"Jag ska köpa löpardojjor och vill att du ska vara med" säger svägerska Mia. Jag blir så stolt och glad. Jag hade ju själv planerat att köpa nya löpardojjor (försökt lirka lite med mamsen om den där "Rädda-Mia-fonden" typ lite $ bidrag...).
Vi stämmer träff på Löplabbet vid Råsundastadion. När jag kommer dit är Mia i full gång med att prova skor. Hon säger till försäljaren "Där kommer min svägerska". Han säger "Hon har köpt skor här förut". Sen ser han faktiskt lite skraj ut. Jag brukar ju ha tusen frågor. Om helt fel saker. Om färger, och vilka löpartröjor som passar till. Om vilka färger som kommer nästa säsong.
Eftersom jag redan vet hur jag springer och har provat ut vilken typ av skor jag bör ha så känns färg, utseende, benämning viktigare nu, det andra är liksom avklarat. Megaviktigt. Han skulle kunna lura på mig tröjor, strumpor, löparbrallor - ja allt möjligt som passar. Jag står där och ger honom argumenten, men han tar dem inte. (Vilket är tur för mig för jag skulle bli ruinerad).
Men vi var mycket entusiastiska! Mia upphöjt till två! Han smålog emellanåt och tyckte nog att vi var rätt knasiga. Svägerskan fick med sig en löparmössa som han reade ut i bara farten (50 spänn). Vi pratade mycket om långa löpturer och mycket träning (utan att nämna hur mycket eller hur långt). När vi lämnar butiken säger jag till Mia "Jaha, då ska det väl inte finnas några hinder att ta sig runt Vår-Ruset" fniss.
Jag kom ut ur butiken (med höjd kreditkortsräkning på 1400 kronor) och ett par Asics 2130 2A- vita, svarta och blekt rosa detaljer.
2 kommentarer:
MMia! Det det är ju mina pjux! Nja, rosa är dom ju inte precis. Men nästan. Nu du!
Men!! Kanyaner använder väl inte löpardojjor?
Skicka en kommentar