Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 28 december 2009

Årets sista långpass

60k snölöpning från Slussen ut i spenaten och tillbaka- mina tänkta 30k blev 43k - allt för att få tillbringa så mycket tid som möjligt med härliga människor.

Träffade ordföranden från SFIF's Ultradistanskommitté Cecilia Pettersson på perrongen, kände genast att dagens löpning skulle bjuda på det bästa! Hoppade på ett tåg senare och mötte Camilla - ultraelitlöpare som tuggar terräng till frukost. Det satte liksom ramen för dagen. Vid Slussen stod IF Linnéaiter, elitlöpare, långdistansare, Friskis-löpare, nybörjare, old-boys, glada, långa, korta - de flesta tightsprydda med löparryggsäck. In kommer en av mina idoler - vackra Ultra-Emelie - den glade och var jag än vänder mig står det förväntansfulla löpare. Fick mig ett kärt återseende av Arvid och Thomas som jag träffade i Monte Gordo i mars.

Löpare från alla håll och kanter, några ville testa ultra för första gången, andra var elitlöpare som såg ett bra tillfälle att få sällskap under ett långt träningspass.

Jag teamade snabbt upp med Kristina P, som också valde mellansnabba gruppen. Vi hade så mycket att snacka om så vi pinnade iväg och hamnade en bit före gruppen. Tog oss igenom obanade, sliriga gångpassager och förberedde kommande löpare för grön våg vid övergångsställena. Vi hade en god pratstund och har lovat mer gemensam löpning framöver - Nya universun - nya berättelser att utforska!

Med på turen var Stefan som anordnar GAX. Det blev mycket snack om tävlingar, förberedelser, känslor och anmälningar. Kändes grymt att åter få snacka med skåningen - nu i minusgrader (möttes i juli då han hakade på Hornstull-Järna). Han pratade mycket om 100 milestävlingar i USA. Jag inser att jag inte snöat igen totalt då jag inte kände igen en promille av loppen. Men det förstås - min ultrakarriär började ju i år och jag har mycket att lära!

Min partner in Ultra crime - Staffan, skulle också ta en kortare vända. Den slutade på 49 kilometer. Jojatackar.

Ett återkommande tema för mina ultraturer brukar vara flätorna. De brukar ju "klättre uppåt" och bli kortare allteftersom jag lägger kilometrarna bakom mig. Nu var de stelfrusna och lika långa hela vägen.

Lite rimfrost i nackskägget. När vi passerade Sollentuna visade termometern -9 grader. Härligt att snön var så hård och knarrande, den riktigt glittrade när solen bröt igenom.

När jag sprungit 27 kilomteter var tanken att jag skulle vika av och ta tunnelbanan 3 kilometer bort. Men detta ville jag inte släppa - ryggtavlorna framför och flåsandet bakom mig på Ultrelöparna Bernt, Stefan, Kristina, Arvid, Staffan och fler andra löparnördar. Detgickliksominte.

Hakade på ända till MAX i Barkarby för att möta ultraeliten: Herr och Fru Elinder, här med IF Linnéas Tene. Coach Ken såg lite sliten ut så jag plockade upp honom och lovade att visa närmaste tunnelbana...

Jag tog en "genväg" som var vacker. Här kändes det grymt att springa, hela kroppen var pigg, benen i perfekt långdistansform och pulsen låg - till och med lägre än vältränade Ken's! Jag höll mig i utkanten av Järvafältet för att få några extrakilometer. När vi närmade oss tunnelbanan återstod det 500 meter för Ken att få marathondistansen.

Dessa 500 meter fick han springa på tunnelbaneperrongen.


När resten av gänget sprang drygt 60k så tog vi en etapp via tunnelbana. Väl på Fridehemsplan joggade jag i tunnlarna och gångarna uppför rulltrappan, hem via skön nerförsbacke och fick ihop totalt 43 kilometer.

Lite dusch och mat - redo för nya roligheter redan klockan 16! Jag hade säkert grejat 17k till - men jag hade lite smått och gott att göra hemma.

Jag njuter av långsam långdistanslöpning. Jag känner sådan harmoni och glädje med dessa människor. Vill behålla känslan länge... jag kapslar in den och tar fram den till helgen - för på coachens schema till mig står det Vallentunaloppet 10k på Nyårsafton. Då ska jag springa fort är det tänkt. Gulp.

16 kommentarer:

Fitnesscoachen sa...

Jag kommer på mig själv med att sitta och le. Det var alldeles för länge sedan jag sprang långt i härligt sällskap. Måste åtgärdas!

MarathonMia sa...

Åh! Jag log hela tiden igår och trodde att leendet skulle frysa fast för att det var så kallt.

Underbart! Go and do!

Jossan sa...

ja kallt var det och isig blev man :)

Kul att hinna ses en stund innan start iallafall!

Carina sa...

Det var en helt fantastisk dag!! Galet att så många som nästan 50 personer trotsar kyla och moddiga vägar!!

Snorkkis sa...

Vilken härlig dag ni verkar ha haft! Och vad man blir glad att läsa om dina ultra-känslor!

Therese sa...

Åååh så himla underbart det låter! Om det blir ett Årets sista nästa år ska jag baskemig också vara med!

Ditt sätt att skriva om riktigt långa pass och distanser får mig bara att bli mer och mer sugen på att också bli en ultris! :D

Ingmarie sa...

Magic! fastän jag inte var med så VAR jag med. Tack Mia för din berättelse! Kan vi inte ordna en "årets FÖRSTA långpass"? Jag borde ju inte bli magsjuk igen...

Daniel sa...

Shit pommes frittes vad du kan springa!!
Jag ska se om jag kan komma ut och heja på dig när du springer i Skåne i sommar, tycker du är grym!

MarathonMia sa...

Jossan: Det gäller att ha rätt tempo - inte för snabbt för då blir man isbit, inte för långsamt för då blir man isbit... Anti-isbits-fart alltså.

Carina: Du är så cool som sprang hela sträckan! Wow! Och balla dubbdojjor!

Snorkkis: Du vet...den där härliga känslan...som sitter i själen :)

Therese: Klart du ska! Men du kan ju tjuvstarta med Hornstull-Järna i juli *visslar*

Ingmarie: Vilket toppenförslag! Jag är på! Den 2 januari står det minst 15km på schemat - kan det vara något (efter min militräträning hehehe - men den kanske du vill följa med på?)


Daniel: Busted! Alla som bor i Skåne får givetvis följa med mig och Staffan och pacea! Vi kan göra en sightseeingtur av det hela... oj nu börjar min hjärna att spinna! Spring med oss i en timme eller två - berätta om landskapet så berättar vi våra löparhistorier!

bureborn sa...

Vilken underbar löparsaga, tack Mia!
(Eller saga förexten, rena rama sanningen. Det gör det ännu bättre!)

Ingmarie sa...

2/1 it is! Du har nog fått mail. :-)

Daniel sa...

Låter som en bra idé Mia!! :)

Catti sa...

Tack för all glädje och livskraft du sprider omkring dig vännen. Du är min idol! Ses i Vallentuna :-)

Miss Agda sa...

Grymma grymma du!!!
Kram och gott nytt år!

Lisse sa...

Vad kul att man hann se en skymt av dig i samband med starten i alla fall. :-)

Gott Nytt Löparår!

Petra sa...

Fasiken vad grym du är! Har nyligen börjat följa din blogg och gillar din inställning och att du kryddar med mycket humor! Det gillas massor. Hoppas jag får springa med dig och de andra snart!