Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 7 oktober 2008

Är det fult att skryta?

Vem säger att förminska sig själv är det rätta?

Alla har vi olika skäl för varför vi tränar, utmanar oss själva och kanske tävlar. Hur som helst plockar vi själva ut våra motståndare - det kan vara någon som är bättre, det kan vara ett annat lag, en lång uppförsbacke, en tenta, en specifik uppgift och det kan vara vi själva. Motståndarna skapar vi med våra tankar. Att slå våra motståndare, även om det är oss själva - våra egna tider ger oss en vinnarkänsla, en känsla att mer än duga - att vara förbannat bra.

Istället för att förminska sig själv borde man ju således säga: Jag är fantastisk! Jag är så bra!

Hur vi ger uttryck för våra framgångar är i mångt och mycket styrt från "omvärlden". Någonstans finns det en "norm" för vad som är ödmjukt, vad är skryt och vad är okej att säga och hur man får bete sig.

Egentligen är väl målet att vi ska leva tillfreds med oss själva, vara lyckliga och njuta av nuet och våra framgångar. Jag är den jag är och det är jag 24 timmar om dygnet, oavsett om det gäller arbete, privatliv eller hobby - jag gör ingen skillnad på det. Att lyckas är att leva i ett rus, att se andra lyckas är en glädje för mig med.

I dagens nummer av Dagens Nyheter (Insidan) skriver prästen Ted Harris "Jag strävar efter att förmera livet". Vilket fantastiskt ord. Förmera. Inte förminska. I artikeln pratar Harris om att lyckan får vi söka i oss själva "sin egen sanning", att hitta sig själv i sig själv. Hela artikeln kan du läsa här.

Min egen reflektion till detta är "Den som inte finner sanningen i sig själv (varken försöker eller vill) fokuserar gärna på andras fel och brister. Dessa personer tycker inte att det är okej att andra öppet säger "Jag är fantastisk". Livet ska levas - lyckligt, folk ska inte behöva förminska sig själva för att passa in.

Jag blir så glad när Ultraschmultra är Ultrafri och lever i (och med) sin löpning. När Puma hittar nya utmaningar och får till de där förändringarna så att hon känner att hon lever fullt ut. Att hitta något att fokusera på - som Ironwoman - Jakten på den optimala träningskroppen. De lever i sina sanningar eller är säkert på god väg. Likaså min stora inspirationskälla LillaDuktig - som är lyckan personifierad. Delad glädje är dubbel glädje - vännerna i IF Linnéa är ett bevis på detta, enligt min sanning - som jag tror att jag delar med fler.

Så kära vänner - gå ut i världen och förmera er själva! Glöm inte bort att ni har huvudrollen i era egna liv. Låt ingen förminska er storhet! Och skryt för mig - berätta vad just du är bra på.

20 kommentarer:

Magda Gad: sa...

Ja då var vi där igen, i den där känslan av att det borde vara helt ok att skryta, men när folk väl gör det så bemöts det ju ändå alltid med ett "åh varför måste hon vara så dryg" eller "han är verkligen uppblåst". Hur var det nu, låg det i den svenska mentaliteten, eller är det ett drag som finns överallt?

Trist är det i alla fall. Jag är ju helt enig i din åsikt. Varför förminska sig själv, varför inte få vara stolt över sina framgångar?

För övrigt läste även jag artikeln och gladdes.

MarathonMia sa...

Magda: Jag gillade artikeln - för det är ju inte skryt om en religös person säger: Jag känner mig så lycklig, fri och värdefull sedan jag tog in Gud i mitt liv.

Varför kan man inte få känna och visa det i andra sammanhang?

Magda Gad: sa...

Troligen är det känsligt när det kommer till sammanhang som har med prestation att göra.

Tillstånd får man vara nöjd med. Prestationer ska man tala tyst om. (Och pengar.)

Fredrika sa...

Och jag blir så glad över ditt inlägg!

Det finns en anledning till att jag har en särskilt katergori för "skryt" i min blogg. Jag tycker det är viktigt att skryta, och jag tycker det är viktigt att visa för alla att det är helt okej att skryta. Att andra inte blir mindre bara för jag själv upplever mig stor, utan tvärtom att det goda självförtroendet gör att jag kan glädjas ännu mer åt andras storhet eftersom jag inte behöver känna mig själv förminskad.

Jag känner mig lycklig och fri med vänner som dig Mia, för jag vet att du delar med dig av din glädje och ditt "skryt" utan att jag behöver känna att jag måste luska ut något ur dig, eller förminska mig själv. Det är äkta, och för mig är det sann glädje. Din stolthet smittar och inspirerar, och får oss alla i din omgivning att växa lite grand. Skryt behövs - både eget och andras.

Visst, är man stor i käften får man ofta höra (på omvägar förstås :-( ) att man är dryg, men jag har slutat bry mig. Livet, kärleken och godheten är stor nog och räcker för alla, liksom.

Inom karaten hörde jag förresten en gång historien om att man inte skall kapa sin motståndares snöre. Istället skall man göra sitt eget snöre längre. Det är i och för sig egentligen en helt annan sak, men är närbesläktat i det här med att grejen är inte att förminska andra, grejen är att förmera (underbara ord) sig själv, oavsett andra.

Nu skall jag läsa artikeln :-) (vilket är en förtäckt varning för jag kanske återkommer...)

