Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 3 juni 2010

Pannben del 5. Var Sak Har Sin Tid. Och ta hjälp.

Fastnat? Låt ditt pannben byggas med hjälp av andra!

När det känns så där trött och motigt, mina ben är stela och jag kanske inte alls har lust med de planerade backintervallerna ändå. Mitt pannben lyser med sin frånvaro...

Ge upp? Skulle inte tro det! Är jag ensam om att ha uppförsbackar? Vem bygger pannben med offerkoftan på?

Alex, en kille som vet vad han vill och gör saker han bestämt sig för!

Var Sak Har Sin Tid
Min son åkte inte skridskor i skolan förrän han blev 10 år. Varför? Han kunde inte lika bra som de andra - de var så mycket bättre för de spelade hockey. Trots att han var så liten insåg han sina begränsingar, accepterade, och fokuserade på att han var grym på fotboll (vilket de andra inte var). Långsamt, långsamt började han sedan att åka skridskor och var med på frilutsdagarna - men först när han kände sig redo. Antingen kan du vara redo mentalt att testa något och vara beredd på att det inte går bra - eller så kan du ha tränat dig till att vara redo och greja det på godkänd nivå. Ha inte för bråttom med saker - jämför dig inte med andra. Tvinga inte fram en utveckling i din träning eller lägg ribban alldeles för högt - förväntningarna övertar upplevelsen och besvikelsen blir större. Att ha tålamod bygger också pannben.

Jag frågade sonen-med-tjockt-pannben och en stark självkänsla. Hur gör du när du är slut i kroppen och trött, men kanske har en viktig träning? Har du några tips? Han svarade "Jag ser alltid till att ha sällskap. Eller en sparringpartner som är ungefär lika bra som jag eller lite snabbare - jag gillar utmaningen där det blir en tävling - svårt att ge upp då". Klok kille det där. Med en drivkraft som elitidrottare - ger inte upp.

Jag har funderat lite på detta och gillar idéen med sällskapet. Jag tävlar dock inte utan bygger faktiskt även mitt pannben genom att hjälpa andra. Att min insats hjälper till - I make a difference. Jag blev lycklig när Josefin grejade den branta backlöpningen och när NMT Rookisarna blev glada och tackade för att jag lärt dem "springa rätt" så passet blev lättare. Det bygger MITT pannben. Låter andra göra jobbet liksom. Tar hjälp.

8 kommentarer:

Masse sa...

mmm. Vapiano Kungsbron, minsann :-)

Anonym sa...

Vilken goding det var på bilden!

kritan sa...

MarathonMia.. du måste ha svart bälte i pannsbensbyggande!
..såå bra..

MarathonMia sa...

Masse: vass syn!

Anonym: Jag vet! Grymt god.

Kritan: Jojatackar. ligger hård träning, mycket parering och en del motstånd för att komma hit :D

Jonna sa...

Tack för alla toppeninlägg om pannbensträning. Hade många av dina tips i huvudet igår när jag startade mitt första lopp på över 2 år och det hjälpte mig verkligen! Hoppas att det är ok med dig att jag länkat hit från min sida, gillar verkligen din blogg och tycker att alla ska få chansen att läsa den.. :)

MarathonMia sa...

Tack jonna! Kul att kunna vara till hjälp! Självklart får du länka!

Ann-Sofi sa...

Jag älskar att läsa om pannbensträningen. Hjälpte mig igår på första löprundan efter kass tid på GöteborgsVarvet.

MarathonMia sa...

Heja dig Ann-Sofi!