28,1k i regn - I love it!

Det absolut bästa löparvädret - 15 grader och regn!

Efter gårdagens hejande på Midnattsloppet, en halv öl i klubblokalen och härligt eftersnack (mina härliga, ljuvliga klubbkamrater från IF Linnéa - ni är bäst!!) ställde jag klockan på 8. ÅTTA! Jag gick upp och åt frukost - laddade och gick ut. Sökte satellit alldeles för länge, vilket gjorde löparjackan blöt. Men det bekom mig inte ett dugg! Jag älskar att kuta när det är mellan 13-17 grader. Idag var det 15. Regn är bara vatten. Regn gör naturen underbar.

Jag kutade hemifrån city till Norrtull, via Stallis ner i Hagaparken. Parken var nästintill öde. Jag mötte bara 3 hundägare, vilket är förvånansvärt lite i en park. Jag fokuserade på min första runda runt Brunnsviken och sprang utan iPod. Jag lät tankarna flöda... livet som hustru, tonårsmamma, marknadschef och löpare ger en hel del tankar att filosofera kring. Jag sprang i den kuperade terrängen efter känsla. Tittade inte på klockan utan lät mitt flås få bestämma. Kände mig rätt trött i låren efter gårdagens superhärliga BodyJam med LillaDuktig. Jag ignorerade den stumma känslan och njöt av tusen olika nyanser av grönt. När det regnar visar träden sin färg, det sprakar och glänser. Jag sprang förundrad och lycklig. Det här är glädje på hög nivå!

Min tur startade 15 minuter senare än beräknat (satellitsök och DN-läsning...) så jag sms:ade dagens löparkompis Mia. Ja, Mia Thomsen - det finns två... och vi är svägerskor. Jag skulle träffa henne vid SAS-parkeringen vid Brunnsviken kl 11.oo. Jag var sen. Hon var sur. Inte på mig förstås :-) utan för att hon glömt stegräknaren. Jag hade i alla fall klarat av 17 km i kuperad terräng i 5:30-tempo - puls 154/186. Jag tror inte på 186. Min Garmin var sur och grinig när jag startade, visade en vilopuls i uppförsbacke på 43...för att sedan gå till 186 på 2,5 minuter... 163 är den högsta noteringen efter de första 400 metrarna.

GulleMia och jag sprang sedan i härligt tempo runt Brunnsviken, mitt andra varv. Jag körde bara på puls och följde hennes takt. Det var skönt, underbart, ljuvlig, blött, grönt-grönare-grönast och så härligt med sällskap de sista 11 kilometrarna. Jag missade att stänga av klockan men vet att vi sprang 11.1 k. Pulsen låg på 131 som medel (162 max).

Efter mina avverkade 28k bjöd Mia på en Gainomax (det godaste jag druckit...suktade efter socker, salt och smågodis) och skjuts hem. Jag var rejält blöt på ryggen av regna och svettt, lovar att det tar minst en vecka att torka passagerarsätet i hennes bil...

Hon dumpade av mig utanför porten, med hjälp av energin hon pumpat i mig klarade jag mig upp för trapporna och in i en varm dusch.

Sen blev det fotboll för hela slanten. I regn. Ute bland bondefolk (I Barkarby). Sonen spelade underbart och fick göra mål. De vann.

Jag är glad. Jag är lycklig. Jag lever och maten smakar så himla bra efter 28k i regn! Speciellt Mia's banansockerkaka jag fick smaka innan sonens match. Länsade fatet (fanns en liten bit kvar).

Känslan av lycka från förra veckan håller sig kvar. Jag är nog världens gladaste. GLAD. Inte som i Glad Påsk utan mer som i Glad-tillfreds. Ro i själen, lycklig i sinnet och förbannat jäkla stolt över mina klubbkamrater som kutade Midnattsloppet igår. I love you all!