Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 17 januari 2009

Det kryper, kittlar och bränner

och det är på tok för kallt för pissmyror.


Militärträningen är igång. Igår körde jag Jörgens styrkepass på 75 minuter i 7-8 minusgrader. Han är fruktad på sitt sätt. Inte för att han är stenhård, utan att han är så entusiastisk. Han skulle kunna hitta på styrkeövningar i timmar utan att tröttna. Och likt en nickedocka gör man bara det man blir tillsagd.
Nu har jag sån träningsvärk så den sträcker sig utanför kroppen. Den ligger som ett höjle runt bröstkorgen och ömmar. Det går knappt att ha kläder på för att det gör ont. Precis som det ska vara alltså.


Måndagen var Prova-På-Pass för Nordic Military Training. Vi stod uppställda utanför Östermalms IP med våra gröna Veteranvästar. Det blev ett stort gäng som körde Cross för Bruno, Jonas, Jörgen, Sebastien och Jens (glömt nån?). Bästaste Svägerskan och min namne Mia var med. Hon körde slut på sig själv och ligger hemma i förkylning. Passet var inte lika tufft som det Prova-På-Pass jag var på, vi slapp grodhopp och ankgång. Men benen ömmar fint efter utfallssteg i nerförsbacke, springa upp för en lerig slänt, köra ner i utfallssteg och upp igen. Detta gjorde vi 4 gånger. Gånger 3. Däremellan vilade vi i Hunden. Givetvis bjöds det på planka, armhävninga, sälrullningar och allt det där skojiga som man bara gör när man är halvgalen. Efter omgången blev vi bjudna på frukt och dricka från NMT's snygga flakmoppe.

På onsdagen gick det inte att komma upp ur sängen vid 5-tiden så jag körde mitt fystest på kvällen. Eftersom jag tappat några kilo, inte sovit ordentligt i veckan och kände mig orkeslös förväntade jag mig inga stordåd. Sprang den backiga kilometern på 4:51 (min bästa tid är 4:48), tappade totalt den statiska magövningen (men log inombords för jag grejar ju plankan i 5:15...mmmmm), kommer inte ihåg hur många burpees jag hann med. Reglerna för armhävningar ändrades så jag fick inte vara kärring och köra på knä. Med pepphjälp från Anne-Li, Anna och Bruno grejade jag 38 st på tå. 20-meterssprint blev 21 st, mot föregående omgångs 19. Helt okej start på campen för min del. Förbättringspotential.

Så allt kryp i kroppen är en summering av veckans insats. Kul som vanligt att stå och skratta och beundra varandras blåmärken i duschen. Vi är liksom märkta på samma sätt med stora blålila blaffor på höften, grönblåa märken på den kvinnliga kroppsdelen som inte har något namn - Ridbyxlåren-som-sitter-mittemellan-höft-och-skinka-men -liksom-har-ramlat-ner. Tillhör den kroppsdelen benen? Eller höften? Eller är det en del av rumpan som fallit ihop?

Idag blir det till att bygga vägg till min sovkupé och fixa lite innan jag ska dricka sen lunch med ett gäng från Nordic Military.

Bilderna har lag lånat av Sivan.
*************************************************

17 kommentarer:

Magda Gad sa...

fan mia nu börjar ju din träning verkligen likna något :-D du kommer va ett fysmonster till beach -09! och blåmärken - är bara coolt

MarathonMia sa...

Magda: Du är ju min förebild! Men det tar nog tid innan jag visar mig med blåklockor i fejjan :)

Unknown sa...

Tjena,

Prova-passet från förra Campen herre jä... då var det tufft men vi höll övertygade att detta går, njöt varje gång vi stod uppställda laddade på Ö-malm tidigt. Bara en sak som att se de där marschaller
mitt skogen i den underbara snön kan inte att le...

Efter den här Campen kommer lätt under 4.48 du kan säkert kapa tiden 10-15 sek till. Det finns några ställen där man kan öka utan att gå in i väggen. Om du dessutom koncentrerar dig på löpningen inte på att prata då är du hemma:=)

Visst är träningsverken en underbar känsla men blåmärken du nämner kommer det bara om man är av de kvinnliga könet.....

Ha de bra Mia

Anonym sa...

Jag fattar ingenting - vad är det för kroppsdel? Måste man gå ner 2,5 kg för att se den? Hjäääälp!

carro sa...

