Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 20 juni 2010

Äntligen vila, ro i själen och uppladdad!

Efter några veckors intensivt arbetande fick jag äntligen ro i min själ. Nu vilar och återhämtar jag mig lite annorlunda än andra människor. Jag springer Jättelångt.

Loppet arrangeras av härliga människor som är ena riktiga fixare. 68 kilometer från Norrtälje till Grisslehamn, ibland i obanad terräng. Helt fantastisk naturupplevelse. Vi startade vid Toyota i Norrtälje och tog oss ut på Roslagsleden. Min Ultrapartner Staffan hade inte möjlighet att vara med i år, men jag sprang med Zebban - precis som förra året.


Redan efter några kilometer sänker sig lugnet över mig. Zebban och jag pratar om allt och ingenting - det var längesedan vi sprang tillsammans och hann avverka jobb, träningsupplägg, energi, död-liv-glädje-familj, jättegetingar från Japan och hinna fota den coola bilen och mms:a till Staffan (den som han gick igång på förra året vi sprang). Hela vägen var vi superglada, njöt av omgivningarna och var tacksamma över våra kroppar som låter sig utsättas för alla strapatser vi utsätter dem för. Det är ju trots allt inte jättelänge sedan vi kutade maran. Nu skulle vi beta av 7 mil terräng. Arrangörerna och kommunen ställde upp fantastiskt. Vi kutade förbi små vätskestationer och hejarklackar. Några hade dukat upp fint med äpplen, pajer, chips, cola, köttbullar, korv, maränger, powebars och vatten på sina altaner. Jag tog mig en försommardrink i form av kallt, vatten och sög i mig en marräng.


Zebbans mage var inte så snäll under loppet. Eftersom han är van vid modern toa, lås på dörren, blänkande designat kakel och rosa-mjukt-lambi-toapapper gick det lite i baklås när jag slängde in honom i en buske med en näve näsdukar. Stundom fick han riktiga kramper i magsäcken. Trots detta slutförde vi loppet som ett team, när den ena är stark så drar den andra och vice verca. Förra året var det jag som hade det jobbigt så att Staffan och Zebban fick hjälpa mig. Vi sprang tillsammans hela de 68 kilometrarna och sprang bara 100 meter fel (förra året blev det 69,75 km) och hade hela tiden ett leende på läpparna.

Jag är som ett självuppladdande batteri. Ju mer jag springer och känner den sköna rytmen i andning, steg och upplevelser från min närhet, desto mer energifylld blir jag.

När knappt en mil återstod kom Stekaren löpandes och mötte upp oss. Han sprang med oss en bit mot mål och fick ihop ett litet långpass själv i den härliga naturen. "Ni ser starka ut!" Och visst - det är skönt att all träning ger utdelning så man orkar hålla sig upprätt, ha "lätt" löpsteg och fin hållning trots närmare 7 mils löpning.

Nu har jag ro i min själ. Nu är jag laddad. Nu kan jag med nöje ta mig an den kommande arbetsveckan och alla sköna träningsmöjligheter.

Hur kopplar du av?

18 kommentarer:

Johanna. sa...

Härlig läsning.
Vad blev tiden på denna utmaning?

Andréa sa...

Du är fantastisk!

BoelMaria sa...

Jag kopplar också av med träning - dock inte ultralöpning... :)

Mikael Björk sa...

Jag har kopplat av med ett hejdundrande bröllop. Inte kungligt.

Men jag är avis på ert Jättelånga lopp. Längtar till jag själv närmar mig de distanserna och kan ge mig ut i mysig terrängig natur.

Emilia sa...

Lät verkligen som en härlig runda :). Jag laddar mina batterier genom träning, ett ridpass eller en härlig löptur då brukar energin komma tillbaka!
Hur lång tid tog dom 68 km? Blir avis, hade också velat springa så långt. Om något år kanske man klarar det :). Hur lång tid tog det för dig att känna dig bekväm med så långa distanser?
Vänliga hälsningar
Emilia

Emilia sa...

Lät verkligen som en härlig runda :). Jag laddar mina batterier genom träning, ett ridpass eller en härlig löptur då brukar energin komma tillbaka!
Hur lång tid tog dom 68 km? Blir avis, hade också velat springa så långt. Om något år kanske man klarar det :). Hur lång tid tog det för dig att känna dig bekväm med så långa distanser?
Vänliga hälsningar
Emilia

Sebastian sa...

Tack för sällskapet Mia, det var som vanligt väldigt behagligt och trevligt att dela dagen med dig. Trots eländig magvärk så tycker jag ändå att loppet var fantastiskt roligt. Längtar redan till nästa år!

För alla som läser kommentarerna så kan jag bara säga: Ska ni springa ett ultralopp så ska ni springa Jättelångt, det måste vara det perfekta debutloppet!

Camilla sa...

Åh, det låter så himla härligt med Jättelångt! Att dessutom få tillbringa massor av timmar till skogs med Zebban, det är jag riktigt avundsjuk på!

Marie är mitt namn sa...

I tanken var jag med er på Jättelång - vad härligt stark du är!

Ingmarie sa...

Åh vad underbart! Löpningen, din återvändande energi, drinkarna, maten och ...ja ALLT! (Utom möjligtvis Zebbans kasa mage....) Så GLAD för din skull! KRAM

MarathonMia sa...

Jajusste - tiden :) var bara intresserad av distansen själv - men såklart - 7 timmar och 50 minuter var vi ute och njöt. Det var en halvtimme snabbare än förra året!

MarathonMia sa...

Emilia: Jag ska skriva ett inlägg inom kort just om min ultradebut. Stay tuned.

Tobias sa...

Grymt bra jobbat Mia! Jag är imponerad. Själv är jag lite för vek så jag tog en fika istället...;-)

MarathonMia sa...

eller hur Tobias - En ultrafika!

Mikael Forsström sa...

Vad jämnt och bra och klokt ni sprang. Hög ultraklass alltså. Grattis till förbättringen av tiden från förra året med en halvtimma.

Håkan Zäta sa...

oooo en sån stilig karl i ljusblått man skymtar lite ödmjukt bakom dig på andra bilden ;-)

bureborn sa...

Löparmums!

Emilia sa...

Det ser jag fram mot att läsa :)!