Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 29 februari 2008

Min löpande chef

Min chef sitter i London. Hon tränar rätt mycket och springer så ofta hon kan. Häromdagen när jag och Sussie kom in på London- (läs Slough) kontoret kom hon ut från sitt kontor och utbrister:

- Mia, jag har något äckligt att berätta, och jag tror att du är den enda jag kan tänka mig skulle gilla att höra detta.

Snabbt som attan spolar jag i huvudet tillbaka alla de gånger jag träffat henne, eller pratat med henne. Hon har bara varit min chef i drygt 5 månader. Jag vet att jag kan ha snuskig humor. Men jag kan inte komma ihåg att jag varit vulgär eller skämtat på det sättet. Jag har verkligen hållt mig i skinnet här på nya arbetsplatsen. Givetvis blir jag lite orolig när hon säger att hon har något snuskigt (grouse?) att berätta... jag anar det värsta. Då tar hon av sig ena skon och säger:

-Titta, vilken blånagel jag har fått av all löpning!

Och så var samtalet igång. På helt rätt nivå. Inget snusk. Inget ovanligt. Bara vardagliga dilemmor för löpande kvinnor. Vi förstod varandra på ett sätt som ingen annan på kontoret kunde förstå. Vi blev liksom ett med blånageln.

2 kommentarer:

Elin sa...

Jag har två blånaglar som förmodligen alltid kommer att vara det. De växer ur, lossnar, växer ut, lossnar osv osv. Stora killen på 3,5 tycker iallafall att det är lite fascinerande! :-)

MarathonMia sa...

Det är ju kul när det imponerar på någon :-)