Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 16 maj 2008

Nähe du, Mäster Szalkai!

Den här tjejen får du inte stopp på!

Vaddå ståvila mellan backintervallerna? Nej, det finns ingen hejd på min framfart över fälten idag. Vilket toppenspringväder! Synd bara att det inte kan bli runt 25 grader varmt efter löpturen.

Jag tog Szalkais torsdagsbackar idag. Läste inte så noga i programmet utan hade för mig att jag hade koll ändå. Kom bara ihåg att det skulle vara 8 km löpning med korta backar mitt i.

Jag fick ett härligt flyt i steget redan på en gång, värmde upp drygt 3,5 km och startade mina backintervaller. Enligt Sz skulle backen vara 80 m, min var 120 m. Eftersom jag redan bestämt mig för 8 stycken, så delade jag upp dem parvis (lättare mentalt). Jag började fegt och sprang på 39 sekunder, det kändes grymt bra…joggade ner – men inte behövde jag stanna – vad är detta för konstigt påhitt? Jag klämde mina följande 7 intervaller på 36-34-35-35-36-35-35.

Mitt i en av nedjoggningarna kutad en karl förbi med ”Team Skavsåret, Järfälla” på ryggen. Eftersom jag kände att jag dagen till ära fokuserade på ett lätt och snyggt löpsteg skulle jag gett vad som helst för att det skulle stå ”Löpardiva från IF Linnéa” på min rygg.

Denna kille kom älgandes förbi mig igen på vägen hem i världens fart. Efter ungefär 40 meter stannade han och gick långsamt. Jag kutade förbi och hojtade ”Tack gode Gud att du körde intervaller annars hade du knäckt mig! Är det maran som hägrar?” Och visst var det det! Och visst frågade han tillbaka och vi önskade varandra Lycka till – precis så där förstående och klämkäckt som vi löparnördar gör. Liksom småbarnsföräldrar och hundägare också kan snacka obehindrat med varandra och göra menande miner.

Jag är grymt nöjd med dagens insats även om jag inte höll den felaktiga rekommendationen 8km på 32-34 minuter, 5 kortare backar som blev lite längre och 8 till antalet.

Totalt: 9,43 km
Tid: 54:11
Snitt: 5:44 (inkl låååångsam jogg nedför)
Puls: 150 (max 167)
Sprang om: 0
Blev omsprungen av: 1 – Team Skavsåret

Jag log under uppvärmningen, jag log under backintervallerna, jag log på vägen hem. Jag log ta mig fan så stort att det ilade i framtänderna – ska det vara så här kallt i maj?

11 kommentarer:

Masse sa...

Så man kan säga att det var ett bra pass i kylan. :-D

Och jag tycker definitivt att du ska trycka upp en löpardivatröja!

Anonym sa...

Bra jobbat! Ang vädret bor du bara på fel breddgrad... Här i skånska södern har vi sommarvärme :)
Siktar in mig på en uppladdningsglass i solen snart.

MarathonMia sa...

Masse: En riktig diva FÅR sin tröja från klubben

Anna: Jag gillar att springa i kyla, men din glassuppladning lockar något förbannat. Jag fryser konstant om händerna och vill ha vääääärme.

Karin sa...

Försöker du hinta något till coacherna Montan?! ;-)
Snyggt sprunget, jag förstår inte heller vad man ska med ståvilan till... Nä, ge järnet, tjejen! Eller hur?!

MarathonMia sa...

Karin: Ja, vad är det andra för mesinställning? Inget för oss tuffa brudar!

Hint till coacherna - hahaha, de kan ju inte ens bestämma sig för bomull eller funktionströja...

Lilla Duktig sa...

MEH! Jag är varken löparnörd,småbarnsförälder eller hundägare. Vem ska jag känna obehindrad samhörighet med?
VEM VEM VEM?

*snyft*

MarathonMia sa...

Någongång kanske du blir förälder - och då kan du bonda.

Eller så får du börja prata med råttsvanstjejen på gymet. Helt obehindrat. Du vet Mellan-Vikter-Snacket!

Anonym sa...

Tjusigt lubbat!
Kan bara instämma, divatröja skulle sitta som gjuten. :-)

Dunceor sa...

Ståvila har ju faktiskt ett syfte, det är ju för att man inte ska jogga bort mjölksyran och på så sätt vänja kroppen vid större andel mjölksyra i benen.

Stabila backar och bra ben. Maran lär inte bli några problem alls! =)

Magda Gad sa...

Just ja, ståvila, tack för infon Dunceor, det där har jag inte tänkt på.

Grymt kutat Mia, man känner riktigt euforin när man läser!!!

MarathonMia sa...

Aha - det finns en mening med ståvila. Eftersom min backe var 40 m längre hann jag ju få ner pulsen och känna mig "fräsch" inför nästa omgång, att stanna då skulle bara kännas konstigt. Men jag ska självklart testa en 80-metersbacke MED ståvila.

Burborn - tackelitack - Det tjusiga låg nog mer i att jag kunde kuta med divalooken. Övning ger färdighet.