Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 12 maj 2008

Har ni fest eller?

Jaha, blev det inte roligare än så här? Jag är grymt omotiverad att gå ut och löpträna. Jag trodde att den stora energi- och motivationsperioden skulle infinna sig nu.

Med bara 19 dagar kvar borde jag känna mig nära målet. Jag har dessutom en lite lugnare period framför mig på jobbet och skulle kunna träna utan stress… men jag orkar inte ens öppna hemsidan till Szalkais program och kolla vad som står på schemat denna vecka.

Bortblåst är min motivation.
Planera-träningsveckan-kärleken är ett minne blott.
Jag blir inte ens glad av att se löparskorna.
Jag vill inte ta ett löpsteg till.

Och jag har inte ens ont någonstans.

Hjäääääääääääääälp!

Nä, nu måste jag ut och leta inspiration och motivation. Har ni tips och idéer - snälla hjälp.

9 kommentarer:

Karin sa...

Mia; du kommer igen! Det här var en urladdning för dig, du har nått ett mål (slagit syskonen, med bravur!) och nu gäller det att byta fokus. Jag känner precis som du idag, omotiverad till max. Men du; tänk alla mil, alla rundor, allt roligt, allt slit du lagt ner för att springa om 19 dagar. Ska du ge upp nu? Skulle inte tro det!! You go girl, jag håller stenhårt på dig :-)
Kram!

Masse sa...

Mia! Det vore onaturligt om man höll motivationen under hela träningsperioden. Men idag är det träningsvila. Och imorgon är det Linnéa-träning. DET är kul! Och motivationen kommer så fort man kommer ut...

MarathonMia sa...

Karin: Jag vet, jag vet. Men hur kan lusten bara flyga iväg?...don't understand. MÅSTE kanske mentalt boka in Stadion! Nästa söndag.

Masse: Buhuuuhuuu - jag kan inte träna med IF Linnéa imorgon, jag är på redovisning i sonens skola och får springa själv efteråt. Annars är ju det veckans springhöjdpunkt.

Anonym sa...

Jag har ett strålande tips - läs ditt eget föregården inlägg. Fick fart på min sviktande motivation direkt!

Anonym sa...

Föregården? Ja, man kan ju undra. Föregående ska det naturligvis vara. :-)

Motivation tycks förexten ha en tendens att göra så där ibland. Smyga iväg och gömma sig. Tror det är för att man ska få perspektiv på tillvaron. För när den kommer tillbaka då spritter man mer än någonsin. Det gör du också, alldeles, alldeles strax!

Karin sa...

Mia, du kommer upp!! Jag tror (för egen del) att det handlar om att man blir urladdad och måste landa först innan man kan studsa vidare. För det kommer du att göra, snart :-)

Anonym sa...

Så känner jag alltid efter en urladdning. Du kommer strax igen!

Karin sa...

Vad skumt att det händer oss alla nästan samtidigt, och jag har inte ens sprunigt ett lopp och vunnit över mina syskon. ;) Du var ju grym! Du måste få njuta lite av det, och ha ingen press på dig. Jag är säker på att det kommer pirra i benen och du vill ut och rasta blomskorna snart! Kram

MarathonMia sa...

Gulliga ni. Ni har rätt allihop är så förståndiga. En tanke slog mig, OM jag inte hade vunnit över Fredrik (vilket jag egentligen inte borde ha gjort) Så hade jag varit grymt peppad på revansch, det är så jag fungerar. Men ni har rätt. - dags att ladda om.