Blöt start på veckan trots vit månad

...och Leffe grejade konststycket att spy 3 gånger idag.

Idag var det Big Time Party! Plockade upp Evelina som hade nya fina trailskor. Mötte sedan Bloggarvännen Malin på ÖIP som vill få fart på träningsglädjen. Radade sedan upp mig med ett stort gäng förväntansfulla Militärträningskompisar. Småspirande, vårliknande glädjekänslor puttrade i leden... tills Drill Inspector Bruno gör entré. "Idag blir det blött! Ställ upp och spring i två kolonner till diket." Nu kan det vara så att vi fick blöt/lerig/träskig bestraffning för att Evelina förlorat ett vad. Eller helt enkelt för att min sons fotbollslag slog Brunos sons fotbollslag igår....


Party för Träsktroll.
Vi värmde som sagt upp i skön mysjogg till träsket. Min lårkaka mjukades långsamt upp, så den klaffsliga intervallen i det geggiga diket passade som... blommig sko på lerig fot? Lite jägarvila med fötterna i gyttjan och vatten till skenbenen, där geggan klämde sig upp mellan tårna gjorde susen för morgontrötta ben. Upp ur diket, jägarmarsch bort mot geggabacken. Idag slapp vi grodhopp och behövde bara köra 4 ruscher runt och vila lite skönt i plankan.

Genom träsket skulle vi sedan ta oss bort mot Fiskartorpet. Det var lättare sagt än gjort. Några fastnade rejält med benen och fick dras upp ur dyngan. Stanken från våra lerblöta kläder och skor stack ordentligt i näsan när vi radade upp oss på gångvägen, vilandes i hunden. Jag vill inte veta vilka konstiga små kryp som bor i dyn, än mindre hur mycket hundskit vi smetat in oss med.

Eftersom Bruno hittat ytterligare ett dike så blev det lite mer "intervall" bort mot Fiskartorpet... när det återstår 200 meter lurar han ut oss på bryggan där vi brukar köra sit-ups och rygglyft. Idag skulle vi bada. BADA!! Eller nja - vi skulle transportera oss i vattnet sista biten till backen. Simma kallas det visst. För att inte bli av med någon körde vi två och två - hålla lite koll på varandra. Det kändes behagligt att stoppa ner benen i vattnet, riktigt skönt - men när överkroppen hamnade under ytan blev det svinkallt. Det var svårt att andas och jag började simma. Glömde bort min koll-kompis Mary och fick stanna till och vänta in henne. Sedan simmade vi lugnt och metodiskt bort mot vassen för att krypa upp på land. Rena (?), blöta och småkalla körde vi sedan 4st intervaller uppför hoppbacken.

Hur vi sedan kom hem har jag ingen aning om. Vaknade upp någonstans i ett upphopp på Östermalms IP. I en påse här bredvid mig ligger det leriga kläder och träskdoftande, blommiga Asics Noosa. Jag var med. Jag gjorde.

Nämnde jag att sonens lag slog Brunos sons lag i fotboll igår? Om inte, så gjorde de det. Med 1-0. Eller noll-ett eftersom det var på bortaplan.