Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 21 april 2008

Hur tänkte han nu?

Hur tänkte han nu del 1.
Lugn vecka med bara 52 kilometer. Tack Master Szalkai, men jag vet inte riktigt hur jag ska peta in detta i mitt schema…så få kilometer men ändå problem att peta in.

Måndag: Förberedelser för tisdagens seminarium. Förstudier till utbildningen jag ska på senare i veckan 3-4 timmar. Föreningsmöte i bostadsrättsföreningen jag bara måste vara med på och säkra bygget av balkonger. Hjälpa dottern inför SO-provet.
Tisdag: Halvdagsseminarium, jag ansvarar för all set up. Ett filmteam kommer dessutom från USA för att filma en kund som jag ska koordinera. Tar sedan eftermiddagsflyget till Rotterdam som är grått och tråkigt – Gråtterdam. Lätt kvällslöpning?
Onsdag: Löpning före frukost? Utbildning 8-18. Sedan till hotellet och jobba ikapp en ”missad arbetsdag”. Förmodligen en öl i baren. Eller två – finns det någon som tar en öl?
Torsdag: Löpning före frukost? Utbildning 8-17, hemresa. Landar 22:10.
Fredag: Löning, löpning(?) och förhoppningsvis ett par nya, blommiga Asics. 60-årskalas hos Mamma2.
Lördag: Morgoncore med Lilla Duktig och Löpning alt promenad med Snabba Karin
Söndag: 30 kilometer. Taggtråd till frukost.

Men å andra sidan, jag är ju Superwoman, van att planera, genomföra/leverera och analysera. Varför skulle jag inte greja denna vecka?

Hur tänkte han nu del 2.
Brorsan deklarerade igår att han inte tänker delta i årets Stockholm Marathon. Jag springer min runda i år, och han sin nästa år. Det kan ju bli spännande det också. Jag måste ju fortsätta med bloggen plus göra en bra tid (för att han ska stressas ordentligt!). Så den gastkramande upplösningen tar lite längre tid än beräknat. Fast jag behöver min hejarklack ändå!

9 kommentarer:

42195mgk sa...

Men det är ju orättvist. Då har ju han mer tid att träna på.

Du borde få räkna ditt bästa resultat av årets och nästa års lopp...

Maria sa...

Tja!

Verkar bli en jobbig vecka men jag gissar att även du som jag lever efter SKAM DEN SOM GER SIG :o)

Lycka till i veckan och speciellt med ditt 30 km pass på söndagen, själv hade jag tänkt att försöka klämma ca 35-40 km (ej sett det än..) och i veckan gjorde jag rekord - 7 mil på 6 dagar - jag bara ler:o)

Ha det gött!
Maria

Perfumes sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Perfume, I hope you enjoy. The address is http://perfumes-brasil.blogspot.com. A hug.

Pen Drive sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Pen Drive, I hope you enjoy. The address is http://pen-drive-brasil.blogspot.com. A hug.

MarathonMia sa...

Masse: Han kommer inte träna mer för det. Intentionen finns...that's it.

Maria: Ler med dig - fantastiskt jobbat!

Karin sa...

Mia, du är grymmast iallafall ;-) Trist att du är ute och far så mycket, men du får nog ihop löpningen ändå. Vi kan väl kolla läget på lördag em, vad som känns bäst; löpning eller promenad. Fast vi vet nog båda att vi _borde_ promenera ;-)
Superwoman, du fixar den här veckan galant!

MarathonMia sa...

Karin: Tack för omtanken! Jag älskar iofs att ha grymt mycket att göra - saker blir liksom bäst då. Vi bestämmer närmare lördag.

Nike sa...

Men även om din brorsa bangar iår, och du springer, så kommer du väl ändå springa nästa år igen? Har man väl börjat kan man ju inte sluta ;) Och du kommer ju vinna lätt över honom då, med så mkt erfarenhet!

MarathonMia sa...

Tjohooo - såklart. Jag kan ju inte sluta springa nu! Även om min man såg tämligen "besviken" ut: -Ska du springa nästa år också?...