Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 23 april 2008

Super(mail)woman!

Skryt. Kanske. Men jag levererar. Det finns något bakom skalet och muren som vill fram. Idag levererade Superwoman. Likt en brevbärare. På tid dessutom!

En hel dag i en utbildningslokal. Utbildningen var fantastisk. Människorna var superbra på att ge feedback och allt var bara underbart. Nästan. Lunch i Holland är sisådär. Smörgåsar med diverse pålägg. Jag är inte direkt en smörgåsmänniska.

Jag har suttit med ett fånigt leende hela dagen för jag tycker att retorik- och säljutbildningen har varit så bra. Jag har lärt mig massor - Not just another sales training! Det kan ju vara för att jag älskar att utvecklas, att lära mig nya saker och justera det som är mindre bra.

Mindre bra är det att sitta stilla en hel dag. I alla fall för en stel högerskinka.

Göran och jag flög ur stolarna när utbildningsdagen var slut. Vi promenerade till hotellet, lagom tills den vackra solen gick i moln och Gråtterdam gjorde skäl för sitt namn. På vägen ursäktade vi våra åkommor (gammal förkylning hos Göran och min onda skinka) - bara för att rättfärdiga ett eventuellt nederlag i den kommande löpningen.

Vi träffades i receptionen och beslöt oss för att köra 10 km tempo. Jag hakade på. Flåsade ordentligt den första kilometern, men kom sedan in i skön andning. Klockan visade på härliga tider under 5 min per kilometer. Jag kände mig stark. Jag kände mig grym. Flåset var ok, inte ont någonstans...det började smådugga. Efter 5 km hade vi fortfarande tider strax under 5 min /km. Vanligt söndagstempo för Göran - något helt annat för mig. Mitt PB på Tjejmilen är 50:18.

Jag höll jämn, fin takt med Göran. Mina ben kändes lätta och sprang av sig själv. Jag hittade en skön rytmen mellan andning och löpsteg. Jag lade meter efter meter bakom mig och var hög på adrenalin. Efter 8 km hade jag fortfarande sköna krafter kvar. Jag blev lycklig i hela kroppen och välkomnade regnet som gjorde luften lite klarare. Jag ökade tempot. Jag levererade. Jag kände mig stark. JAG TOG PERSONBÄSTA PