Oj. Det var ju inte riktigt meningen. Jag hann inte till coren. Det blev dop med prinsesstårta, morotskaka, mörk chokladbrownie och vaniljbullar. Två vaniljbullar. Jag tror på devisen "Återhållsamhet tills..." har inte avslutat devisen riktigt. Men gott var det. Fantastiskt gott. Jag tror bestämt att min släkt gör Sveriges godaste vaniljbullar! Genen kommer nog i rakt nedstigande led från Ystadsidan. Just nu är det jag, min kusin och två mostrar som ligger i topp.
Det var trevligt att träffa halva släkten och få en skrattattack i kyrkan när min bror (som bara kan sjunga i ett tonläge) drar i för full hals i "Trygga räkan". En fröjd för skrattnerven men inte för öronen.
Efter dopet gick vi och tog ett glas vin med mamma. Så då blev det inget Kungsholmen runt. Fast jag tror att det var hög tid att bryta den disciplinerade träningen och ge svullandet utrymme.
Melodifestival och ett par sidors läsning i Runners World, sedan natti-natti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar