Jag är 11095

och startar 16:35 i Stockholms Halvmarathon imorgon.

Jag har kanske varit lite kaxig och hetsig de senaste dagarna, jag har utmanat folk som är mycket snabbare än jag, tuffat till min redan så diviga attityd och förmodligen tagit mig vatten över huvudet. Alltså borde jag vara nervös nu. Det är jag inte. Jag får helt enkelt skämmas efteråt tycker coach Nisse om jag inte lever upp till det jag lovat.

Förberedelserna inför loppet är väl genomtänkta, allt är planerat in i minsta detalj:

* Hämta nummerlapp - check

* Löparsnack med IF Linnéa-folk - check

* Fika med Helena, DuracellKarin och Nike (IronWoman) - check

* Klämma i mig en kanelbulle på 35 sekunder - check

* Städa köket - check

* Noppa ögonbryna - check

* Ladda med bra mat - check

* Tvätta Linnéatröjan - check

* Putsa Röda faran, mina nya DS Trainer - check

Laddarmiddag: Laxfilé, bulgur, avokado, sugarsnaps, tomat, broccoli, sparris, sallad, pumpafrön och citronolivolja. Apelsin till efterätt.

Nu återstår bara:

* Hetsa runt lite på bloggen

* Sova länge

* Äta pimpad grötfrukost

* Raka benen

* Skura badrummet - underskattat förberedelsemoment!

* Fixa Cava och vin på Systemet

* Äta lunch

* Inte glömma tuggummi!

* Springa en halvmara och gärna persa

* Fira med efterföljande middag med IF Linnéa

Sen blir jag tokfarlig. Hur förbereder ni er?

H.A.L.V.M.A.R.A

En mardrömslik halva.

De senaste åren har jag kontinuerligt tränat med LillaDuktig, minst två gånger i veckan fick vi snacka skit, basta, träna hårt, se varandra utvecklas, testa olika pass. Vi har kört alltifrån spinning, bodypump, bodycombat, core, Afrikansk dans, bodyjam, step och aerobics. Något enstaka box-pass har vi hunnit med. Innan jag började springa så här mycket hade vi marathonträning, det vill säga 4 pass på raken på det gym vi tyckte passade för just ändamålet.

Nu när allt knasade till sig mellan WorldClassanläggningarna och hon har blivit en SATS:are (som jag inte fick bli )- så saknar jag vår träning. På tre veckor har vi bara lyckats peta in en ynka träning.

Jag känner mig inte hel, jag är halv. Det är som en mardröm - HALVMARA.

Efter min löprunda på lunchen ska jag ut och länsa Pressbyrån på tidningar med gratis träningskort på SATS och WorldClass. Hoppas det finns en uppsjö av drajver.

Har du några tips på hur jag grejar gratisträning på de olika anläggningarna?

Four times Trigger

Morgonens triggerpunkter identifierade!

Redan i backen ner från huset hittade jag min första Triggerpunkt, min högra sätesmuskel gav sig till känna och jag vet exakt vart min naprapat skulle ha satt sin armbåge. Jag öppnade min före-frukost-jogg i lugn fart. Tänkte att jag skulle crejza till min annars så rutinerade rutt och vek inte av mot Karlbergskanalen. Istället sprang jag mot Riddarholmen och rundade den. Tog mig bort mot Söder Mälarstrand och njöt av den härliga morgonen. Jag lät kroppen bestämma farten och den ställde in sig på Långpassfart. För första gången på länge sprang jag med iPod och hade LillaDuktig's "Running like the wind"-musik i lurarna, den får mig på gott humör och jag har svårt att låta bli att dra på smilbanden och tänka "Så typiskt henne" när jag hör vissa låtar.

Tog mig bort till Reimersholme och följde vattnet. Vid den delen där det är en liten skogsväg slog det mig plötsligt varför jag springer. När temperaturen ligger på 13-14 grader, himlen är härligt blå och hösten inte riktigt har fått sitt fotfäste utan sommaren klamrar sig kvar... då doftar det på ett speciellt sätt. Det doftar frihet. Benen springer, lungorna andas, luften är syrefylld och livet är allmänt härligt.

