Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 6 juli 2009

Imponerande!

Att övervinna rädslor, stora som små, är en inre fight som imponerar stort på mig!

Den här gången handlar det om en modell större. Att springa 5,5 mil när ens distansrekord är milen är en stor bragd. Det var så många som inte sprungit särskilt långt, men som laddade, var nervösa, skaffade vätskebälte och planerade inför lördagens Hornstull-Järna.

Det är det perfekta träningsloppet eftersom det finns möjlighet att hoppa på och av ungefär var 5:e kilometer. Detta ger en trygghet. Och kanske en liten morot. Precis som på varvlopp styrk nämligen tävlingsskallen, så när det känns motigt och tröttsamt så kan man hoppa av, men när tunnelbanestationen är där så poppar följande tanke upp "Bara en etapp till". På detta sätt transporterade sig 75 löpare fram genom förorterna mot Järna.

IF Linnéas Ultradrottning (hon med totalfokus) hade som vanligt fixat med GPS-kartor till Garmin, tydliga skriftliga instruktioner och vägbeskrivningar. Bara att ge sig av på äventyr.

Jag körde på känsla och tänkte hoppa av om kroppen sa ifrån efter förra helgens långlöp på nästan 9 mil. Därför delade jag och Tone på gruppledarrollen. Jag kände mig pigg och stark så jag hängde med hela vägen - hur skulle de annars få till sin bonusrunda på Sörmlandsleden. Jag springer alltid fel :)

Imponerande!

Fredrika: För hela arrangemanget och för att hon fått mig att springa ultra.

Tone: Tjejen har en farthållningsklocka inbyggd i kroppen. Vi enades om 6:30-tempo (även om Peter började bråka om 6:45-fart) vilket hon höll hela väge tills vi skulle på Sörmlandsleden.

Vår grupp: som inte tappade humöret, eller åtminstone inte visade det på hela vägen. Att vi väntade in alla så vi skulle komma fram tillsammans. Ultragemenskap.

De 58 som sprang hela distansen: Fantastisk siffra.

Fredrik, Anneli, Katarina och Leffe från NMT: Ni rockar! Helt otroligt att komma hela vägen! Fantastisk ultradebut vänner! Några har tydligen anmält sig till Stockholm Marathon nästa år... ;)

Linnéaner: En hel drös klubbkamrater satte distansrekord och gjorde ultradebut. Daniel lyckade hänga med i det långsamma tempot och fullfölja - han är annars känd för rugbyöppningar i springfart...

Oskar: Sprang i Fivefingers hela vägen. De är lämpade för kortare sträckor och inte terräng. Varje steg längs grusvägarna var en smärta, fotsulorna släppte nästan foten. Jag har aldrig hört så mycket svordomar, eller sett så mycket jävlar-anamma som han visade den sista milen. Han vägrade byta skor med mig och sa "Har jag varit så här dum, ska jag banne mig vara en idiot hela vägen!" Jag utnämner Oskar till Veckans Viking.

Loppets häftigaste: Jag sprang och pratade om "tecken" kring GAX100 miles och snett framför mig säger en kille "Hej! Jag heter Stefan och arrangerar GAX - du kan ställa hur många frågor som helst om upplägget". SCARY...

11 kommentarer:

Evelina sa...

Jag applåderar! Vilka fantastiska prestationer som alla stod för. Blir så glad att jag nästan glömmer att jag är ledsen för att jag inte kunde följa med.

Anonym sa...

IMPONERANDE: Mia som med lätthet sprang 55 km en vecka efter att ha avverkat över 90 km i Trollhättan! You're my bejbi:-)

Puss

T

Jossan sa...

Jag vill bara tacka för en härlig dag!

Anonym sa...

TACK Mia för en härlig dag - som jag nu fick återuppleva i dina bilder!

TACK för inspiration att följa med på detta äventyr, för tron på att det är möjligt även för mig att springa lååångt, för roligt snack som fick oss att glömma bort trötta ben, för utpekande av sevärdheter under vägen (indiantält, vackra källan...) osv! :-)

Nu funderar jag på vad jag ska göra härnäst...
Uppsala - Stockholm 18 juli kanske... men det är ännu-jätte-längre...!

/TSM-Cilla - nu även Ultra-Cilla :-)

Maria sa...

Sugen?? Sköjja du eller? När jag ser bilderna så blir jag ju sjuktlöpsugen!!!
I morgon joggar jag lätt 4 km och ska njuta i fulla drag. Hoppas kunna jogga med er efter jag kommer hem från Ronneby den 17 juli. Dock kollar jag ner lite i morogn :o)

Gött mos!

askan sa...

Gott sprunget! Att springa på känsla är nog det enda som gäller! Ultrafågel kvittrade i mitt öra att tecknen blivit tillräckligt många...

MarathonMia sa...

Evelina: Du är värd en härlig tur till Järna i löpskor. Du är så tålmodig och jag beundrar ditt fokus - snart är du tillbaka!

Tone: ojdå - det var långt det ;)

Jossan: du sprang 3 mil. TRE mil. helt jävla tokigt - det är nära nu ;)

Ultra-Cilla: Vilken glädje - och vad kul att se alla små komma-ifatt-löpningar i mål :)

Maria: Dig får man ju låsa in för att hålla vilandes...

Askan: hmmm - den fågeln har jag nog träffat - kul att ses! Visste inte att du skulle vara med, än mindre att du kände "min" Leffe.

Anna (Orka mera) sa...

Ajajaj, det gör ont i mina fötter bara att se bilden på vibram five fingers.... Och så läskigt mellan tårna! Skulle springa till treriksröset bara jag slapp ha sånna på mig :)

MarathonMia sa...

Anna: han var en sann fajter. eller idiot - vi kunde inte enas om vilket.

Dessi sa...

Vilket härligt inlägg och härliga prestationer! Tackar för det :)

Lotta sa...

Shit pommes frites vad det där såg kul ut!! Det där vore nåt riktigt skoj att testa på - just det att man kan "stiga av" vid jämna mellanrum gör att det känns möjligt att klara! :)