Som en...som en...som en...

...jag vet inte vad!

Jag är så fylld av energi. Körde NMT intensiv på morgonen igår morsee och drog rejält över tiden med NMT rookie igår kväll. Tog sedan en promenad med bästa Kattis och vill bara ha mer. Total träningstid 75 min + 88 minuter + 30 minuter. Jag ville köra 75 minuter till med Daniel, springa i all oändlighet och bara landa i nuet.

SuperWoman skymtar under arbetskostymen...

Det är något fel på mig. Jag har säkert någon konstig inverterad sjukdom som gör att jag liksom laddar upp mig själv - som ett uppladdningsbart batteri. Ju mer uppladdad jag är desto bredare blir leendet och piggare blir ögonen. Det finns för ihelvete-inget-stopp! Idag har jag knappt ont i vänsterbenet (det som fick mig att vakna tio gånger natten innan...) - borde inte kroppen säga stopp. Vila. För det är ju det jag ska göra idag. Från 400-ingar i alla fall. Jag låter minsann inte ett piggt ben lura mig och äventyra Sörmlands Ultramarathon på lördag.

Jag känner mig som en uppsnurrad, överspeedad fjortis. Inte alls klädsamt för en 40-årig marknadschef. Jag tänker i alla fall använda energin åt att förbereda nästa veckas Ännu-större-konferens i Danmark åt att vara klar med mina doningar en dag före deadline. För att vara på den säkra sidan!

Gästinstruktör på NMT Rookie

En ny NMT Rookie camp är igång och jag fick stora äran att lära gänget springa.
Fotot är inte på rookisarna - jag mitt nöt glömde förstås kameran i omklädningsrummet :( - fotot lånat från NMTs facebooksida.

Det är ju inte bara att köpa sig ett par löpardojjor och ge sig ut och kuta. Är man nybörjare på träning eller börjar igen efter långt uppehåll brukar ju motivationen vara lite sisådär. Känns det jobbigt att springa någon kilometer, ja då kanske man inte gör det igen. Skorna blir stående i hallen och drömmen om att känna sig pigg, stark och vältränad ersätts av något annat.

Motivation var det inte brist på bland de 29 deltagarna i kvällens pass. Alla var sugna på att lära sig lite löpteknik. Mitt mål var att förenkla för dem när de ska jogga/transportera sig mellan övningarna som de ordinarie instruktörerna kör. Att de ska komma fram lättare, kunna andas och inte vara helt slut när de ska köra styrka. Att göra löpningen lättare och kanske därmed roligare.

Jag startade passet genom att be alla resa sig från sina stolar. Alltså sträcka på sig och känna sig 10 cm längre, att slappna av i axlar och vara lätta i steget. Alla skulle springa vackert och känna sig snygga.

Och snygga var de! Jag tog med mig gänget till en backe vid Ugglevikskällan, den är lutar bara lite, där körde vi olika löpskolningsövningar (höga knän, indianhopp, skipping, sidolöp och baklängeslöpning) och drog sedan iväg till mördarbacken. Där visade jag hur man tar sig upp för en backe på bästa sätt, eller i alla fall med rätt teknik (vilket inte i början innebär att man ska springa så fort som möjligt, utan helt enkelt rätt). Sedna fick de försöka släppa lite rädslor och springa fort nerför på ett ekonomiskt och skonsamt sätt. Alla sprang upp och ned i backen och fick in tekniken mycket bra på första försöket. Rookiesarna orkade upp för backen fler gånger än vad några ens klarar på intensivpassen!

Därefter frågade jag hur många som aldrig sprungit 3 km i ett sträck, 5 räckte upp handen. "Off we go!" I gemensam trupp sprang vi i elljusspåret och lade metrar bakom oss. Det var så grymt att se alla öva in tekniken upp- och nedför, att de tänkte på hållningen och sprang vackert hela vägen. De frågade om tips och råd, och jag svarade så gott jag kunde.

