Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 26 maj 2009

Tänk framåt!

Det bästa tipset jag fick från Mary Larsson under träningslägret i Monte Gordo var: Tänk nästa distans. Tänk framåt.

Ska jag springa 4,2 mil och har avlagt 30 km av dessa så ska jag försöka styra tankarna på de resterande 12 km. Att tänka "Jag har varit duktig och sprungit 30km" skickar signaler till huvudet som säger "Din galna människa - du har sprungit 3 mil - du ska vara trött, känn rikitigt hur seeeeega dina ben är!" Mary droppade massor av bra råd, hennes man Rune Larsson är ju inte heller direkt okänd med sina tips. Det mesta har jag tagit till mig till mina kommande ultrautmaningar. Målbilden som jag beskrev här kommer givetvis från ett föredrag med Rune Larsson.

Sen finns det ju andra målbilder, som ogenerat läggs ut på Stockholm Marathons hemsida. Här är kortet på mig från målgången förra året då jag har kämpat mig fram de sista två milen nästan gråtandes för jag tappade motivationen. Men lyckan att ta mig in på Stadion, att ha fullföljt trots känslomässigt vidriga förutsättningar är nästintill total. Jag ryser och kan närsomhelst ta fram den här känslan. Tiden? Långt ifrån vad jag ville - men det var helt enkelt ovidkommande, betydde ingenting. Jag gjorde det! Jag är en vinnare!

Först blev jag lite generad över att de använt bilden på SM's hemsida. Nu känner jag mig stolt. Den står för något, och plötsligt har den fyllt på mitt EGO-konto lite - det behövs många plus denna vecka, för uttagen under marathon kan ibland liknas vid kreditkorts-frossa i en skoaffär.

Och när jag ser så här glad ut på lördag har jag bara 450 meters promenad/stapplande/kravlande bort till ÖIP för att dricka champagne med Karin och gänget!

Tänk framåt!

15 kommentarer:

K3n sa...

Alltså att det alltid ska vara tjejer på bilderna.....Det är så orättvist...

Anonym sa...

Heja heja!! JAg önskar jag skulle kunna komma och heja på dig!!
Jag hejar här i från. Ska tänka på dig massor!!!

Kram kram.

MarathonMia sa...

Kensiponken: Det är för att killar som du springer så snabbt så de hinner inte fota dig.

Coyntha: oooh - jag tar tacksamt emot allt hejande- varifrån det än kommer!

Maria sa...

Glöm inte att skicka räkning till SM - sånna här bilder är dyra, och så lägg på lite extra för att de inte frågade först :o)

Du ser ju för fasen aspigg ut, satte du chipet på en hund som sprang runt eller och stod och tryckte de sista 100 m för att göra en snygg spurt på Stadion? :o)

Anna (Orka mera) sa...

Tänk om man var sådär snygg efter 42 km! Jag hade varit stolt som attan över att få symbolisera en lycklig målgång i maran :)

Magdalena sa...

Jag ska maila till Runners att de missat en omslagstjej! ;o)

MarathonMia sa...

MAria: Heh - jag mäter ju min prestation i längden på flätor - JAG ÄR TRÖTT :D

Anna: Tackar - håller med om lyckan, snyggheten kan ju diskuteras...

Magdalena: iForm har använt bilden inne i ett reportage för 8-9 månader sen :)

Löpning & Livet sa...

Klart du ska va stolt! och frutansvärt söt är du också med dina flätor :)

Helena sa...

Riktigt snyggt, som alltid!! :) Kan man möjligtvis få lite draghjälp över mållinjen den här gången också eller har ni dragit på fest när jag kommer sniglandes? ;)

Anonym sa...

Var ska sleven vara om inte i grytan?
/kalle.

Snorkkis sa...

Oj vilken fin o söt bild. Visst ska du vara stolt! Hur lyckas man se så söt o fräsh ut efter ett marathon förstår jag inte!

Ändrade mig, och kommer sticker också och hämtar nummerlappen på fredag. Tack för tipset!

Anonym sa...

Hade det inte varit för flätorna hade jag varit säker på att bilden togs i samband med en 5K-lopp. ;-)Du ser helt underbart engergisk ut - efter 42. Wow!
Jag tänker också se ut sådär när jag går i mål!

MarathonMia sa...

Helena: Haha - har ni dragit på fest? nej - vi kommer att ha förfest på ÖIP :) och vi kommer göra vågen när du kommer!

Kalle: :)

Snorkis: Det är mina nyfärgade ögonbryn som förvillar... ögonen är trötta och benen har de undvikit att fota...

Kul - då ses vi på fredag!

Bureborn: Meh! Du som går omkring och är lyckan och fräsh-heten personifierad kommer ju att stråla! Glädjen kan jag dela med mig av!

Carina sa...

Vilken underbar bild!!! Det förmedlar så oerhört mycket känsla och lycka. Ser fram mot att få alla dessa känslor i kroppen på lördag!!!!

Catti sa...

Jag är också stolt,,,stolt över dig Mia och över att få vara din vän.