Ivrig och inte så smart...

...men jag har ju så förbannat roligt!

Söndag
Egentligen är det TSM på söndagar, på schemat stod långa intervaller. Nej tack. Jag, Tone, Evelina och Ken drog iväg på långpass istället. Från Kungsholmen tog vi oss via Pampas Marina, ner över Solna och Råstasjön upp mot Ursvik. Där "brände" vi av milen i ett behagligt tempo, njöt av skogen, doften och underlaget. Tog sedan vägen genom Sundbyberg och Huvudsta strand tillbaka mot Pampas, ett litet ärevarv runt Karlbergs hinderbana (scary - men vi sprang bara förbi) och sedan hem till mig. 32,5 km i härligt väder och med ljuvligt sällskap. "Jag blir så himla glad av att springa" hojtar jag till Evelina, en stund senar skiner hela hon upp som en sol "Ja, det här är lycka". Jag tror att endorfinet kickar in lite obalanserat och plötsigt slår till med obestämd kraft. Det är nästan så att man tappar andan. Ken är som en maskin, han sprang tävling i fredags och persade på milen på 39 minuter, cyklade 10 mil i lördags och skuttade runt oss tjejer som den bergsget han är på söndagen - grym återhämtning. Tone och Evelina fick ihop sitt efterlängtade långpass och jag tog fram Ultralöparen i mig och spurtade efter 31 km. Hos mig blev det sedan vatten i mängder, kaffe, milkshake och kanelbullar.

Måndag
Nu kan man ju tro att det blir vila eftersom jag ska tävla på lördag... men jag kan bara inte missa ett Nordic Military Trainingpass med Jonas Gustrin (egen spalt i Fitness Magazine, naprapat, författare till Stora Konditionsboken och Pulsträna). Big NO-NO. Jag ignorerade de trötta ögonen och regnet (aha! Brunoväder!), tog mig till Östermalms IP och.... djup, härlig suck. Som på små rosa moln lät jag mina trettitvåkilometers trötta ben följa efter gurun. Jag gjorde allt han beordrade och svarade hela tiden med ett fånigt leende. Det blev gyttjebrottning i skön lekskolestil med Camilla, som ideligen drog omkull mig. En liten härlig "återhämtningsjogg" i 4:40-tempo följdes - där jag givetvis ville visa mig på styva linan och tog rygg på Jonas... och vilken rygg... (jag vet, börjar låta lite desperat va'?). Ny sorts cirkelträning på gyttjefältet med övning som Häng-i-trädet-som-en-apa-och-jucka? (armar?), militärkrypning till nästa station - Rygg-mot-rygg-i-nittiograders-benböjsposition-med-tryck, militärkrypning till Sit-ups. Jag körde med Jens som är NMT's grundare. Vi tyckte att krypandet var svårast. De tre sista stationerna bestod av Knubbsälsrullning, Krokodilhopp och Gunga-med-benen-över-huvudet-när-du-ligger-på-ryggen. Vi gjorde säkert en miljard övningar däremellan och jag minns att jag inte ramlade i diket när vi körde pyramiden och skulle böja oss över två-och-två, där hittade Kalle och jag bra teknik. Jojusstdet... det var lite backintervaller också - som faktiskt nästan knäckte både mig och Jens, men vi var envisa båda två - och han fick jaga mig... alltid roligare att bli jagad liksom.

Jahaja - en fullt normal och smart person skulle ju nöja sig med det. Inte jag inte, jag ska köra tusingar på Stadion med TriathlonKarin ikväll. Laddar om och hoppas på en bråkdel av Kens återhämtning. Glädje. Eventuellt ser jag till att färdtjänsten är varskodd, eller ambulansen... eller förresten - är inte brandmän snyggare? Fast det är nog inget som slår dagens ögongodis ändå... jag gillar hur de tänker när de väljer instruktörer på NMT.