Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 10 augusti 2008

Jag har funderat...

…det här med löpning är trots allt inte bara att snöra på sig skorna!

Det krävs en hel del för att känna sig som en löpare, eller att börja kalla sig löparnörd. Jag har förstått att vara löparnörd är något vackert. Självklart. Men vad skiljer löparnörden från vanliga joggmotionärer? Är det tiden vi lägger ner på att läsa Runner’s World, testa fram de bästa Compressionsstrumporna, hitta de optimala löparkläderna som inte skaver? Är det jakten på antal kilometer, kapande av sekundrar eller rentav bara habegäret av en stor skopark? Kan det vara så att svetten efter löparrundan känns lite extra bra, att de stumma benen känns lite extra duktiga eller att de då och då upplevda Runner’s high ger oss ett fantastiskt lyckorus som vi ständigt strävar efter?

Svett, framgångar, nederlag, endorfiner, skador, fel skor, rätt skor, snygga byxor, praktiska (mindre snygga) byxor, tid…tid…tid, löparsnack, löparbloggar, löparvänner, alternativ träning, rehab…teknik, koordinationslopp, öka tempot, ett varv till, intervall, fartlek, uppjogg, nedjogg, Garmin, GPS, jakt…jakt…jakt, Backintervaller, bloggar. Forum, Iternet, lopp, tävling, träning, kvalitetspass, långpass. Kortdistans, inspiration, motivation, skor...skor...skor. Lätta skor, snabba skor, tunga skor, röda skor. Ut igen, ut trots snö, ut trots regn. Spring i värme, stretch, ont i rumpmuskeln, stel i vaden, ömma benhinnor, spyfärdig... kapa tiden, spring längre, spring fler gånger.

Jag har i alla fall hamnat i löparträsket. Jag känner mig hemma bland folk som pratar löpning – oavsett om de springer i 7-minuterstempo eller 4:15-takt. Jag gillar andra människors framgångar och lider med dem i skadeperioder. Jag känner mig stolt att tillhöra en klubb och som en riktig nörd när jag pratar med mina icke-löpande vänner.

Första veckan i augusti sprang jag 7,4 mil. Jag har totalt sprungit över 160 mil sedan januari. Jag har tagit hjälp av underbara IF Linnéa, en skvätt Team Stockholm Marathon plus min envishet. Nu ska jag bara vässa kroppsformen till Berlin Marathon. För löpningsträningen finns redan där.

Vad tycker du utmärker en löparnörd? (Eller annan träningsnörd?)

13 kommentarer:

Anonym sa...

allt det du skriver om, plus att man tänker i pre-löptankar när något ska planeras. Typ om man kan stanna på sena festen och ändå springa långpass dagen efter.

Puma sa...

jag tror det handlar mycket om snacket: en löparnörd snackar löpning. ofta, gärna - ja alltid. allt det andra kommer på köpet. :) och prioriteringarna såklart. en nörd prioriterar det man "nördar för". alltid.

farsan sa...

Fasen, vad du kapar km! Imponerande. Fast det är väl det som skiljer proffset från nybörjaren. Kanske att jag skulle försöka hålla mig hel och satsa på kontinuitet jag med...

Det vimmlade av nördar runt ÖIP på fredagskvällen när jag hämtade ut lappen till maran. Löpare som blandades upp med alla Kizz-nördar som skulle se konserten. En arbetskamrat var där, målad i ansiktet och jag fastslog att han vara supernördig. Fast han hade redan konstaterat att jag var en nörd som sprang maran. Båda av oss tycker dock än idag att vi är en "bättre" nörd än den andre.

Magda Gad sa...

att man lever löpning :-)

Anonym sa...

Bra skrivet, alla de sakerna stämmer in på mig! Man är väl löparnörd när man tänker på löpning hela tiden och anpassar det mesta av sitt liv till löpningen, typ bryr sig mer om vikt och mat man stoppar i sig, och tidsplanerar så att man får in det extra passet perfekt innan middagen eller lunchen. Själv lusläser jag bloggar, forum och annat på nätet. Läser massa böcker om träning och löpning och biografier om stora löpare. Längtar oftast till nästa pass innan svetten hunnit torka. Löparnörd är man definitivt!

Benet sa...

Härligt skrivet!

Vad som kännetecknar en löparnörd? Allt det du skriver... och att det riktigt pirrar i kroppen varje gång man tänker på eller diskuterar löpning med andra.

Det räcker att man hör eller läser ett löprelaterat ord, typ "LÅNGPASS" så kittlar det till i magtrakten och man bara längtar ut!

