Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 5 augusti 2008

Antingen/Eller?

Jag vill ju vara Både/Och!!

Idag var det dags för TSM-träning. Fartlek i kuperad terräng, fartökningar i backarna. Det har regnat hela dagen och termometern visade 13 grader. Alltså perfekt löparförhållande enligt mig.

När jag kom till ÖIP slutade det att regna, luften kändes härligt syrerik. Jag hade småjoggat en kilometer innan så min uppvärmning blev 2,6 km, de andra fick nöja sig med ynka 1,5. Löpskolning skedde i någon form, men jag var rätt ofokuserad – förutom när det var indianhopp, det är jag grymt bra på från den gamla baskettiden. Sedan var det dags för Fartleken. Jag ökade vid varje uppförsbacke och allt kändes ok. Men det var segt. Segt segt segt. Den där lätta Springa-fort-känslan infann sig inte. När jag tänker tillbaka på de senaste veckornas träning inser jag att den känslan bara infunnit sig en gång. EN. Fartleken skulle vara i drygt 6 km. 4 av dessa kilometer ägnade jag åt att drömma mig bort, bort till Ultralopp i 6-minuterstempo. Åh du härliga tanke att få springa långsamt och långt. Här pressade jag mig för att få ner tiden, springa snabbt och drömde om annat... PANG! Verkligheten slog mig. Jag är ju inte Antingen snabb Eller långdistansare. Jag vill ju vara Både snabb Och långdistansare.

Skärpning Mia! Nu får den här hemska känslan av att vara Undertränad och Övernärd ge vika för en flygande Fasan!

5 kommentarer:

funrun sa...

det är fantastiskt hur ultra"djävulen" har slagit klorna i oss! Jag vill ju också vara både snabb och uthållig, men hur ska vi hinna träna till allt vi vill? Fler timmar per vecka tack!

Karin sa...

Jag väntar konstant på att den "snabba-lätta" känslan ska infinna sig. Det gör den aldrig... Plocka fram Fasanen i dig, du ÄR snabbare nu än du var förut! En snabb långdistansare, det är det målet du tränar för! :-)

Magda Gad: sa...

Kanske är det semesterjävulen som slagit klorna i dig. Annars kanske vi kan lämna in ett lagförslag om att ändra dygnet till 48 timmar? Då kanske man åtminstone skulle hinna med hälften av allt man vill göra ;-)

Dunceor sa...

Jag känner också att jag har fastnat lite i lugnt tempo, min kropp tycker om att fes-springa i 5:40-tempo och sen bara ligga där. Fart är jobbigt på senare tid men jag borde ta tag i det och köra lite hårda kvalitespass.

MarathonMia sa...

Urrrrk, jag tycker jag kör hårt, jag har dunkande skalle och hög puls. Men det ger liksom inte med sig. Jag ska testa lite olika varianter för att få fram "Den-lätta-känslan". För jag vet att den finns. Ultralöpning lär det i alla fall bli mer av framöver - det är jag helt övertygad om.