Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 25 januari 2009

Förfallet är nära...

Jag har fortfarande inte börjat följa Szalkais träningsprogram.

Förra året sprang jag nästan precis så som schemat var upplagt, i år har jag ännu inte öppnat det. Den här veckan har dessutom varit lite huller-om-buller. Ingen struktur och ordning, jag har inte kommit in i rutinen med att fixa riktigt bra mat i den nya lägenheten, det är så mycket annat som tar tid. Plus att jag tränar tidiga mornar. Löpningen har fått ge vika för kick-off, stor arbetsbörda och bokklubbar - vilket jag inte skulle vilja byta bort för allt i världen.
Men någonstans långt där bak i ryggraden fladdrar en liten orolig löparnerv. Brorsan springer distanser upp till 15 km så mycket snabbare än jag. Jag har kännt mig så toksäker på att mitt nötande, min grund, min kvalitetsträning och mitt organiserade upplägg ska krossa honom. Nu vacklar jag. Istället för att ta en kort löptur i går kväll (som jag förmodligen vanligtvis skulle gjort) hällde jag upp ett glas vin och monterade möbler. Jag petade i mig så mycket Japan-mix att mina ögon blev sneda. Jag missade till och med första rehabvändan. Idag hinner jag inte springa med TSM. Den lilla fladdernerven ökar takten på stresslöpar-ryckningarna i fötterna när jag tittar ut genom fönstret och ser Karlbergskanalen och alla löpare... Vart är jag på väg?

Nej - nu blir det till att peta in ett gummibandsköp mellan tömning av förråd och flyttstädning. Sen är jag evinnerligt glad att det är måndag imorgon så att jag återställa ordningen. Hur var det nu Peter rekommenderade...14 mil i veckan... kanske inte direkt, men bra mat och hård träning ska det bli framöver!

**************************************************

9 kommentarer:

Magda Gad sa...

det kanske helt enkelt inte är löpningen som ger dig det du behöver just nu? kanske är den nya utmaningen roligare? man måste inte vara konsekvent i livet :-)

Anna (Orka mera) sa...

14 mil i veckan???? Shit pommes frites, det får jag inte ihop på en månad. Det är kanske jag som ska vara nervös......

Fredrika sa...

Tror inte du behöver oroa dig ett dugg för din träning! Klart det knäcker att brorsan är snabb just nu. Men vad händer efter 15K? Nä, det kommer att gå fint det här. Det är ju bara bra att landa lite i nya livet medan kroppen får vila lite. Vi snackar ju trots allt bara några dagar här, och Superwomandressen måste få vädra ut ibland :-)

Löparfantasten sa...

Mia jag känner lika dant, fast här har rumpa, hosta, astma satt käppar i hjulet.
Sen tar ju NMt träningen mkt tid och kraft. Vilket jag ABSOLUT inte ångrar för jag älskar den träningen.Men jag börja få lätt ångest över de mkt få mil antalen per vecka. Men om fyra veckor då NMT träningen är över för min del, snyft, då ska det bli springa av. Och styrkan från NMT träningen både mentalt och kroppsligt kommer vi ha stor nytta av. Så jag tror din brorsa får se upp.
Kram

Andréa sa...

Jag känner likadant.. efter att ha löpvilat i en vecka känns det som jag tappat allt! det har jag ju såklart inte men det känns ju så ändå..

Tror precis som de andra att du visst kommer slå din bror! Ok, han kanske är snabbare än dig på korta distanser, men du är ju seg och uthållig! Och du ahr sprungit flera maror tidigare och den erfarenheten kommer nog hjälpa dig mycket! Jag hejjar och tror på dig!

Magdalena sa...

Det verkar som det är en allmän form- eller kanske motivationsdipp på många träningsbloggar just nu. Det är nog svartmånens fel... ;o)
Skruva du på lite möbler, snart komemr lsuten åter!

Cicci sa...

Låter som jag det där första, jag har följt Szalkais program som en slav sedan 1/12... tyvärr drabbats av ond hälsena nu och måste vila=( Inte bra träna för ambitiöst heller ... trodde det skulle palla men icke då ..

MarathonMia sa...

Magda: Nej inget är konsekvent, men jag brukar vara mer fokuserad än att hatta fram och tillbaka. Det är klart att det är lite kaotiskt i flytt och så - jag biter ihop och hittar tillbaka till mina kilometrar.

Anna: Men lägg till din cykling/spinning... oj!

Fredrika: Superwomandressen hänger på väggen och väntar på mig. Jag ska inte ha så bråttom ;)

Löparfantasten: Stess stress stress över missade kilometer - men NMT ger ju styrka, uthållighet och träning också - det bidrar till löpningen!

Andréa: Ja - varför tror man att man tappat allt för att man inte springer en vecka. Det är så lätt att ge råd åt andra men svårt att se objektiv på sin egen träning :)

Magdalena: Då skyller vi på väder och måne!

Cicci: Det är trist när skador sätter käpp i hjulen för sin träning, men det är ju bra att det kommer tidigt så du hinner bli bra före maran!

Ken sa...

Jag kan säga att det krävs mer än en påse Japan-mix att få ögonen sneda...Det krävs år av hård träning att titta på konstiga tecken :)