Att vara lite knäpp och tokig!
För er som inte riktigt tycker om att ligga stilla en hel helg, eller som vill ha lite utmaningar inför (eller under) semestern - är ni välkomna att följa med på ett Ultramarathon på söndag den 6 juli. Det bjuds på sällskap, asfalt, natur och ångest.
Det verkar bli två grupper, fördelat på 5-minuters och 7-minuterstempo.
Distansen är 52 km och sträckan Hornstull-Järna. Det går att hoppa av tidigare och ta pendeltåget tillbaka. Eller tunnelbanan om man bara vill springa en mil eller så.
För mer information klicka här.
Finns det något bättre skäl att tillbringa resten av sommaren i flip-flops än blåsor på fötterna?
14 kommentarer:
Du kan inte tillbringa resten av sommaren i flipflops, tänk så svårsprungna alla långpass och intervaller blir då! ;) (och ja, jag är avundsjuk *fniss*)
Åh, det där låter ju hur kul som helst! (Undantaget skavsårsvarningen ;-).
Efter mitt senaste försök till långdistanspass inser jag dock att mina kraften inte lär räcka för ett sånt äventyr riktigt än. Men snart så!
... och jag som trodde att långpass var ett botemedel mot ångest.
;D
Ja, jag kan komma på fler skäl att tillbringa resten av sommaren i flipflops.
1) För att det är varmt
2) För att jag är på stranden
3) För att jag har målat mina tånaglar alldeles rosa och vill visa alla
Karin: Sant. Flipfloplöpardojjor? Fast jag är ju nagellös...
Bureborn: Med långsamt tempo blir det ju något mittemellan promenad och löpning... hoppas jag.
Magda: Både och. Släpper EN ångest, får en annan.
LillaDuktig: Eller bara skryta att du har tånaglar?
Hm Mia, jag ska nog springa lite fel där nere i Varberg, det är otroligt vackert. Ett långpass blir det i allafall, men det hade ju varit roligare i glada vänners sällskap. Hoppas ni får bra löparväder, jag vill höra allt sen;-D
Förresten, har du tappat ALLA tånaglar?
Neeee - inte direkt. Bara höger stortå. Sen är ju pektårna orange/blå... går att måla på (pimpa upp lite).
Jag har länge snackat med Fredrika om detta men mina vader är ju lite si och så med. Funderar på att hänga med en mil ändå... Bara för att ni kommer ha så kul!
Jaaaaa! Vad kul! Du kan ju hänga med så långt du orkar - det blir nog superkul :-)
Tånaglar är överskattade ändå!
Nu till saken: Jag hittar inte ett enda bodyjampass på fredag. Något enstaka afrikansk danspass finns, annars noll och inget. Och min kropp pallar inte två pump med så kort mellanrum. Sorry!
du superkvinnan, vilken grupp ska du vara med i? Jag är given i sengångargruppen. Om min tå-jävel inte lossnar eller nåt.
Va?! Ångest?! Hur skall jag då våga tala om för dig att det blir två km extra nu när allt är kontrollsprunget och klart?! 54 km alltså. All info uppdaterad nu.
Men ingen som inte får för sig att kräma på har något att ha ångest för. Snacktempot skall ju hålla i mååånga timmar. Jag har mest ångest för att ni inte kommer att palla springa så sakta ;-)
Och Annika det vore superkul om du hänger med en mil!! Det skall min karl också göra.
LillaDuktig: Tack för dagens BP! Lovely. Vi kollar upp alternativt fredagspass.
Funrun: Prattempo - lååångsamt. Jag ska ju klara av mitt Training camp nästa vecka :-)
Fredrika: Ångesten bockar jag bort då. Jag har en fundering, är det inte bättre att springa långsamt men inte föööör långsamt - för tiden kan ju också slita på kroppen? Typ 6:30-tempo så att man kommer framåt... eller är så får jag helt enkelt njuta av omgivningarna... eller köra intervaller... eller jag vet inte. Jag bara hänger med så får vi se hur långt jag kommer.
En inte helt lätt fråga! Därför kommer här ett långt svar.
När jag sprang ett liknande pass i våras var vi väl nästan nere på åttaminuterstempo ibland, det kändes lite väl segt. Efter två mil hakade jag på ett snabbare gäng en delsträcka, det gick i ungefär 6:20-tempo, och det kändes jätteskönt att få sträcka ut. Sedan återgick jag till långsamma klungan igen, sprang dock aningen före ibland för att upprätthålla löpsteget.
6:30-tempo är vanligt långpasstempo för mig, och därför för fort för jag skall klara dryga fem mil. Det är ju inte "träning" på samma sätt som vanligt heller, inte meningen att vi skall pressa. Om jag lägger mig på säg 7:30 vet jag "säkert" att jag kommer runt. Om 6:30 är typ en minut långsammare än ditt eget långpasstempo så kanske det blir alldeles lagom för dig.
I nuläget har femton personer sagt att de kommer, och flera är riktigt duktiga löpare och erfarna ultrarävar, så jag tror att det blir naturliga klungor att växla emellan efter humör och momentankänsla. Med få undantag är delsträckorna så pass lättnavigerade att man inte ens är beroende av någon som leder, så det är bara att sticka iväg lite då och då. Efter varje deletapp samlar jag sedan ihop bottenskrapet igen ;-)
Som dock varje ultralöpare vet - det är inte tiden som sliter på kroppen, det är hastigheten. Min ringa erfarenhet hittills säger mig att de har rätt, men den är som sagt just ringa...
Man kan väl säga så här, det blir en spännande upptäcktsresa på många sätt!!
Skicka en kommentar