Dags att stanna upp!

Dra ett djupt andetag. Njuta. Vara glad. Glad över det man har.

Vi var på grillparty igår. Där träffade vi våra gamla grannar Hossein och Roksana. När vi berättade att vi skulle springa Ultramarathon från Hornstull till Järna berättar Hossein glatt att han promenerat från Södertälje till Stockholm. Varför undrar vi.

Hossein är från Iran. Han flyr till Sverige undan regimen. 1984 är de drygt 200 personer som vill göra något åt läget. De vill hem igen. Hem till Iran. De vill få bort Khomeni. De samlas i Stockholm för att åka tåg till Södertälje. De ska i protest promenera till Stockholm. Målet är ”Vi ska hem nästa år!” Männen marscherar, Hossein slår på trumma. Det tar en hel natt för dem att gå. Vi undrar lite försynt hur det kan ta så lång tid, men han viftar bort det med att ”Vi kanske stannade och fikade eller nåt”. Nu 24 år senare, är Hossein kvar i Sverige. Detta är hans hem. Jag kan inte ens tänka mig hur svårt det måste vara att fly från sitt land. Att lämna sina föräldrar och syskon och starta på nytt i ett främmande land. Själv fick jag ångest när jag skulle flytta 12 kilometer.

Imorgon ska jag springa samma väg. Fast tvärtom. Och lite längre. Jag behöver inte oroa mig för min framtid vare sig det är Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin som är statsminister.

Dags att stanna upp. Dags att njuta. Ta vara på nuet och glädjas åt det man har. Jag tänker ägna hela vägen, Hornstull-Järna, till att vara lycklig för nuet.