De första 25 minutrarna av min löpning ägnar jag åt följande:
Väcka löparkroppen
Värma upp musklerna
Värma upp tankarna
Komma in i Jag-är-en-löpare-känsla
Denna första del-Mina 25 magiska minuter- är urbota tråkiga, jag hatar att springa, jag känner mig klumpig, seg, stel och har stappligt löpsteg. Sen släpper det – som att trycka på den gröna ON-knappen, eller släppa på handbromsen som varit hårt åtdragen.
Idag stod det egentligen korta backintervaller på schemat. Men när Göran nämnde att han skulle köra BackFartlek i Ursvik var jag inte sen att haka på. Ursvik är fantastiskt vackert så här års, och sedan jag flyttade till stan har skogslöpningen blivit lite lidande. Varje gång jag springer där tänker jag att "Här borde jag springa oftare". Tills backarna kommer.Jag har haft lite stel vänstervad och lite stelhet i baksida lår – naprapaten har i alla fall hjälpt så att trycket mot benhinnan är obefintlig och är numera ok. Jag hade ju lovat mig själv att vara duktig på att värma upp, men tjena! Idag drog jag och Göran iväg med ett uppvärmningstempo på 5:05. Det är på tok för fort för mig eftersom jag behöver landa efter mina magiska 25 minuter.
Med BackFartlek menas – toköka i alla uppförsbackar. Ursvik är en enda stor, lång uppförsbacke. Och några extremt korta, branta backar också. Redan efter 2 km kom det första uppförslutet – Göran drog på. Jag lunkade långsamt efter. Det var en fröjd att se Göran springa iväg uppför. Han har ett grymt vackert löpsteg, ödslar ingen onödig energi på att röra på axlarna fram och tillbaka, inte höfterna heller för den delen. Alltså går hans vinnartankar rätt ner i benen utan att skakas om i axel och höftpartiet som mina gör. Han driver sig framåt, pendlar rätt med armarna, allt i skön harmoni.
Efter 4 km och en sur 500-metersuppförsbacke stannade jag och stretchade ut vaden och släppte iväg Göran. Likt en smidig räv satte han av. Uppför – med precis det rätta knycket i steget.
Detta sporrade mig, så jag drev mig själv att springa snabbt i alla korta backar och försöka hålla bra tempo i de långa backarna. Jag såg inte röken av Görans ryggtavla förrän 700 meter från kontoret där han stod och snackade med en gammal kollega.
Ett av mina mål har varit att klara Ursviksmilen under 54 minuter. Den bästa tiden i år ligger på 56-57 minuter.
Idag klarade jag Ursviksmilen på 53 minuter!
Tack Göran för att du var min hare (silverräv?) idag igen. Även om du låg kilometern framför mig så jagade jag dig i tanken!
Totalt: 12,7 km
Tid: 1:07:50
Snitt: 5:20 (Ursviksmilen 53)
Puls: 160 (max 192)
Sprang om: 3
Blev omsprungen av: 1 (Göran såklart)
10 kommentarer:
ja allt jag minns från ursvik är backarna. den precis i början gör att man skakas om redan från början och så minns jag den efter det där stora blöta fältet man ska korsa. och så alla andra på vägen varav en kort superbrant precis bredvid något slags vindskyddsfikaställe. det finns några bra backar i hellas också faktiskt. backar är kul - så länge man har fokus på dem och inte vill försöka springa snabbdistans
Helt rätt - jag försöker se alla uppförsbackar som uppocnedvända nerförsbackar... för det är ju det dom är :-)
Idag var vädret och underlaget betydligt roligare än när du och Grabben var här!
Härligt! Ja, fina löpsteg kan verkligen sporra och inspirera.
Bor också mitt i smeten, antingen är det löpning mot havet eller i parken. Men när man väl springer i skogen är det underbart, en annan doft, ett annat lugn och ofta mer kuperat:) I den här stan finns inte en backe av längd att uppbringa.
Du verkar grymt fokuserad och förberedd inför maran. Lovely!
Fy 17 vad du är bra!! Härligt, Mia, nu fick du en rejäl urladdning som hette duga!! Kan SM bli något annat än en succé? Dessutom fick du ju äntligen (?) upp pulsen som du funderat så över. Ursviksmilen på 53 min är riktigt imponerande, grattis!! :-)
Grattis!!! Va härligt, underbart att läsa.
Ibland behöver man nån som drar så där, även om det känns som det går alldeles för snabbt i början.
Vilken puff för dig så här inför maran, jag börjar längta lika mycket jag fast jag inte ens ska springa :)
Nu har jag aldrig sprungit i Ursvik så har ingen referens men sån puls i terräng på de km-tiderna är bra! Bra kämpat!
Grattis till PB!
Skönt att höra att det är fler än jag som är lite "trögstartade". :-)
Tassa i rerräng är bra underbart, ser fram emot när maran är avklarad (om jag ens kommer till start :-(. För så ska det springas i terräng!! hela tiden.
Cykelmygga: Vackra löpsteg gör en glad - skönt att hitta inspirationen i.
Karin: jamenvisst, skönt att ha en hög puls, annars tror jag att jag är äldren än var jag är... :-)
Magda: Vi som springer maraton verkar sprida förväntan och ångest omkring oss - även till icke-maraton-löpare
Dunceor: Jag har nog mesat förut - dags att få fart på pumpen - grym terräng i Ursvik!
Bureborn: Klart du kommer till start! Det håller vi tummarna för. Jag ska verkligen öppna lugnt -om nu huvudet fattar det den 31:a.
Ja det räcker ju att åka förbi alla dessa marathonskyltar som satts upp för att man ska bli alldeles pirrig!
Nåja. Nästa år. Då ska jag med.
Grattis till PB i backarna. På maran får vi bara se fartränderna efter dig :)
Skicka en kommentar