...Vad bidde det då då?

...det bidde ingenting!

Efter dans och core i lördags skulle jag ha sprungit 10 km. Men jag flyttade det framför mig till söndagen. På söndagsförmiddagen tog maken och jag en promenad, så jag flyttade löpturen till kvällen. Efter sonens match.

Nu visade det sig att matchen var superspännande, de mötte AIK och låg under med 3-0, kämpade upp till 3-2, gjorde 3-3... det rasslade till blev 4-3, 4-4 och tyvärr, med 4 minuter kvar, 5-4 till AIK. Jag kunde inte lämna Skytteholm för en tiokilometare. Så jag flyttade den till i morse, före-frukost-löpning.

När klockan ringde, snoozade jag direkt och somnade om. Av löpturen bidde det alltså ingenting. För första gången i mitt liv har jag faktiskt vilat på riktigt. Jag är alltid i farten (och älskar det!) Men har nu alltså låtit mitt stela vänsterlår, och träningsvärkshärjade vänstervad att helt återhämta sig. Vilket förmodligen är jättebra. En löptur mer eller mindre gör nog ingen jätteskillnad i slutändan ändå.

Nu är det bara 5 dagar kvar och jag har precis börjat kolhydratdränera (vilket egentligen bara innebär annorlunda frukost för mig). På onsdag hoppar jag på kolhydrater i okej mängd - det blir ingen tegelsten som kutar med min nummerlapp.

Min vecka:
Måndag: Odräglig, kommer bara prata mara.
Tisdag: Odräglig, kommer bara prata mara OCH träna med IF Linnéa
Onsdag: Morgonjogg, sedan odräglig
Torsdag: Nervig, odräglig och hispig
Fredag: Förväntansfull, odräglig, hispig - kort kvällsjogg
Lördag: Grymt fokuserad fram till Stockholm Marathon 14:00. Sen kuta lite...Sen skumpa och lycka.
Söndag: Bakis och stel.