Det var en tisdageftermiddag i oktober 2004. Jag pluggade Affärskommunikation och hade precis fått tillbaka en recension. Kommunikationskonsult Susanne sa "Men vad tycker Du?" Texten jag skrivit var rätt allmän, lite sarkastiskt rolig och med innehåll jag-trodde-att-läsaren-ville-ha. Vem var intresserad av min åsikt?
Det var där och då som en massa gråzoner och periferier tog en plats. Jag såg plötsligt mina kurskamrater med nya ögon, fast jag intresserat mig av dem förut. Helt glasklart var att det var enskilda individer med egna universum, känslor och åsikter. Jag sög i mig deras recensioner och skrev om min. Istället för "man" fick min text flera Jag.
Från den dagen har jag försökt att kommunicera i jag-form. För allvarligt talat "Man vill ju vara stark liksom". Vem är man? Alla? Kollegorna? Träningskompisarna? "En öl är man värd efter ett långlopp" - jaha, alla som sprang, eller ville jag bara rättfärdiga att jag tycker att jag är värd en öl efter loppet? "Så var man anmäld till detta lopp!" Vad kul - din farfar eller? Ni-förstår-vad-jag-menar...
Är vi så himla rädda för att själva tycka något så att vi är tvungna att fördela tyckandet på gemene man? Är vi svenskar så rädda för att vi ska uppfattas som skrytsamma eller dryga bara för att vi råkar ha en åsikt - bra eller dålig? Eller vill vi bara förminska oss själva?
Hursomhelst.
Igår på SUM sprang jag med Kalle och Anneli, som hjälpte mig att komma ur seghet och småsvackor. Men som löpare är jag alltid ensam. Bara Jag bestämmer om jag ska ta emot peppen och börja springa igen efter att ha gått i en uppförsbacke. Bara Jag bestämmer mig för om jag ska ge upp, fortsätta, öka, slå av på takten. Bara Jag. Hur många du än springer med är du alltid ensam med hur just du känner där och då.
...och jag tänker inte ursäkta min osvenskhet här... Jag är så förbaskat stolt och glad över mig själv som grejade den svåra terrängen med så glatt humör igår. Jag har ett värde - jag är jag. Och jag känner mig grym som grejade det när jag knappt kunde vara med på uppvärmningen på NMT i onsdags.
Och du... Gå ut och förmera dig lite idag! Var ditt bästa Jag!
13 kommentarer:
Ja! Jag ska banne mig gå ut och vara lite extra mycket JAG idag bara för att JAG kan!
Grattis till en finfin prestation!
Idag har Jag anmält mig till mitt första lopp, Spring cross, efter lite velande bestämde Jag mig för att Jag ska klara den längre distansen! Det känns så jävla härligt!
Klockrent! Vi ska vara stolta över oss själva och faktiskt tom skryta lite om det:) Det ska jag göra i dag, i morgon och alla andra dagar! Superhärlig blogg!
Spännande och prisvänliga löparresor till Kenya för dig som tränar seriöst.
www.kimbiacamp.se
Välkommen till KIMBIA CAMP
Först; Grattis till SUM! Sen; Jag försöker tänka exakt så med och har gjort i många år. Ibland använder jag dock "man". När det verkligen ÄR ett generellt påstående. För att använda "jag-form" krävs ett visst mod. Det blir liksom så uppenbart att detta är JAG och att jag står bakom det jag säger och skriver.Det var svårt i början. Och lite läskigt liksom. Men nu känns det bara bra!:-)
Vilka kloka ord. Man känner sig verkligen träffad. Öhm... JAG känner mig verkligen träffad :)
Grymt bra prestation igår för övrigt! Grattis!
Sällar mig till skaran som vill säga grattis! Att springa 5 mil och dessutom ha krafter kvar att le och se glad ut, det är fantastiskt bra gjort! (Vill lova att alla inte såg lika glada ut vid Tyresta by...)
Så himla klokt!
Jag slutade säga "man" för flera år sedan då jag insåg jag genom att säga "man" avsa mig mitt ansvar, och därmed också avsa mig min egen kraft.
Sen måste jag säga att jag satt här med ett stort leende i lördags vid bara tanken på 50km, så jag åkte snålskjuts på dig genom att vara lycklig över att du skulle springa det. (Låter antagligen helt jäkla koko men tja, så var det).
Grattis till 50 fantastiska och roliga 50km!
Åh, så roligt det hade varit att få vara med på SUM! (Kan jag ju tryggt säga när jag sitter här i Småland och med så många föräldraengagemang att jag inte hade möjlighet att ta mig till Sthlm den här helgen... ;))
Jag håller helt med ovanstående kommentar om ansvar och användande av "man" i stället för "jag". Jag försöker tänka på att använda just "jag" om det faktiskt är mig själv jag avser.
Jag blev glad av att se dig komma farande och hoppande och leende vid 47 km!!
ÄLSKAR orden "förmera dig"!
Jättebra budskap men motsatsen till "minska" är väl "öka"? ;-)
Mia: you go grrrrrl!
A-K: coolt! Lite läskigt va? Och rejält spännande!
Jenny: tackar - såklart - idag, imorgon och alltid!
Ingmarie: Jag använder en del "man" och ja - visst krävs det mod att ha en åsikt!
Maria: hehe - gillar din humor ;)
Jessica: vilket betyder att du tagit tillbaka ansvaret. Jag med. Ansvar över mig och mitt välmående och mina tankar. Det är mina tankar och mina känslor - lite - och därmed mitt ansvar. Urläskigt.
Louise: du får helt enkelt nöja dig med bilderna så länge! Tror nog att jag skulle vara tröttare med ett gäng ungar än med 5 mils löpning! Grattis till en bra prestation med det i Småland! :D
Carina: Jag med. Vill använda det varje dag - blir så glad. Tack för supporten!
Elin: hehe - varför inte -Gå ut och föröka er! moahahaahaha
Om jag inte använder man så kan jag bli jagad för mina åsikter. Man-tra fungerar dåligt om man blir för man-isk.
Jag var för många år sedan på en föreläsning om hur vi uttrycker oss i svenska språket. En stor fälla var ordet man. Som föreläsaren vidmakthöll 'varför ska man lita på någon som inte vågar sätt sitt jag bakom sin åsikt'.
Håller helt med Jessica att 'man' inte ta ansvar för sina åsikter i man form. Men det är så skönt ibland att bara manba och honba osv =)
Men visst vill jag verkligen förmedla något som jag vill beröra människor med 'JAG' använder jag.
Peace Love och Löparskor!
Skicka en kommentar