Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 21 maj 2008

Bara 10 dagar kvar!

Ge mig maran nu!

Jag är frisk. Jag har inte ont någonstans. Tån är helt ok.

Jag kommer att få tuppjuck på att dra ner träningsmängden så ofantligt. Jag kommer förmodligen uppleva mitt livs första söndagsångest!

Fast det förståss. Jag kan ju använda tiden till att göra något vettigt...typ lära mig ett nytt språk. Virka skosnören till mina löpardojjor. Brodera svettband. Eller fixa snygga "Heja MarathonMia"-skyltar till mina fans. Eller bara irritera mina barn, för det är jag näst bäst på här i världen. Bäst är jag nog på att irritera min man.
Jag kanske kan sy den där fasandräkten jag drömmer om och köra nattvandring a la Percy Tårar: "Fasan på stan" hoandes som en uggla, för jag vet inte hur en fasan låter, men jag har ju all tid i världen att ta reda på det.


Vad gör ni fram till maran?


14 kommentarer:

Karin sa...

Du behöver ju inte nödvändigtvis dra ner träningmängden... Slösa inte eneregi på irritation, bara. Du är ju superhärlig!
Jag röstar för att du syr fasandräkten ;)

Själv håller jag på att gå in i mig själv, orkar inte riktigt engagera mig i jobbet eller något annat. Jag är stressad för att det bara är 10 dagar kvar. Stoppa tiden, någon! ;-)

MarathonMia sa...

Okej - då får du två dagar av mig. Så balanserar vi!

Fast jag vet ju hur det är sista veckan - den försvinner... dessutom är jag uppbokad varje kväll nästa vecka. Kanske inte toppensmart.

Karin sa...

Jodå, det är toppensmart! Du kommer att vara så laddad av löplust att du liksom bara flyger runt de två varven nästa lördag :-)

MarathonMia sa...

Jomenvisst! :-) Det är ju bara att inse: Det går inte att träna ikapp något, eller bli 15 sekunder snabbare per kilometer så här 10 dagar innan... alltså kan jag lika bra springa nu. Typ... eller vila (med lagom träning) till maran - eftersom det låter förnuftigt.

Karin sa...

Vila med lagom träning och absolut lördagsdans, det håller jag på :-)
Vi måste ha en plan för champagnen på ÖIP förresten!

MarathonMia sa...

Jag kan fixa skumpa och se till att den är kall (på nåt sätt). Men då får du lova att ta det lugnt när du kommit i mål, ta en massage hos Axelssonarna och vänta på mig... Det kanske får mig att springa lite extra snabbt de sista kilometrarna... ;-)

Karin sa...

Jag lovar! Jag kanske kan hitta nån som vill hångla under tiden, hahaha?! ;-)

MarathonMia sa...

:-) Det gör du säkert!

Anna (orka mera) sa...

Jag ska använda dom här 10 dagarna till att få mina ben att kännas lite mindre stock-lika. Känns som tiden är knapp, börjar få lite panik.... Så stoppa tiden lite please :)

Fredrika sa...

Och då går maran ändå en vecka tidigare i år. Hur har ni stått ut innan! Det är ju olidligt. Här har alla tjatat om hur hemsk den där sista milen är, men ingen har förberett mig på de sista två veckorna innan.

MarathonMia sa...

Anna: När du går och lägger dig och benen är tyngdlösa kan du projicera tanken: Jag har ben som Paula Radcliff, Jag har ben som Paula Radcliff - då vaknar du upp med fjäderben...

Fredrika: Sant! Det är väl det som är maran. Två veckor är ju 336 timmar, sista milen på maran är förhoppningsvis bara 1-1,5.

Lilla Duktig sa...

Vad jag gör fram till maran?

Örfilar upp dig för att du är så jobbig.

Nike sa...

Vadå vila 10 dgr innan? Kom igen nu ;)
Jag har förresten blivit en marathonmia-lookalike. Check me out! =)

MarathonMia sa...

Lilla Duktig: Härligt -slap me!

Nike: oooooo - tackar allra ödmjukast för omnämning (och får genast stoltare hållning)