Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 27 april 2008

TKM - mitt alldeles eget TSM

Jag och mina tre syskon ska springa Kungsholmen halvmaraton den 10 maj. Idag sprang vi tillsammans, fast uppdelat. I alla fall 2/3. Vi skapade vårt eget TSM (Team Stockholm Maraton) som blev TKM Team Stockholm halvMaraton.

Jag började med att springa hemifrån Rådhuset via Barnhusbron, Odenplan bort mot Haga Norra. Där mötte jag lillasyster Danielle. Vi tog ett varv runt Brunnsviken i dryga 6-minuterstempot. Det var skönt att inte springa för fort, jag var så inställd på att orka dagens tänkta 30 km, och lovade mig själv att inte bry mig om tiden. Efter första varvet, med mycket snack (mest från min sida…) ”lämnade” jag syrran vi Stallmästaregården där hon stretchade och återhämtade sig för
hemfärd. Jag joggade runt tennisplanen ett varv och plockade upp lillebror Fredrik och tog nästa varv runt Brunnsviken. Mer snack och löpning, nu i lite snabbare tempo. Efter ca 8 km drog vi ner på tempot. Att passera Kafé Sjöstugan med doften av nybakta bullar inte bara en, utan två gånger under samma löptur är nästintill tortyr. Jag kan varmt rekommendera en promenad dit för att fika. De serverar hembakade kaffebröd och smörgåsar, det mesta kravmärkt.
Både Nellan och Freddan har bara sprungit som längst runt 10km förut. Idag landade Nellan på drygt 11km trots huvudvärk – starkt jobbat gumman! Freddan är ju envis och dubblade sin insats. Jag släppte honom vid Fridhemsplan då han sprungit 19 km och hade 1 km hem – grymt jobbat grabben!

Själv landade jag på 31,54 km med en snittid på 6:01minuter. Medelpulsen låg på 144 (161). Jag har fullt med krafter kvar. Inte ont någonstans. Kände mig aldrig trött och flåsig. Bara glad, lycklig och förundrad över denna härliga maskin till kropp som transporterar mig fram kilometer efter kilometer utan krämpor.

I maj ska jag ha vit månad (undantaget 10:e och 31:a) – så alla vänner som vill ta ett glas vin med mig få skynda sig att ringa!

10 kommentarer:

Karin sa...

Snyggt jobbat, tjejen! Gud vad kul att du liksom bara springer runt och plockar upp det ena syskonet efter det andra, vad imponerad jag blir!! :-)
Lägg dig nu och vila och sträck på dig, du är på väg mot en kanonform! Och jag gläds med dig :-)

MarathonMia sa...

Tack Karin - fick gliringar av Göran på jobbet om att jag sprungit alldeles för långsamt - jag fnös tillbaka att kommande vecka är snabbvecka - se upp!

Karin sa...

Äh, men Göran... Han råkar ju äga en löpartalang av otäck kaliber ;-)
Du var ute länge, det ger uthålliga muskler och du har nytta av det om 33 dagar. Det närmar sig nu...
Ses vi 18.15 imorgon?

Masse sa...

Har du för vana att smyga runt i Hagaparken och spana in snygga löparkillar? ;-) Synd att du inte reagerade. Jag hade behövt en paus...

Masse sa...

Hagamannen är egentligen en kvinna? hmmm... ;-)

MarathonMia sa...

Hahaha - Hagakvinnan talar ut "Jag ville bara kika på löpande män i stödstrumpor"

Nike sa...

Haha, är det SÅ man ska göra när man vill umgås med familjen? Springa runt och plocka upp och lämna av dem allteftersom, coolt! Långpass på över 30km är verkligen bra!

MarathonMia sa...

Nike-det var grym kvalitetstid. Sällan att man har chansen att få snacka med sina syskon själv sådär. Sen kan man ju alltid öka tempot om man vill säga något utan att få protester tillbaka :-)

Jag kan varmt rekommendera umgängesjogg.

Masse sa...

:-D Riktigt roligt...

MarathonMia sa...

Vilken rolig film vi skulle kunna göra med allt bloggmaterial! Parodi på parodi...