Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 17 februari 2009

Lunchdejt!

Jag föll nästan pladask, dejten bet mig i kinden, gav mig känslan jag väntat på, två små avbrott som fick pulsen att skena, jag fick använda piska vid ett tillfälle och upptäcka något skönt!

Äntligen! Det känns som jag levt i celibat!

Lunchjoggen med mig själv blev precis så underbar som den ska vara! Trots glas-hala vägar som nästan fick mig på fall höll jag ett jämnt fint tempo. Den iskalla vinden bet mig i kinden och luften var klar och frisk. Men där och då fick jag möta mig själv - låta tankarna löpa fritt - möta känslorna och knacka på själen. Jag lät allt det kaotiska omkring mig fördelas och kategoriseras, letade fram mina små styrkor och dammade av dem. Känslan var omedelbar. Jag är. Efter knappt 8 kilometer får jag syn på en annan löpare, en karl i 55-årsåldern, han ligger drygt hundra meter framför mig och springer i något långsammare tempo. Jag ökar takten. Jag ska förbi. Precis när jag kommer upp jämnsides sneglar jag på honom och försöker med blicken utmana honom. Utan en min hakar han på. Jag ökar mitt tempo från 5:35 till 5:05 och gubben hakar på. Jag hör hur han flåsar mig i nacken och försöker köra om. Jag piskade mig mentalt och tänkte att "Nähe du, kanske ikapp - men inte förbi! Dags att starta årets omspringnings-statistik snyggt!"

I drygt 1,2 kilometer hör jag hur han kämpar bakom mig. Mitt mål var att det sista han skulle se av mig var min ryggtavla med "IF Linnéa Löpning / Sweden" på. Jag skulle inte se hans. Det började bli jobbigt att hålla tempot uppe på de hala vägarna, och den kalla luften rev lite i halsen. Dags att flytta fokus - tänkte på mina nya löparstrumpor och kände hur sköna de var, FALKE kan jag varmt rekommendera. När jag måste vika av bort mot industriområdet släpper han på farten och jag ser hur han pustar ut och springer vidare i långsammare takt. Med ett leende på läpparna och glad som fan, kom jag tillbaka till omklädningsrummet och en varm bastu!

Eftersom det var så bakhalt fick jag springa lugnt, men det som fascinerar mig är mina kilometertider, kolla in det här!
1k= 5:35
2k= 5:34
3k= 5:35
4k= 6:09 - telefonsamtal från bror
5k= 5:34
6k =5:35
7k= 5:28 - får syn på gubben
8k= 5:08 - springer förbi gubben
9k= 5:05 - håller farten
10k = 5:34
11k = 6:13 - telefonsamtal jobbet

Det som fick pulsen att skena var telefonsamtalen, det kostar på att snacka trots att tempot gick ner.

Samtliga tider med undantag av gubb-löp och telefonsamtal håller antingen 5:34 eller 5:35. Nästa gång ska jag hitta asfalt och springa fort. Skitfort - för det här var ju inte läskigt alls!
***********************************************

17 kommentarer:

Anonym sa...

Jag glömde strumpor igår så jag fick springa med vanliga kläder strumpor...Det funka bra det med :)
Bra jobbat...Kanske blir en löpare av dig också ;)(Du verkar ju konverterat till nåt annat på sistone)
Och jag känner igen den där hänga på efter man gått förbi syndromet...senast i skidspåret...

MarathonMia sa...

oj - kan man köra om i skidspåret - det blir lördagens utmaning! ;)

Anonym sa...

Falke strumpor har jag hört talas om, och älskar, men Franke? är det kanske samma märke vi talar om? Isf håller jag verkligen med dig, dom är helt otroliga!

Förövrigt lät det som en alldels underbar runda!!

MarathonMia sa...

:) Helt rätt -den svettiga strumpan i min väska heter FALKE - rättar genast.

Susanna sa...

Haha, roligt sätt att tvinga sig på en fartökning :D

Anonym sa...

Härligt Mia! Det låter underbart! Längtar till mitt nästa löppass efter att ha läst om ditt.

Anna (Orka mera) sa...

Fattar fortfarande inte hur du kan springa OCH prata telefon samtidigt. Snacka om simultanförmåga!!

Anonym sa...

Härligt! Coolt att du snackar telefon också, det är inte illa pinkat.

Hamberg sa...

Jag pajjade mitt lår efter dagens löptur på bandet, kan va en bristning. Så jag får njuta av dina rundor i stället!!

Lilla Duktig sa...

Gubbar är till för att springa om. Såväl på löpturen som på arbetsplatsen.

BOO-YA!

Anonym sa...

Härligt Mia!

Anonym sa...

Låter som ett härligt pass. Lycka till på lördag :)

Jossan sa...

härligt att du lyckades hålla gubben bakom dig :)
Bra sprunget, vilka kanontider du gör!

Anonym sa...

Nu när du inte längre lever i celibat så kanske vi får höra mer om dina löparrunder.
Vad härligt det låter när du beskriver din löparrunda jag får sådan lust att börja springa. Jag får se om jag ger det en chans till helgen då du försöker skida ifatt alla på skidspåret:-)! Jag ska tänka på dig! Det är väl ingen idé att jag säger det men jag säger det ändå TA det lugnt!
Kram kram!

Anonym sa...

Det kul med samtal när man springer. En snubbe som ville kolla om jag fortfarande var intresserad av hans cykel ringde under SUM. Det blev mest löparsnack.

MarathonMia sa...

Susanna: Så länge det är jag som är initiativtagare till fartökningen så är det ok - tänk om det var tvärtom och jag inte hann ifatt - hemska tanke... :)

Evelina: Peta in ett eget pss - mumma för själen!

Anna: Tjejer ska göra det dom är bäst på ;)

Cicci: Har blivit en sport liksom, förena nytta med nöje.

Hamberg: Neeeej vad trist - krya på låret!

LillaDuktig: Amen!

Bureborn: Yey!

Elin: Händer det något speciellt på lördag???! :)

Jossan: Det kanske var jag som blev piskad egentligen!

Sara: Ska berätta om löpningen för dig någon dag ;) hoppas ni får skönt väder i helgen!

N'batha: haha - mitt samtal med brorsan gick såhär:
Mia: flås-flås- Mia Thomsen
Bror: hallå!
Mia: flås-flås -vem är det?
Bror: lillebror, står du eh, är du eh... i en hiss?
Mia: Nej - jag har lunchdejt.

Catti sa...

Nä du gumman, är det så här fort du springer när det är ett steg fram och två tillbaka får du allt sätta på dig pulsbandet runt knäna istället :-D. Annars lär jag inte få se annat än din ryggtavla i vår när barmarken är tillbaka.

Kram på dig.