Masade mig upp mot Hornstull för att känna dagens andra Trigger - Västerbron. Mitt dittills långsamma tempo ersattes av att forcera bron i 5:05-tempo. Tog en extravända mot Västerbroplan bort mot Konradsbergsparken innan jag vände hemåt. Tog det åter lugnt och lät kroppen bestämma tempo. Den tredje Triggerpunkten kommer när jag ser alla människor på väg till jobbet, jag bara måste få dem att le. Det var en hel drös kvinnor som gick med bekymrade veck i pannan. Jag vill på något sätt projicera över mitt leende på dessa människor. Jag blir nästan manisk, det skulle inte förvåna mig om psyk plockar upp mig från en av mina rundor. När jag kommit fram från grönskan i Rålambshovsparken hittar jag den fjärde Triggerpunkten - Stadshuset. Hur trött jag än är så ökar jag automatiskt takten när jag har det i sikte, som ett osynligt gummiband dras jag dit.

Väl hemma konstaterar jag att jag sprungit drygt 11k på 1 timme. Lugn fart och härlig start på dagen. Såg till att stretcha ordentligt och har tagit fram lilla bollen att massera sätesmuskeln med - det är en fördel att jobba hemifrån på förmiddagen så jag inte generar mina kollegor med rump-ålning-med-boll-i-brallan på golvet.

Mmm - frukost: yoghurt med färsk frukt, grovt bröd med leverpastej, egenpressad grapejuice, kaffe, ägg och DN.

Lagom hetsigt inför halvmaran!

Nu har bloggvärlden startat sitt hets igen.

Masse har utlyst tidstävling, Funrun har katthosta, Maratonfarsan är sjuk, Karin kutar 33k, Jossan ska inte springa men då kanske Sussie vill hoppa in.. och Nix känner sig inte riktigt kry. Det hetsas, testas och spekuleras. Själv har jag skitmycket att göra på jobbet.

Träning jag ska peta in:
Ondsag: Storstädning och 10k löpning, låta kroppen bestämma farten
Torsdag: 9k runt Kungsholmen i 5:15-tempo
Fredag: Återhämtningsjogg i 6:15-tempo

Jag hakar sporadiskt på små inlägg, men känner mig inte stressad. Oavsett hur det går kommer jag att twista resultatet till min vinst.

1. Om jag springer sämre än Kungsholmen halvmaraton (1:50:xx) säger jag bara att de är en träningsrunda.

2. Springer jag mellan1:47:xx - 1:50:xx är det fortfarande en träningsrunda...

3. Springer jag bättre än 1:47:xx har jag persat - nu är jag nöjd, belåten och kan säga att det är resultatet av all träning.

4. Springer jag på 1:45:xx kommer jag att vara grymt nöjd, för det var målet jag satte upp i våras och har glömt bort att revidera. Dessutom har ju pucko-jag i parentes skrivit gärna 1:40. Hur tänkte jag då?

Vinsten i fall 1 och 2 är sällskap, stämning, hejarklackar, någon som ordnar med vätska...
I fall 3 och 4 så får jag lägga till tiden då...

Ingen som jag känner kommer att önska sig att jag kör på 1:45:xx eller snabbare, för jag tror att jag kommer att vara odräglig och divig i flera dagar efteråt. Alltså kan jag ju skylla på att jag tänker på min omgivning om jag springer långsammare :-). Hur jag än gör kommer jag att känna mig som en vinnare. Bara jag får vara snabbare än Masse. Och Marathonfarsan.

Dessutom ser jag tokfram emot att få träffa IF Linnéa-gänget efteråt och käka middag och pimpla vin! Jag har ju bestämt mig för att bli en vin(n)are!

Tisdagskväll med tjusiga tvåhundringar!

Och vilket härligt löparväder Stockholm bjöd på!

Mina ben har kännts lite lustigt pirriga sedan Tjejmilen. De är vana att få sitt långpass på helgen, men nu fick de bara en ynka mil. Trots detta tog jag vilodag igår. Jag bestämde mig för att lägga till lite uppvärmningkilometer och sprang till Zinken. På dagens schema stod snabba tvåhundringar. Åtta stycken. Det är ju trots allt halvmaran på lördag. Solen bröt fram mellan molnen och termometern visade 18 grader. Ljuvligt.

Uppvärming: 9 k

Totaltid: 48:19

Snitt: 5:21/k

Snittpuls: 153 (max 179...?)

Lägg märke till pulsen i mina tvåhundringar... ska de inte vara jobbigare än uppvärmningen?

Jag gick genast in och kollade McMillan för att kolla om jag skötte mig. Utgick från miltiden på 47:48. Jag grejade det nästan...liten svacka på 3 av dem (borde hållit 3:11-tempo, nu blev snittet 3:13). Ta fram förstoringsglaset och skåda nedan.

