Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 15 januari 2009

Torsdag med IF Linnéa

Klubben för högt motiverade människor!

Det slår aldrig fel att det sätts personbästa på våra tröskelpass, framförallt för nybörjarna. Det är helt makalöst vad som kan åstadkommas. Folk ger sig bara attan på att göra det. Pressa sig lite extra, ta i fast musklerna skriker, fokuser och flytta fram tröttheten. Kämpar lite till. Ger inte upp.

Vi är ju en salig blandning löpare med olika karaktärer, löpstilar och saker vi är bra på. Somliga är jättesnabba (Erik) och somliga är toksnabba och persar fast de fjutt-trösklar (Karin), andra går på känsla (min vapendragare Tone). Någon innehar ett totalfokus jag är grymt imponerad av (Fredrika) Men vad är jag bra på då?

När vi samlades före träningen berättade coach Nisse att vi skulle köra tröskelpass "Söder Runt". Sträckan är 10 km och vi värmer upp 1 km först. Tröskelpass innebär att man ska springa riktigt snabbt, strax under mjölksyrakänning och inte full tävlingsfart. Man ska alltså inte kunna prata annat än enstavigt. Va!?

Fan, är det något jag kan så är det att snacka. Jag försökte lite fint påpeka att jag har så mycket prat i mig att det ligger lagrat och kommer ut av sig självt och jag loooooovar att det är jobbigt ändå. Jättejobbigt. Typ.

Jag hamnade i alla fall i en grupp bestående av Anders, Patrick, Tone, Evelina och senare Diana. Vi var nog "The talkie ones" och körde snack hela vägen. Redan efter några hundra meter säger Patrick "Jaha, då får vi plocka upp coach Nisse vid Skanstull, han öppnade alldeles för snabbt". Så rätt han hade, vi plockade upp Nisse strax innan Skanstull...

Efter 5 sprungna kilometer och en hel del snack om lopp och personbästa, visar klockan 25.30. "Håller vi den här farten kommer du att persa idag" sa jag till Evelina. Taggad till tusen ger hon sig fanken på det. När vi kommit förbi Stadsgårdskajen och förbi den krångliga vilken-bro-ska-jag-under-och-när-ska-jag-svänga vägen ligger Hammarby Sjöstad vackert upplyst på andra sidan. Den här raksträckan ökar vi något trots motvind och köld. Evelina pinnar på, vi plockar upp Diana som var grymt stark idag. "3 km kvar, vi ökar de sista 500" hojtar jag till brudarna. Tone, Anders och Patrick drar iväg.

Här står jag i valet och kvalet. Ska jag haka på, jag har ju ork. Eller ska jag vara hare åt tjejerna. Lätt val. Jag kan springa 30 sekunder snabbare nån annan gång - men att få dela glädjen med folk som persar gör man inte varje dag.

Jag hojtade och vrålade för fulla muggar, låg 20-30 meter framför tjejerna, "1200 kvar!" "1 km kvar!" "Njuuuut av utsikten!" "Öka efter tunneln, då är det 500 kvar!"

Evelina och Diana höll jämn, fin fart. Jag klockade mig själv på 50:07, stannade och lät klockan gå, hejade in tjejerna som persade på 50:22 - en fantastisk prestation med över 1½ minuts förbättring. Yey!

Så - jag är bra på att prata. Och skrika. Även om de inte hörde vad jag sa :). Eller så är jag helt enkelt bara bra på att vara jag.

12 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Du kan få komma och vara hare och peppmaskin åt mig! För du är uppenbarligen väldigt bra på det! :)

Anonym sa...

Du är bra på det mesta! Du är bra på att stötta, envis och målmedveten. Du vet när det är dags att utmana någon så du behöver inte hela tiden bevisa att du klarar av allt 100 gånger bättre än någon annan.
Mest av allt är du världens bästa mamma, vän och syster!
Jag skulle kunna räkna upp fler bra egenskaper du har! Men nu ska jag sova jag är döds trött!

Karin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karin sa...

Mia, du är bäst på att vara just underbaraste, härligaste Mia! Och jäklar, du kan peppa :-) You go, girl, and you rock my world... ;)

(som en parentes vill jag bara påpeka att jag trodde att jag skulle fjutt-tröskla och fega ur. Sen hände nåt som ändrade planen...)

Anonym sa...

*riktigt rörd faktiskt*.
Så underbart tänkt och handlat av dig. Och vicken härlig cheerleader du är!

Magdalena sa...

Du är så gullig och kamratlig Mia! En sån löparkompis ska man ha!

MarathonMia sa...

Andréa: Vem vet - jag kommer nog till Götet vad det lider, då kommer du inte undan... men vänta - det var ju du som kutade om mig på tjejmilen!! Så du kanske får hara mig!

Sara: Gulliga, gulliga du - TACK!

Karin: I wonder what?! ;)

Bureborn: *rodnar* och niger. Inget är så härligt som superlativ.

Magdalena: eller hur - och vår klubb formligen kryllar av kamratskap!

Anonym sa...

När ska du persa då?
Eller går all kraft till plankanövningar nu?

MarathonMia sa...

Ken: Jag är väl inte så dum att jag utsätter mig för överträning redan i januari!! Hur mår vaden föresten ;)

Jag har ett mål att springa milen på 45. Det ska jag klara i år, om det blir i mars eller i november spelar ingen som helst roll. Jag skyndar långsamt och låter mig inte hetsas av dig. Bara när det gäller plankan. Där kommer jag klå dig big time next time.

Anonym sa...

Hets är mitt mellan namn :)
jag tror du kommer klå mig också....Men jag har ju i vilket fall vunnit en gång...Får luta mig tillbaka på gamla meriter :)

Anonym sa...

Mia! Du är en fantastisk peppare och du är så stark! Shit, va du spöade skiten ur mig imorse! Hade inte en chans. Var tvungen att smyga in ett litet fusk snubbelben för att överhuvudtaget få dig ur balans...

MarathonMia sa...

Ken: Äsch - du är för ung för att leva på gamla meriter!

Evelina: fusk är tillåtet! Always. Tur att du inte lyckades ha omkull mig, då kanske jag hade förvandlats till HulKen -framförallt efter tåhävningarna med dig på ryggen :-)