Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 11 oktober 2010

Lilla Fröken Proppmätt...

Jag sväller upp till en gullig Barbamamma när jag springer långt. Men det är ju inte så sexigt så.... jag försöker känna mig som Betty Boop med mina yppiga höfter och svällande bröst...
jomentjena! Sen tittar jag i spegeln och ser mest degig ut. Förutom mina fötter, smalben och knän som annars brukar svälla upp och idag är fullt normala (trots flygresa)! Det har nog med allt dricka-vatten-och-fristätta-lymfa-och-fan-å-hans-moster under långlopp att göra. Att jag sväller upp alltså.

Hursomhelst.

Matintag innan och efter en liten nätt femmilare är rätt viktig för mig. Veckan innan loppet åt jag givetvis gröt med kesella, sojamjölk och ett ägg till frukost. Luncherna varierade mellan energirik salladsbuffé, hemlagade matlådor med bulgur, kyckling eller lax.... och två middagar bestod av blodpudding! Yummie. Min egen bloddoping helt klart. Serveras med färs vitkålssallad och färskpressad apelsinjuice. Och lingonsylt.

Nu så här efteråt är det lite tomt i depåerna, då brukar jag vara extra noga med frukt, grönsaker, lite kolisar och proteiner för att hålla mig frisk och inte åka på något skit. Jag befinner mig åter i Danmark och blev superglatt överraskad av lunchbuffén som bjöd på både grovt, danskt rågbröd, lax-och spenatgratäng, sallad med tranbär, apelsin, färsk spenat och riven kokos. Massor av småsallader med tomat, feta och valnätter och ett gäng olika fruktsallader.

Nej - här går det ingen nöd på mig! Ska bara se till att dricka mycket vatten och kissa ut barbamamman - och drömma om att trippa omkring som Betty Boop.

3 kommentarer:

Kalle sa...

♫♪♫ Boop-oop-a-doop♫♪♫

Unknown sa...

Betty den snyggingen, har i och för sig bara träffat dig en gång på Runners Store men uppsväld och degig har jag svårt att se framför mig =)

Men det är klart jag kallar mig tjock fortfarande. Då har jag gått från 103 kg till 83 kg på en längd av 180cm, så BMI mässigt javisst. Så känslan förstår jag kan kampa som din brorsa dåra =)

Peace Love och Löparskor!

Louise sa...

Att ens _drömma_ om att trippa såhär dagen efter ett fem-milslopp är ju otroligt! Jag skulle va' glad att jag öht levde! :)