Jamen varför sa ingen det!?

...att det är över hindren man ska, inte försöka ta sig igenom.

Instruktör Marita och en del av gänget innan passet

Fortfarande rätt öm efter lördagens smäll tog jag mig till Östermalms IP för ett pass med Marita. Vilken tur att jag tog kvällspasset med henne för det kändes som om det var utformat bara för mig. Vi lärde oss att ta oss över hinder i kombination med löpning. Jag missar veckans träning med IF Linnéa och känner lite stress över det med mindre än 3 veckor till maran. Stressen försvann när passet visade sig innehålla mycket löpning och en hel del backintervaller och pulshöjande ut-i-skogen-avstickare. Vi blev totalt 6 stycken, vilket är rätt lite - har de andra redan satt sig på uteserveringar och pimplat vin, eller helt enkelt inte hunnit till passet? Med anledning av den magra skaran blev det mycket snack. 3 tjejer och 3 killar. Killarna grejade backintervallerna bäst. Jag och Moa rockade fantastiskt i baklänges-skottkärra. Vad är viktigast på stranden i sommar? Ligga och skryta om att man är snabb i uppförsbackar eller visa sina starka triceps?

Hinderträning

Det var mycket folk i LillJanskogen, något jogg/gånglopp höll på för fullt. Jag såg klubbkamraten Per med sin långa hästsvans svischa förbi, och på Östermalms IP körde Coola Karin 400 metersintervaller.

Vi gjorde många bra övningar för min hamstring och jag fokuserade ordentligt för att få kontakt med muskeln. Givetvis hann vi med en liten armhävningskavalkad som nästan knäckte mig - men jag såg till att köra samtliga på tå. Jag kände mig stark. Passet var riktigt roligt på ett lekfullt sätt. Jag var glad i hela kroppen efteråt - det sitter kvar än. Dessutom har jag ju lärt mig att ta mig över hindren istället för att forsöka forcera dem. :)

Glada och lyckliga efter genomfört pass!