Att springe i skymningen en höstkväll är helt magiskt. Luften är så frisk och kroppen bara vill vara i den där härliga rörelsen som kallas löpning. Jag sneglade ner på klockan och insåg att jag bara hade 7 minuter kvar av passet och vi var en bra bit från Östermalm. Oups - jag hade kunnat springa runt och peppat Rookisar i timmar, men jag busvisslade tillbaka gänget så begav vi oss tillbaka till slut.

När vi väl kommit "hem" visade min Garmin på 6,67 km - och då hade jag sprungit MINST av alla i hela gänget. Jag hade ju bara stått och tittat när de kutade upp och ner för backar. Detta innebär att ALLA sprang mer än 7 km under kvällen.

Är inte det grymt av ett Rookiegäng så säg!? Jag är i alla fall MYCKET imponerad!

Jag tränar mig genom det onda...

Att ligga stilla, stelna till och korka igen systemet är inte min melodi. Min kropp fungerer inte då, har gjort misstaget förut.

I natt vaknade jag 10 gånger av att mitt vänsterknä gnisslade (svullnade upp under flygresan i måndags). Jag hade rejält svårt på NMT de första 20-30 minutrarna. Men sedan, som en len, skön smörjolja lossade knät och fungerade. Nästan. Det tar emot för att det är svullet. Det tar emot i hamstring för den är lite för stel. Det tar emot på vänster skinka för den blir alldeles för lite masserad? hehe. Jag rehabar och det går framåt. Tyvärr kastas jag tillbaka av flygresor eller stillasittande en hel dag på dålig kontorsstol - föredrar att stå.

Jag måste röra på mig för att få igång det igenkorkade, jag måste dricka mycket vatten och få igång blodgenomströmning i musklerna med jogg. Jag tror på att träna mig igenom det onda, känna av och stärka upp. Alla har vi olika kroppar och olika läkeprocesser, men detta fungerar för mig. Och banne mig - nu känns det så himla mycket bättre än klockan 5 imorse!

...och andra drömmar

Just nu drömmer jag om...

...att få vara utsövd, ha ett helt vänsterben och vara alert på Sörmland Ultramaraton (50 km), nu på lördag.


Jag ska bara jobba, träna med IF Linnéa, träna NMT, köra löpinstruktion på NMT Rookie, köra 400 metersintervaller, promenera med Bästis, hinna träffa Kattis och vara en fantastiskt trevlig-och-högpresterande-kollega, en förstående mor och en intressant flickvän.

Vilken tur att Kalle har gått med på att vi "tävlar på vårt vis", alltså att vi tar SUM som ett äventyr och tränar på att stoppa tårna i rätt stubbe i skogen - om inte kroppen är utsövd och vänsterbenet tip-topp...

Mardrömmar...

Kom hem kvart i ett i natt. Sov apdåligt och vaknade av följande dröm:



Jag hade med mig en ny adept till NMT, vi låg i plankan och pratade. Jag hade lovat i ett mail att Bruno var snäll som en Go-Fransk-Nallebjörn. Jag känner ju att det är fel av oss att ligga i plankan och prata, men vet inte hur jag ska säga till adepten att vi måste hålla tyst. Just när tankarna i drömmen blir sådär jobbiga, när jag VET att jag borde skärpa mig, så dundrar Bruno fram och skriker till mig "Vem FAN tror du det är som håller i passet! Bara för det så ska vi brotta ner din son och slita sönder hans kläder så han får ligga här naken och frysa!".

Jag vet att jag måste lyda. Det är ju militärer. Jag blir svart i ögonen och låter alla andra slänga sig över min son. Han bara flinar. Han har gott självförtroende och vet att han kan hantera hela gänget. Jag känner mig förnedrad och reser mig demonstrativt upp och lämnar träningen.

Går bort till Rookiegänget som håller till i en liten trädgård. Där krattar de. Först tar de två danssteg fram med krattan, sedan två tillbaka. Rörelserna är robotliknande och ser lite ut som leksakerna på väg in i säcken i Kalle Ankas jul-Disney-film. Plötsligt vänder sig två av Rookiesarna med krattorna och kör vacker Capoeira (Brasiliansk kampdans) för att sedan ta två steg fram och två tillbaka. Två snälla instruktörer - Mattias och någon annan som är en blandning av alla instruktörer står och röker och ler åt gänget. De ser jättesnälla ut.

Jag vaknar med ett ryck och inser att: 1. Jag har sovit för lite 2. Jag kände mig som en kratta igår 3. Jag har lovat att hålla i löpträning för Rookiesarna i morgon och måste hinna tvätta löpkläderna 4. Det är många som röker i Danmark 5. Att läsa kortnovell av Ernestam som handlar om trädgårdar sätter sina spår i drömmarna.

Idag ska det bli en fantastisk tisdag! Jag ska hålla i mysjogg på IF Linnéaträningen. Ska försöka röra mig smidigare än en kratta.

En riktig skitdag.

Lagen om alltings Jävlighet slog till i dag.

Mia vs Konferensgodis 1-0.

Fedex ville INTE prioritera mitt utställningsmaterial till konferensen som startade kl 8:30 i Danmark i morse. Kal och naken ekar vår monter och jag bär hundhuvudet. Har försökt göra det bästa av situationen genom färgprintade logotyper, långt ifrån den proffessionella bild jag vill ge av företaget. Tre fjuttiga röda fåtöljer utgör oss för tillfället. Pinsamt och skrämmade - faktiskt första gången jag misslyckas så på ett event. Förmodligen nyttigt, just nu inte roligt.

Jag har lärt mig något av situationen i alla fall. Det gäller ju att vända det negativa, göra något åt det, smida nya planer, kompensera och hitta nya upplägg. Döva smärtan. Smärtan av misslyckande. Döva, förbättra och förändra. Jobba mot det bättre - lära av misstagen. För det är där förbättringen kommer. I lärdomen från misslyckanden. Gör om, gör rätt.


Nu är klockan 17:15 och jag uppdaterar min leveransstatus och sippar på en energidrink med färska apelsiner, ingefära och lime. Uppfriskande och proffsig - givetvis levererad av en konkurrent. Jag väntar fortfarande på mina monterprylar.

Helvetes-jävla-skitdag. Tänker aldrig åka till Danmark utan SuperWomandräkten igen.

4 snabba lunchlådor

Kom igen! Det är inte så svårt att göra matlådor. Det tar inte så lång tid. Du vet att du får i dig näringsrik mat utan en massa smakförhöjare och emulgeringsmedel. Lägger du 20-25 minuter på måndagkvällen behöver du bara lägga 5-7 minuter resten av veckodagarna.

På måndagkvällen sätter du igång två kastruller. I den ena kokar du 2 portioner fullkornsris (10 min) och i den andra 2 portioner hel bulgur (12 min). När riset är klart kokar du färsk broccoli. Eftersom du varit så duktig och satt på ugnen samtidigt så börjar laxfilén bli klar (fryst i portionsförpackning). Sådärja - det var väl inte så svårt?

Tisdag lunch: Lax och bulgur. En klick cremé fraiche med smak. Kokt broccoli, tomater, skivad paprika.

Onsdag lunch: Fullkornsris och rostbiff. En klick keso som du blandar i lite nymalen svartpeppar eller något annat du tycker om. Till detta resten av broccolin, lite blandad sallad, rårivna morötter och cocktailtomater.

Torsdag lunch: Resten av bulgurn som du häller olivolja på och kryddar med sånt du tycker om (frysta franska örter?). Ta med en tonfiskburk eller fetaost. Gör en sallad med ruccola (finns i påse), pumpafrön, avokado, cocktailtomater, paprika, morötter. Koka ett ägg på morgonen och ta med till detta.

Fredag lunch: Fullkornsris med makrill i tomatsås. Strö över lite flingsalt. Gör en sallad på resten av ruccolan, cocktailtomaterna, pumpafrön och olivolja.

Bra mat bygger pigga människor. Jag brukar äta dessa typer av luncher och håller mitt blodsocker rätt stabilt med frukt på förmiddagen och kanske en osötad rågmacka med avokado sent på eftermiddagen om jag ska träna på kvällen. Drick mycket vatten och känn hur lätt det är att må bra av mat!