Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 16 oktober 2008

I en härlig symbios...

Lite disträ, med huvud som trä, sedan så ball - full av metall!

Det var 65 kg Mia som klev in i spinningsalen och lite disträ hoppade upp på 35 kg(?) Schwinn-cykel, hård metall på ett oljat ekgolv.

Instruktör Julie satte långsamt fart på benen. Med hjälp av musiken, i ett härligt möte mellan Enya och E-Type fick hon även fart på skallen. Till tonerna av Jean-Michel Jarre förflyttade hon hela mig till en skog som skulle passa in i "Sagan om Ringen", där jag lyftes upp bland dimhöljda berg och skådade landskapet framför mig. Med guidning om terrängen och det piskande regnet (där vi var tvungna att ta i för gyttjan var slirig...) tog jag mig fram till platån - här bröt solen igenom och vi fick medvind i nerförsbacken. Jag liksom kände hur leran på benen torkade i vinddraget och min svett rann längs ryggen och höll mig varm. Jag pinnade på och blev varmare och svettigare.

Just när jag befann mig i Ingemansland där benen skriker, pulsen är på topp och svetten riktigt dryper ner på golvet - just där och då kände jag mig tokstark. Jag var ett med cykeln, jag hade bemästrat varende slirig, lerig uppförsbacke, jag var oemotståndlig - jag var fantastisk!

Ut ur spinningsalen klev en formation av känslor, styrka och pannben. Jag lovar att det var en härlig symbios av 100 kg Mia-Schwinn där muskler, vilja och cykel blivit ett.

9 kommentarer:

Karin sa...

Såklart du var fantastisk! Du är ordet personifierat :-) Själv är jag hög av träningsglädje efter att ha läst ditt inlägg, tack för det vännen. Underbart är bara förnamnet!

MarathonMia sa...

haha tack vännen! - med risk för att vara Egocentriker igen då ;-)

Magda Gad: sa...

65 kg, har du gått ner i vikt? vill minnas att du skrev nåt om att du vägt nåt sånt, men sen gått upp och sen gått ned igen, men inte riktigt lika mkt som du önskade. hur som helst, grattis till det i så fall, och till det härliga passet!

bureborn sa...

Och poet är hon oxå - med rim! :-)

Ska ta med mig den bild du målat i mitt huvud på mitt eget spinnpass ikväll. Tack! Och plocka fram den om inte Peggy lyckas få igång mig.

MarathonMia sa...

Magda: Tjejer och vikt! Jag späckar mig väl inför lopp antar jag - automatiskt upp 2kg. Men svårt att komma under 65...blir för mycket unnande.

Bureborn: You go girrrl!

Magda Gad: sa...

mia: eller så kan man tänka "boxare och vikt" ;-) i min klubb talar vi lika ofta om folk som dess vikt som dess namn, "vem är hon därborta?" "det är hon som kör i -57" "jaså hon"

nu tänkte jag t ex automatiskt att du skulle gått i lätt welter om du varit boxare. störd :-)

MarathonMia sa...

Magda: Det var det vackraste jag hört om min vikt! Tack :-)

Anna (Orka mera) sa...

Vilket härligt pass! Typexempel på hur spinning ska kännas när det är som bäst!!! Och nu börjar jag längta hejdlöst till kvällens spinning...

Sara E sa...

Det låter som ett helt underbart spinning-pass! Tänk om jag kunde få så underbart under ett spinnings pass!
Jag ser bara klockan och tänker att snart är det över....
Du beskriver med sådan underbar känsla jag kan se bilderna framför mig!