Vad-är-det-som-driver-mig-tankar 12 dagar kvar.

Motivation, Prestation och Inspiration

De tre sakerna driver mig framåt i det mesta. Samtidigt som det är viktigt att njuta av nuet och glädjas åt dagen måste jag ha drömmar. Drömmar och mål. Målen kan vara 10 minuter bort eller en evighet, det spelar ingen roll. Målet kan vara onåbart och justeras längs vägen, det viktiga är att det existerar.

Jag har fullt med drömmar och mål i livet. Ett av dem är att klara ett maraton på 3:39. Jag insåg rätt snabbt att det kan bli en tuff match att nå det i Stockholm om 11 dagar, men det stressar mig inte. Jag kommer att träna vidare efter sista maj och köra PB i Berlin. Min tid i Stockholm kommer att bli ungefär som för 3 år sedan då jag sprang på 3:53. Då var jag grymt nöjd. Sedan dess har jag bara sprungit ett enda lopp – Kungsholmen runt förra lördagen.

Samtidigt som jag blickar framåt är det viktigt att fira de små delsegrarna, och att njuta av dagen. Tillsammans med folk man tycker om. Som ger en inspiration och motivation.

Motivationen finns inte alltid där, men jag kan piska fram den. Det är bara att acceptera det tunga istället för att blunda för det. Vill jag inte kuta, eller är trött fast jag inte borde – börjar jag leta anledningar – så stoppar jag tanken. Vänder på den och tar fram motivationen igen. Det går, och jag blir lika glad varenda gång.

Prestation har varit mitt eget ledord under nästan hela mitt liv. Jag antar att det var ett bekräftelsebehov jag hade som barn, men som jag med åren lyckats vända till något positivt. Jag vill prestera. Jag vill prestera mera. Och bättre. Jag har lärt mig att ha tålamod med mig själv. Övning ger färdighet. Visst har jag dippar ibland, men jag är ju bara människa bakom Superwomanmärket.

För några år sedan träffade jag min svägerskas två kompisar, tillsammans hade vi så r så kallade ”Må-Bra-träffar, vi fyra. Jag lärde mig att se och uppskatta andra människor för vad de är. Efter detta törstar jag efter att träffa nya människor och ta del av andra livsöden, samtidigt som jag utvecklar mig själv och blir Inspirerad. Till saken hör att en av tjejerna är coach och ställde rätt frågor som vi skulle tänka på och besvara. Jag trodde att jag som 35-åring var full-lärd, vad fel jag hade. Och vad glad jag är att jag hade fel.

Men världen är full av avundsjuka. Men det berör mig inte, det rinner liksom av mig. Jag gör det som är viktigt för mig och som fyller mig med glädje. Människor som inte känner sig tillfreds vill gärna projicera över sina negativa känslor på andra. Titt som tätt kommer det fram på bloggar om folk som missunnas i sin kamp mot något. Jag kan ta gliringar om mina ibland maniska icke-gå-ut-och-äta-på-flottiga-lunchrestauranger-med-emulgeringsmedel-mat-idéer. Jag kan ta gliringar om min tid vid bloggen, om hur mycket jag tränar, om hur tråkigt det är med löpning – men det gäller att hitta balans. Löpningen har blivit en del av min vardag, men omgivningen tror nog att det är övergående. Men det är det inte. Get used to it.

För nu är jag en löpare. Och jag har bestämt mig för att vara det tills min kropp inte orkar med mig längre.