sidvind och regn som tilltog. Jag ville ge upp - ville inte ge upp - ville ge upp - ville inte ge upp! Bara 100 meter kvar! Hundra jäkla meter. Vad är hundra meter? Jag kan, jag vill, jag orkar. Benhinnorna dunkade, rumpmuskeln stelnade, låren skrek och bröstkorgen höll på att sprängas. Jag ska banne mig upp! Jag ökade, spottade, fokuserade på "fram med höften upp med hakan". Andas in, hitt rytmen, andas ut. Snart uppe - snart! Ökade något och kramade ur den sista orken. När jag nådde toppen och såg sommarregnet som en dimma bland björkarnas lövkronor - där lite sol bröt fram vrålade jag rätt ut - "Wrooooooaaaaal!!" Kom inte på något bättre att säga.

Joggade ner och tackade gubben som satt på förstukvisten i kurvan för bra publikstöd. "Är det redan slut?" undrade han. "Ja, för denna gången!" svarade jag. För den här backen ska jag nog ta och hälsa på igen.

Kärlek.

10 kommentarer:

Cykelmygga sa...

Phu, jag blir trött bara av att läsa ordet backe:)

Gott köttat, burn that bacon!

askan sa...

Åh, kan du inte ta med den backen ner till Skåne och lägga den i Malmö? we need!

askan sa...

Åh, kan du inte ta med den backen ner till Skåne och lägga den i Malmö? we need!

marathonjohan sa...

Det är ju nästan så att till och med jag blir sugen på att springa backe nu, men jag nöjer mig nog med vanliga tusingsintervaller ett tag till... Bra jobbat iaf!

Elin sa...

När man läser om ditt backpass så blir man sugen på att lägga in ett sådant träningspass inom en snar framtid :)

Hamberg sa...

Man blir så glad när man läser dina inlägg, med du...kom hem nu!

Jenny sa...

Coola Mia, kan inte du anordna ett lite höstträningsläger i Strömstad för mig? :) Sen kan vi bada i havet och imponera på vindsurfare så de nästan susar in i bryggan. Som vanligt blir jag astaggad på att träna när jag läser dina kloka ord - du måste vara bra för min karaktär babe!

bureborn sa...

Wow, här händer den grejer medan man är borta minsann. Donnan har gått och blivit ultraelit - grattis snygging! Och så underbara backar som du spöar skiten ur. Och på det en rafflande 24-utmaning i september. Det lilla äventyret ska jag ta mig en allvarlig funderare på..
Och alldeled snart är det GAX. Spänningen är snart mer än olidlig.

Anna (Orka mera) sa...

Ahhh backe! Jag älskar backar. Jag säger som Askan - skicka hit den. Du kan ta det med snigelpost för jag måste hinna bli hel i benet först :(

Carina sa...

Önskar jag tyckte backträning var härligt, men jag tycker att backträning är spyträning...