Mardrömmar...

Kom hem kvart i ett i natt. Sov apdåligt och vaknade av följande dröm:



Jag hade med mig en ny adept till NMT, vi låg i plankan och pratade. Jag hade lovat i ett mail att Bruno var snäll som en Go-Fransk-Nallebjörn. Jag känner ju att det är fel av oss att ligga i plankan och prata, men vet inte hur jag ska säga till adepten att vi måste hålla tyst. Just när tankarna i drömmen blir sådär jobbiga, när jag VET att jag borde skärpa mig, så dundrar Bruno fram och skriker till mig "Vem FAN tror du det är som håller i passet! Bara för det så ska vi brotta ner din son och slita sönder hans kläder så han får ligga här naken och frysa!".

Jag vet att jag måste lyda. Det är ju militärer. Jag blir svart i ögonen och låter alla andra slänga sig över min son. Han bara flinar. Han har gott självförtroende och vet att han kan hantera hela gänget. Jag känner mig förnedrad och reser mig demonstrativt upp och lämnar träningen.

Går bort till Rookiegänget som håller till i en liten trädgård. Där krattar de. Först tar de två danssteg fram med krattan, sedan två tillbaka. Rörelserna är robotliknande och ser lite ut som leksakerna på väg in i säcken i Kalle Ankas jul-Disney-film. Plötsligt vänder sig två av Rookiesarna med krattorna och kör vacker Capoeira (Brasiliansk kampdans) för att sedan ta två steg fram och två tillbaka. Två snälla instruktörer - Mattias och någon annan som är en blandning av alla instruktörer står och röker och ler åt gänget. De ser jättesnälla ut.

Jag vaknar med ett ryck och inser att: 1. Jag har sovit för lite 2. Jag kände mig som en kratta igår 3. Jag har lovat att hålla i löpträning för Rookiesarna i morgon och måste hinna tvätta löpkläderna 4. Det är många som röker i Danmark 5. Att läsa kortnovell av Ernestam som handlar om trädgårdar sätter sina spår i drömmarna.

Idag ska det bli en fantastisk tisdag! Jag ska hålla i mysjogg på IF Linnéaträningen. Ska försöka röra mig smidigare än en kratta.