Skinksnöre

Jag rör mig som en Barbiedocka som har fel på höger ben - det sitter liksom inte fast.

Det här blir min officiella ursäkt till min son:

-Förlåt Alex. Du har rätt. Det är inte skönt att jogga med en ond hamstring. Förlåt att jag sa att det skulle bli bättre med en joggingtur som satte igång blodcirkulationen den där gången när du skadade dig på Gothia Cup. Trots din ringa ålder hade du rätt. Det gör ont. Det är inte skönt. Och framförallt. Det. Känns. Inte. Bättre. Jag älskar dig och hoppas att du tar emot min ursäkt.

Med ömmande hamstring (somliga straffar Gud efter 4 år) sprang jag idag 9,11 kilometer i halvstorm i Helsingfors. Kilometertiden stannade på 5:14 (men var nere i 4:51 sista kilometern -woho00!). Mitt högra ben, eller rättare sagt, höft/rump/rumveck/nermotlåret-typ-fransyskan på höger sida ömmade rejält redan i morsen. Jag vägrar att ha ont. Jag vägrar att erkänna att jag har ont. Men eftersom jag förknippar denna ny göra-ont-känsla med skammen att ha tvingat min son att jogga med liknande värk måste den erkännas. Något jag lärt mig de senaste åren är att göra upp med mitt förflutna och med knasigheter på en gång. Så det gör jag nu.

Oavsett om vissa tips varit rätt dumma, hoppas jag att den övervägande delen av tips (ursäkta - men jag tipsar folk om saker hela tiden utan att de ber om det. Men jag har inte börjat bearbeta denna dåliga sida ännu...) i alla fall har lett till en positiv utdelning.

Här kommer dagens tips: OM det sitter en liten dosa med en springa i och texten "Main Switch" på precis innanför hotellrumsdörren, är det troligtvis där du ska stoppa nyckelkortet för att kunna tända lamporna. Gå alltså inte ner till receptionen och säg att samtliga glödlampor är trasiga i rummet.