Att gå in och läsa i din blogg ger mig en riktigt energi-boost:). Inte för att det är något större fel på min egna enegi, men det "kryddar" på något vis.
Lycka till med byggandet av ditt egna liv. Med din härliga inställning kommer det bli toppen:)

Magdalena sa...

WOW, vilken träningsvecka! Får lust att köra skiten ur mig själv efter att ha läste detta.

Magda Gad sa...

staffan: jaså? sen när kan inte män få blåmärken?

Anonym sa...

Får ni tvätta er när ni blir smutsiga?
Får ni sova i en säng när ni är trötta?
Får ni äta när ni är hungriga?

Unknown sa...

Magda Gad:

Jo visst kan män få det men jag har om jag kommer ihåg rätt aldrig fått det i alla fall inte som syns. Det kanske syns bättre om man har en ljus hud än mot en med mörk hud.

Magda Gad sa...

staffan: människor har olika lätt för att få blödningar under huden, men det är en individfråga som inte har något med kön eller hudfärg att göra. jag är mörk och det hindrar mig inte alls från att få blåmärken/blåtiror/svullnader om jag (nån) slår mig/stukar mig/bryter nåt.

Unknown sa...

Magda Gad:

Jag får gå en ronder mot dig en dag och se om de kan ge mig några blåmärken. Inte för att jag tror jag orkar mera än en rond eller knappt det om jag ser till din träning dos och erfarenhet. Eller vänta jag tror nog att jag skippar det och ser ifall NMT kanske kanske kan ge även mig blåmärken.

/S

MarathonMia sa...

Hörrni - jag skulle gärna se Magda som gäst-tränare på ett pass - varför inte? 75 minuter hard core utomhus - jag är på!

Staffan: Du är för mörk för att se de blåa märkena. Vi ljushylta svennar ser mer magnecylliknande ut!

Carro - Energi är det jag bjuder på. Alltid. På jobbet, hemma och på träning. Kom med nån gång!

Unknown sa...

Mia: Magda som gäst tränare på NMT det var en kanon idé, vem ska vi skicka info till?

Anonym sa...

"Nordic Military training" vid I20 Umeå 1966:

Bära granatgevär i en rem om halsen, oklart vart och varför. Vänta, oklart hur länge och på vad, i bästa fall på mat eller ett tält att sova i. Frysa. Bära mera, vänta mera, frysa mera med tom mage och röda ögon. Tröstlöst och fullkomligt meningslöst.

Två timmars beskriven hårdkörning i Liljansskogen ett par gånger i veckan. Inget granatgevär om halsen och dusch efteråt. Regelbundna måltider och en egen säng på natten. Lucky bastards!!

Det hade varit fint 1966. Nu är jag för gammal.

MarathonMia sa...

Jumper: Hmmmm - nu känns min camp plötsligt väldigt lyxig. Röda ögon har jag från för lite sömn, kalla fingrar får jag, matsäck har jag i bilen, kläderna får jag tvätta själv(!!!) hur ofta jag vill. Du är inte för gammal - man är precis så gammal som man gör sig. Det kanske bara tar lite längre tid att knarra igång kroppen! Du är en klok man, en sjujävel till hejare och säkert i mycket bättre kondition än många av dina jämnåriga!

Anonym sa...

Tack för det! Ja, visst är jag mer vältränad än normalt för min ålder och när det gäller maratonkonditionen är den nog på sätt och vis bättre än för 43 år sen. Men om jag försöker föreställa mig min kropp rådbråkad i er hårdkörning i Liljansskogen börjar jag skratta. Som du säger, tar det lite längre tid att knarra igång kroppen. Lite löpskolning och köksgymnastik räcker bra idag. När jag var 20 år och tvingades göra lumpen, hade jag nog däremot gillat era övningar som träning. Åtminstone om de varit frivilliga. Som alternativ till bärandet, väntandet och frysandet i uniform, styrketränade jag civilt i sporthallen en del kvällar för att inte tappa formen.

Hur gammal är förresten er äldsta deltagare?

MarathonMia sa...

Jag hörde att det är en kvinna på 56 år som var med på Zinken. Annars är väl jag äldst ;)

Spannet ligger nog på 25-35 - sen är vi en klick däröver. Instruktörs-Bruno med de svällande musklerna är 45 tror jag.