Katarina M-I sa...

En löpnörd skriver in sina pass i kalendern och planerar sitt liv efter dem:)
En löpnörd hittar alltid luckor i ett tight schema där man kan träna. (är man på jobbresa går man upp med solen och hinner med en runda innan frulle)
En löpnörd tömmer kakfatet på släktkalaset efter söndagens långpass.
Ingen kan SLAPPA som en äkta löpnörd efter ett lyckat långpass!

MarathonMia sa...

Funrun: precis! Smuttar långsamt på drinken, känner efter...kör "Det är en dag imorgon också..."

Puma: Huvudet på spiken - man tänder liksom på alla cylindrar, det syns i hela ansiktet att man gillar snacket. Om någon skulle börja snacka bilmotorer skulle mitt fokus fladdra iväg.

Jogga99: Håller med om att rätt nörd vann.

Magda: Lever löpning? Utveckla! Menar du tankar och planering, eller att det ska synas på en - t ex ha löparrelaterade kläder el liknande?

Medeldist: Håller med! Maten är viktig, vill kunna kuta med rätt känsla. Böcker har jag inte vågat mig på ännu, har en bit kvar alltså!

Benet: Tack. Pirret i magen är väl en typ av bekräftelse. LÅNGPAS - genast känner man "Jag kan, jag vill, jag har gjort det, jag vet vad ni menar!"

Katarina: Hahahaha - hade alldeles glömt bort kakfatstömning, been there, done that. Det finns inget stopp efter ett långpass... man är nästan läskig i matintag och sötsug.

Karin sa...

Hjälp, vilken mängdvecka! Du imponerar stort, härligt Mia! Kom nu inte och säg att jag tränar mycket :-D
Jag kan bara instämma i allt det du skriver, plus redan skrivna inlägg. Man inte bara tänker löpning, man ÄR löpning. Och är stolt över det! Att vissa på jobbet kallar mig "marathon-Karin" gör mig lycklig :-)

Karin sa...

Shit, jag glömde det viktigaste: gemenskapen med andra löpare. Samhörigheten trots det ensamma, envetna slitet. Den där blicken, nicken och det samförstående leendet när man möts i spåret. Då vet man :-)

Lilla Duktig sa...

Jag var med en gång när du och Karin samtalade om löpning och nördade ut helt. Det var coolt. Och skrämmande. Men så är du min enda referens till löpnörderi.

gullfot sa...

Jag ligger lite efter med bloggläsandet, men det här var mycket intressant. Generellt är väl en nörd någon som är så insnöad på något så att han/hon är lite dysfunktionell vad gäller resten. Det behöver inte nödvändigtvis märkas utåt, men i nördens inre relateras allt (ALLT) till föremålet för nörderi.

En löparnörd kanske inte alltid snackar löpning med sina vänner, men nörden tänker samtidigt för sig själv på vilka tider de givna vännerna skulle springa, eller om de har ett sjysst löpsteg.

Löparnördar värderar yrke och jobb utifrån huruvida de gangnar löpningen eller ej. Kroppsliga skavanker bedöms utifrån sina konsekvenser för löpningen. Överhuvudtaget det mesta i löparnördens omvärld ställs i sitt förhållande till löpningen.

"Var kan man springa" är första tanken då löparnörden reser bort, oavsett fritid, familjeförpliktelser eller tjänst. Apropå familjeförpliktelser, till och med släktens antika skolrekord är plötsligt intressanta.

Löparnördens största förtret är att inte kunna springa så mycket som han/hon vill (dvs. 24/7), så den tid det inte löps ägnas åt teoretiskt nörderi såsom löpsurfning och träningsdagböcker.

B-filmer är plötsligt intressanta bara för att det finns löpning med i storyn. En Garmin Forerunner betraktas som familjemedlem med status någonstans emellan make/barn och husdjur.

Och så vidare. Men det bästa med att vara löparnörd är att man aldrig är ensam :-)

MarathonMia sa...

***jag hade svarat här men kommentaren har fallit bort****

Karin: Självklart gemenskapen. Tillsammans fast ack så ensam.

LillaDuktig: Och vi som tonade ner samtalet rejält. Jag ska spela in oss nån gång... :-)

Fredrika: Mycket riktigt. Första tanken är alltid när/var/hur löpningen ska petas in. Man är redo att gå upp och springa vid 5-snåret för att inte missa. Jag blev till exempel skitglad av att bli biten i tummen av en hund, istället för i hälsenan...