Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 15 maj 2008

Åh -vad livet är härligt!

Det är ju bara att ladda om och fokusera!

Gårdagens löparinsats: Tog en sen tur runt Kungsholmen med en känsla av…typ ingenting…med följande resultat:

Totalt: 9,8 km
Tid: 53:12
Snitt: 5:25
Puls: 149 (max 166)
Sprang om: 1
Blev omsprungen av: 1

Jag har inte planerat in min träning för veckan. Jag har vetat VAD jag ska göra men inte NÄR och plötsligt är det torsdag. Eftersom jag inte har ett Göteborgsvarv att fundera över kan jag springa hur långt jag vill eller känner för i helgen. Men som vanligt har jag ju en plan. Det får bli en liten summering-och-kommande-dagars-planering.

Måndag: London över dagen. Endast mental träning
Tisdag: 6 km tempolöpning och Vara-mamma-insats
Onsdag: BodyPump och Kungsholmen runt, lugnt tempo
Torsdag: Efter-jobbet-spring med Sussie
Fredag: The big question: Tusingar eller Backintervaller?
Lördag: Core och BodyJam och barnvakt åt gulliga Hugo
Söndag: 26 km och 40-årsfirande av svåger

Det kommer att bli en grym balans av träning, träffa vänner, umgås med familjen och ladda hela mig med Må-bra-saker. Detta i kombination med sömn och bra mat ska göra mig till en grym maratonmaskin. Nu gäller det att ta hand om denna häftiga maskin som trnasporterar oss genom livet - kroppen...och allt som är kopplat därtill.

Livet är bra härligt ändå! Även om jag har en blå liten tå!

Glader och Trötter / Cooler / Winner och Snygger

Tå-uppdatering:
För några år sedan kollade jag sporadiskt på CityAkuten, för det mesta med en kudde framför ögonen eftersom jag inte gillar blod och nålar. Eller det jag egentligen tycker är väldans läbbigt är när huden går sönder – typ som vid nålstick. Jag vill att höljet ska vara intakt och tycker att pillande på sårskorpor och kliande på pluppar är rent ut sagt Disgusting! Nåja, jag anser i alla fall att jag efter några avsnitt kan titulera mig hemma-doktor. Så igår fixade jag ett eget litet operationsbord (pallen i köket) och rengjorde noga mina instrument med decinfektionsmedel (nagelsax och nagelbandspinne). Bredvid hade jag bomullskompresser, kirurgtejp och Alsolsprit. Jag högg in i godan ro med tron på att nageln skulle väck. Så ville inte nageln, den satt stenhårt fast på vänstra kanten, och det är där det gör ont. Jag gjorde rent, fixade fri framfart för den nya nageln och plåstrade om. Önheten lade sig efter en timme, då gick jag ut och sprang. Jag är rätt nöjd med resultatet, inget blod och jag svimmade inte en enda gång!

Idag är svullnaden borta och allt känns bra. Ska hålla koll och rent.

10 kommentarer:

Anna (orka mera) sa...

Ser ut att bli en skön träningsvecka! Och vilken tur att du är en sån bra blånagel-doktor :)
Hade inte varit kul att springa maran med den.

MarathonMia sa...

Håll tummarna för att tånageln klarar sig ända dit! Jag kanske kan specialiesera mig på löparfötter efter detta? :-)

Lilla Duktig sa...

Fan, jag kan inte träna på lördag. Vi ska på 91-årskalas följt av ett 25-årskalas. Lite coolt... Men fan!

MarathonMia sa...

Meh - då måste jag ju hushålla med inspirationen från dig från i onsdags... eller så kanske jag kan passa på att ta turen till IKEA, måla om klädkammaren, baka bullar eller...

Masse sa...

Du är min hjälte... jag hade aldrig pallat att operera bort nageln själv...

MarathonMia sa...

Masse...den är delvis kvar.

funrun sa...

lite skönare att springa runt kungsholmen igår (än i lördags) kan jag tänka mig! =)
Creds till dig och operationsmomentet, jag gillar också att op:a mig själv - med varierande resultat... (men jag lever ännu, så helt illa har det ju aldrig gått) =)

Karin sa...

Vad ska man med en doktor till?! ;-) Starkt gjort att operera själv! Och jättehärligt att läsa att du är tillbaks på banan!
Får jag tycka något så kör backintervaller, det är explosiviteten som behövs nu. Mängden har du i benen, vi kan ta tusingar på Stadion i juli igen ;-)

Fredrika sa...

Sedär, en kirurg i vardande! ;-)
Undrar förresten om det bara är du och jag i hela världen som inte skall springa varvet. Vi kommer ju att få klämma våra tummar blåa åt alla andra!

MarathonMia sa...

Funrun: Det var grymt skönt att inte ha brorsan flåsandes i nacken!

Karin: Backar blir det! Och Stadion är given!

Fredrika: Kirurg i all ära, så länge jag slipper se blod eller ta mig igenom hud - vet inte hur långt jag skulle komma i karriären :-) Jag ska INTE hålla mina tummar blå, det räcker med mina blå tår - jag ska genom tankeföring skicka över engergi åt alla.