Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 12 november 2008

Västerbrointervaller i spöregn

Intervall och intervall... någon sorts vall var det i alla fall!

Hade svårt att röra mig hela tisdagen. Särskilt cementklumpen i höger lår trilskades och sved. Hela min kropp bad om att få lägga sig i soffan på kvällen, men jag vet ju att en lugn jogg påskyndar återhämtningen. Packade på mig lager på lager och cyklade i ösregnet bort mot Zinken. Var dygnsur när jag kom fram och möttes av en hel drös löpare - många nya! Coach Allan tog emot oss iförd shorts. Eh? Ösregn, 5 plusgrader och ett grått Stockholm... själv var jag en stoppad korv med fladderbrallor.

Tisdagens pass: Västerbrointervaller



En Västerbrointervall genomförs så här: Du startar på ena sidan om bron, vid backen/påfarten uppför - här håller du ett jämnt högt tempo ända till toppen av bron. Sedan joggar du ner långsamt och återhämtar dig - lugn fart alltså nerför, under bron, tar sats och kör nästa intervall i snabbare takt uppför andra sidan bron, upp till mitten, jogga ner... så här håller det på. Allan var snäll och sa att vi kunde köra 4 stycken (vanligtvis 5). Alltså 8 långa backintervaller (10).

Efter löpskolningen insåg jag, Ken och Staffan att våra svårt sargade ben från Army-träningen inte skulle palla varken fartökning eller löpning i nedförsbacke. Staffan hakade trots detta på intervllgänget. Jag och Ken körde på samma sida och hoppade över den delen där vi ska under bron. Det här gjorde vi bara för att vi skulle kunna peppa våra medlöpare... Vi tog det lugnt både uppför och skrek högt när låren protesterade nerför. Vi tog det lugnt bara för att de andra skulle känna sig snabbare... så fint av oss ;-)

Alltså - vår fjösjogg hade inget att göra med svår träningsvärk, brist på jävlar anamma... hade man filmat vårt "fina löpsteg" hade det mest sett ut som två pensionärer som just blivit bestulna på sina rullatorer med rabattkupongerna i, som stapplandes försöker springa ifatt.

Jag vet inte hur stolt Allan egentligen blev över vår magra insats... förmodligen inte alls. Men vi var där, jag tog mig över vallen och viljan att ligga i soffan med nytt godis från Karamellkungen.

En sak som slog oss var hur hungriga vi blev. I takt med att rumpan började brinna i uppförslutet och bacondoften spred sig, gick alla skämt i matstil. Vi diskuterade stekta ägg, förfrusna prinskorvsfingrar och makrillsmackor - som för övrigt korades till Antivärkidantmat. Alltså blev det makrillsmackor till middag. Och stekt ägg. Noll godis.

Tack vare den sköna återhämtningsjoggen fram och tillbaka över Västerbron i totalt 10,5 km så mjukades benen upp och det var nästan inga problem att hoppa ur sängen imorse kl 4:50 för att vara på plats för fystesten som Nordic Military Training skulle hålla i.

Mer om den sen.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Var finns rollatorerna när man bäst behöver dom??
kunde kört med dem i nerförsbackarna igår :>

Anonym sa...

Ont ska med ont bredrivas! (Nästan jämt.)
Träningsvärk botas hur fint som helst med återhämtningsträning. Bra jobbat!
Men sen tänker jag vara lite tråkig oxå. Om träningsvärken är så svår att det påverkar löpsteget ska man ta det piano. (Och det gjorde ju ni, eller hur.)Om musklerna inte lyder ökar ju risken för skador. Påstår jag utan vetenskapliga belägg, men av egen erfarenhet. Hade svinont, sprang ändå, och klev rejält snett när lårmuskeln plötsligt låste sig.

MarathonMia sa...

Ken: Ja - vem hade snott den?

Bureborn: Vi tog det lugnt, Ken sprang till och med baklänges i nerförsbacken. Jag förstår vad du menar och försökte behålla ett normalt löpsteg trots att låren var tunga. Dumt att kompensera och skada något annat.

Anonym sa...

Heeelt sjukt! Galet sjukt! Underbart sjukt! :D

Kör hårt!

Anonym sa...

Ni är galet härliga :)

Magda Gad sa...

fantastiskt. that´s the way to go. lustigt nog åt jag också makrillmackor med ägg igår. höstmumma.

ser fram emot armystoryn.

Jossan sa...

jag håller med Linda, nu är galna :)

MarathonMia sa...

Berglund: Varför gör man sjuka saker?

Linda: DU är! skrattade mig fördärvad över din gångstil efteråt!

Magda: Höstmumma! Snabbt (psssst - köpte saffran idag, säg inget till Adventsfen - jag ignorerar alla tråkiga regler...)

Jossan: Du körde ju riktiga! Du rockar.

Helena sa...

Ja ni var verkligen starka igår!! Och peppandet behövs alltid!! Rullatorerna kanske nån hade skickat samma väg som din väska tog i våras?? ;)

MarathonMia sa...

Helena: *visslar*