Karin sa...

Jag tycker att det är underbart med människor som lyfter fram sig själva, det som kanske kallas "skryt" i vardagligt tal. Själv tycker jag att det är skillnad på att lyfta fram sig själv och att skryta. Skryt för mig är att överdriva sin egen förmåga och det på bekostnad av andra. Att lyfta sig själv och säga "jag är bra, jag är stolt och jag duger" är däremot bara sunt och en inställning jag gillar :-)

MarathonMia sa...

Magda: Prestation är ju lättare att bli avundsjuk på, men som egentligen bara bottnar i att man själv inte orkar ta tag i något. FAAAN han fick bättre resultat på tentan... (innebär ju krasst att JAG inte har pluggat tillräckligt).

Fredrika: Skryt behövs - i sin rätta form med glimten i ögat. Ibland kan nog "skryt" vara ett rop på bekräftelse - då den inte kommer självmant från annat håll.

Karin: Just så! - skrytsamhet som är osund - är den som inte är trovärdig - alltså att man förstorar sig själv i förhållande till just prestation. Många gånger kanske det har med personlighet att göra också - irritation etc.

Lilla Duktig sa...

Jag vet inte hur det är med er - men jag känner mig så oerhört stolt över att få kallas "stora inspirationskälla" att jag bara är mållös. Och liiiite tårögd.

Andréa sa...

Det är skillnad på att skryta och skryta.. Att berätta om hur nöjd man är över något man gjort eller genomfört tycker inte jag är att skryta! Man måste få tycka att man själv är bra och visa det! Däremot är det en helt annan sak att tro/anse sig vara bättre än någon annan och att "skryta" om något man gjort i syfte att trycka ner nån annan!

Fram för mera BRA skryt! :)

Fredrika sa...

Oh ja visst är det så!! (Att skryt för att trycka ner andra är hemskt.) Och det tråkiga är ju att folk är rädda för att "skryta bra" av rädsla för att uppfattas som "fulskrytare". Det är synd, för alla mår bra av lite bra skryt ibland. Inte minst för man då slipper skämmas för allt man är dålig på ;-)

soffpotatiz sa...

Vilket underbart inlägg! Klart att man ska skryta om sig själv och vara stolt över sig själv! Bara man inte slutar beundra andra...:-) Ha det fint! /Maria

bureborn sa...

Vilket underbart inlägg! Och vilken underbar prälle! Den boken måste jag läsa, och så lite Kirkegaard oxå. Leva innerligt, så klokt - och rätt svårt.

Skryt, ja. Det är lite lurigt. För det är klart att man ska vara stolt och glad över sina bedrifter! Och självklart berätta för andra, för sånt inspirerar. Men i vissas ögon försöker man då göra sig märkvärdig, på just deras bekostnad...
Är detta då bra skryt eller dåligt skryt?

Nike sa...

Mer förmering av livet!! Bra inlägg kloka Mia!
Jag tycker att man ska få kunna vara öppet glad och stolt över sig sjäv och sina prestationer, det är inte skryt.

Men klart, jag har funderat ibland på hur man uppfattas här i jante-Sverige, om folk ser en som en dryg en.
Det kan snarare bli så att jag inte nämner saker alls för att jag inte vet om folk tar det fel. Då väntar jag med att berätta om hur bra jag känner mig för vad jag åstadkommit, tills jag umgås med vänner som jag vet förstår det på rätt sätt.
Men synd, att jag inte riktigt vågar säga sånt annars. Blir lätt "tystare" av mig då, för att inte verka för "dryg".

Puma sa...

Åh vilket underbart uttryck - att "förmera"!

Jag tror att man kan säga en och samma sak, men beroende på hur man säger det uppfattas det som negativt skryt eller som positiv "accomplishment".

coyntha sa...

Oh Mia, så underbart inlägg!! Tack!!

Vi är bra! Vi kan!

Tack för dina råd ;)

* kram *

Catti sa...

Härligt inlägg Mia, intressant ämne. Jag håller med dig helt och fullt i det du skriver.

Det är ledsamt med människor som stagnerar, som lyfter fram sig själva genom att fokusera på andras tillkortakommanden. Som hellre förändrar andra än sig själva

Det sägs ju att den som är ovillig till förändring
redan har nått sin maximala prestationsförmåga.

Kan man se sin egen styrka, vara stolt över sin kompetens, glädjas över sina prestationer mm så tror jag man har lätt att glädjas även åt andras guldkorn i livet.

Sara sa...

Underbar artikel och underbart inlägg av dig!
Jag ska ta till mig av det som Ted Harris skriver!
"Meditationen en väg att skala bort irritationsmomenten och att möta dagen med positiv energi.
Jag söker innerligheten i mitt liv, försöker hitta vägen att göra gott för mig och mina medmänniskor".
Det behövs när irriationen är i topp som det är i mitt liv just nu!
Tack Mia!

MarathonMia sa...

Skryt som trycker ner andra går fetbort.

Felicitas sa...

UNDERBART inlägg!! Att säga att "Jag är tamejtusan BRA!!" innebär INTE att någon annan är sämre! Mer JAG ÄR BRA! åt folket!!

Cykelmygga sa...

Ja, vad är det för fasoner egentligen att förminska sig själv?? Jante kan dra åt skogen och mera FÖRMERA!!!

/Katarina

jumper sa...

Pip !