Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 28 april 2008

33 dagar kvar!

Jag fick lite gliringar idag att mitt långpass igår var på tok för långsamt. Men jag tar inte åt mig. Rent mentalt var jag inställd på 30 km och hjälpen var Nellan och Freddan. Att det inte gick snabbt gör mig inte ett dyft. Jag pratade obehindrat hela vägen och gjorde 31,54 km som en ”walk in the park”. Har inte ont någonstans idag (ska vara en liten blåsa på pektån då…) När det sen blir tävling den 31 maj kan jag springa mycket snabbare.

Denna vecka ska jag fokusera snabbhet:

Måndag: Vila
Tisdag: Västerbrointervaller med IF Linnéa
Onsdag: Bodypump +10 km lätt distans
Torsdag: 20 km med tempoökning
Fredag: Vila
Lördag: core + BodyJam + 10 km lätt distans
Söndag: 6*800 m på bana med Karin (alternativt att jag kör mina tusingar när hon kör 800-ingar)

Nu har jag i alla fall en ansenlig mängd spring i benen. Sedan maratonträningen startade i december har jag sprungit 1002,5 km, alltså över 100 mil. Och fler kilometer lär det bli trots att det bara är 33 dagar kvar.

Jag tror dessutom att min hejarklack är i finfin form och tränar på ramsor, sång och extra höga stämmor. Jag ska bara testa lite energitillförsel som de kan ha med sig till mig. Sen är det väl flaggor, pom-poms och banderoller som gäller?

10 kommentarer:

Masse sa...

märkligt... Jag ger mig på att det är på höger pektå...

Både jag och Karin har blåsor där... Det kanske är något som går... Den fruktade pektåinfluensan...

MarathonMia sa...

jag balanserar med vänstertån...högertån är spekulant än så länge.

Lilla Duktig sa...

Helskotta, jag har kastat mina pom-poms! Nåja. Vi får fixa något annat, jag och mina homies.

Ses mellan Slussen och Västerbron bruden!

burebornspringer sa...

Ansenlig mängd spring i benen var väl ändå en underdrift... ;-)
Rejält, skulle jag dra till med. Tveklöst.

Och en så supertrevlig blogg dessutom. Tack för go´ läsning!

Karin sa...

Ja, vad är det för märkligheter med höger pektå?! Hmmm...
Fin veckoplanering tycker jag :-)
Ses imorgon!!

Nike sa...

Jag blir så imponerad, jag tycker ni är så duktiga med alla era scheman och sånt. Och 100mil redan? Fatta vad långt det är!! Grymt!

Själv har jag inget schema jag följer, känns nästan som om vi ska springa två olika lopp. Jag har inte riktigt engagerat mig så än. Men får väl hoppas det går bra ändå!

Du kommer ju göra en killer-time!!

MarathonMia sa...

Lilla Duktig: Vi kan ordna en pysselkväll och fixa accessorize...

Bureborn: välkommen och tack för komplimang

Karin: hihi, min blåsa är på vänster, men höger är på gång. Varför har man pektår?

Nike: *fniss* det är ju för att du springer så många maror, ultralopp och dessutom cyklar, simmar och styrketränar. Det skulle inte funka med 26-veckorsschema för dig - möjligtvis 26-timmarsschema :-)

Masse sa...

Man har pektår för att veta åt vilket håll man går, juh!

MarathonMia sa...

Min farmor har haft reumatism sedan hon var 30 år (hon är 94 nu tror jag)...hennes pektår pekar utåt. Är det därför hon går i åttor?

MarathonMia sa...

...eller är det därför hon är så duktig att gå ner i split... :-)