Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 30 juli 2009

Snälla - bara ett sista...?

...litet inlägg om Hallsberg.

Pratade precis med Ken (tog tredjeplatsen i herrarnas 6-h på sin ultradebut!) som läst intervjun med Ultralandslagets förbundskapten Kjell-Ove Skoglund:

"//De kortare klasserna sprang stor del under rätt tuffa vindförhållanden. Vad vill du ge för kommentar till respektive klass ? - Då börjar jag med 12h och vinnarna Mats Liljegren och Kerstin Rosenqvist som båda gör resultat i svensk toppklass. Kul att sju st löpare når över 100km och att fyra av dem kommer från nybildade Västerås Löparklubb och med Hans Andersson som topp på 116,9 km. VLK hade kvalificerad support av Mikael Andersson.
I 6 h klassen framhåller jag att de tre på pallen i herrklassen alla gjort goda resultat. I damklassen är jag främst glad att se bredden på resultaten och att vi har två st damer som når över 60 km. Det bäddar för en bra rekryteringsbas för de lite längre loppen i framtiden.//"

Läs hela intervjuen här.

Vinnaren i herrarnas 24h - blev Fredrik Elinder som jag sprang och pratade några varv med, han tog därmed RM-titeln, på damsidan vann Åsa Hällstorp (sprang över 20 mil) - helt fantastiskt!

Det roliga är att det känns som jag känner folket, känner igen dem, morsar på dem - byter några ord. Och så är de liksom en del av Ultraeliten - vänliga, fantastiska människor. Kerstin som vann 12-timmars sprang fram till mig och berättade att hon följer min blogg - vi hejade på varandra och peppade vidare. Grattis till förstapriset tjejen - du var grymt stark! One-big-happy-family liksom.

Nej - nu är det dags att ta tag i långbacken - jag mätte den igår cirka 770 meter. Sjuhundrasjuttiometer. Yummie!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Verkar som att ultra-rörelsen eller vad man ska kalla den har en grym sammanhållning! Känner det från Trollhättan också! Blir med absolut säkerhet fler ultror för mig...

Kerstin R sa...

Tack! Det var kul att träffa dig irl! Fler ultralopp blir det definitivt så vi ses äkert någon gång framöver igen. Lycka till på GAX!

Anonym sa...

...och jag känner dig :-), oxå en alldeles vanlig människa fast jag hade mina tvivel innan jag mötte dig irl. Vad är hon gjord av denna superkvinna? Stål, titan eller kanske platina? Nu vet jag att det är kött och blod, lika som oss andra. En fråga återstår dock:
Varför det alltid alarmerar när du går genom metalldetektorn på flygplatser?
Måste vara ditt HJÄRTA av GULD;-)
/Kalle.
(Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie ......

MarathonMia sa...

MarathonJohan: Once beaten - twice addicted. Ultra är kärlek.

Kerstin: Klart vi ses - jag kommer dyka upp på alla tidslopp jag har möjlighet till ;)

Kalle: Åh - vad fint sagt (det brukar faktiskt alltid pipa när jag går igenom detektorn - nästa gång svarar jag "Jag har ett hjärta av guld ;) )

farsan sa...

Kul att se att det är andra som traglar låååånga backar i sommartider.

Snyggt jobbat i Hallsberg! Det kan vara bra att inte nå ända fram varje gång - det triggar!

Jag hängde med lite sådär på webben i år, men en och annan uppdatering hann jag med under dina 6H. Försökte övertala sambon om en semesterresa dit nästa år. Går väl sådär...

Anonym sa...

Men du är väl också Sverigeelit ;) Kör hårt!!