Efter passet rådde total förvirring i min hjärna. Har jag glömt att anmäla mig till Stockholm Halvmarathon? Har jag gått omkring och trott att jag är anmäld? Jag har minsann inte fått något stort brev med startbevis...

Mitt hjärnsläpp var falskt (i alla fall angående halvmaran) - givetvis hade startbeviset kommit, jag springer på lördag.

En perfekt löpkväll, spyfys som jag lugnade ner med en Ramlösa Skogshallon - nu vankas det het kyckling och bulgur. Smaskens!

Tänkvärt och tokgott.

Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig.

"Viktor Frankl, överlevande Auschwitz"

Du väljer själv dina tankar. Lägg din energi där den gör nytta. Ha en toppendag! /Mia


Frukostmuffin
(vill du ha dem som kaffebröd - ta mer socker)

1 dl grahamsmjöl

2 dl vetemjöl

1 msk strösocker

2 tsk bakpulver

1 dl lättmjölk

1 dl (majs) olja

2 uppvispade ägg

3 dl blåbär

1 msk vetemjöl

Blanda grahamsmjöl, vetemjöl, socker och bakpulver i en bunke. Gör en fördjupning mitt i och häll i mjölk, olja och ägg. Rör fort samman, men rör inte för mycket så att smeten blir seg. Blanda bären med mjöl så att de inte sjunker till botten i formarna. Vänd ner i smeten och fyll i stora pappersformar eller i en plåt som är gjord för muffins. Grädda i 175°C ca 20 min. Låt svalna på galler. Kan frysas.

Linnéa njuter av resultatet. Här med glasyr av mosade blåbär och florsocker.

Lite distans tack!

I dubbel bemärkelse!

Distans 1
Lördagens laddning inför söndagens Tjejmil blev Afrikansk dans och core med LillaDuktig. När vi stretchade efter coren frågade instruktören om någon skulle springa Tjejmilen. Jag tillkännagav mig och hon berättade då för alla att hon hade "tänkt springa Midnattsloppet" men att det aldrig blev av att löparträna... nu frågade hon mig om jag skulle pastaladda? Där står jag och stretchar ut min höftböjare och tankarna far runt i huvudet. Milen för mig är ju ett träningspass, jag hade mest ångest för att jag inte fick något långpass denna helg. Men helt uppenbart är milen för instruktören något ofattbart långt, som hon inte ens hann träna till under sommaren. Vad svarar man? Jag är så inne i mina långpass, halv- och helmaror...ultror att milen plötsligt blivit "en-före-frukost-grej". Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag kunde springa 2,5 km på raken utan att stanna, då kändes en mil jättelångt. Men det var ju ett tag sedan. Nä - mer distans Mia, landa i verkligheten. Alla är inte som du.

Distans 2
Tjejmilen. En mil. Tiotusenmeter. OK, bara att springa. Millopp brukar kännas helt fruktansvärda. Antingen brukar jag disponera loppet fel eller så är laddningen knas. Denna gång stämde dock allt. Mentalt är millopp kämpigare än maror, det är inte tillräckligt långt för att jag mentalt ska behöva ladda, och det är inte tillräckligt kort för att jag ska ge järnet från början. Liksom alla andra millopp jag deltagit i kände jag direkt när jag kom över mållinjen att jag aldrig mer ska tävla på milen. Ge mig längre distanser! Ok. efter några minuter kändes det ok igen! Jag kommer förmodligen köra fler millopp. Men lyckan efter ett långlopp infinner sig aldrig på milen för mig. Endast löparglädjen med mina klubbkamrater och medlöpare.

Så här glad blir man av PB. Bild tagen av vackra Funrun.

Kortis om Tjejmilen
Positivt och kul:

* Löparhejarklacken Helena, Funrun och Catti

* Privata hejarklacken Oliver, mamma, P-A

* Bonushejning från TSM-Martin, Masse, Nix, Fredrik och Hugo

* Medtävlarhejning från Andréa

* sms-lycka till från Karin och LillaDuktig

* Cattis startbevis i startgrupp 1 så jag slapp använda armbågar och fula ord.

* Mitt PB: 47:48 (plats 452)

* Rebeccas PB: 40:14 (41:a), Linns PB: 45:40 (255:a), Tones officiella PB: 48:15 (508:a), Josefins PB 1:04:35 (6113:e).

Negativt:

* min inställning till jippot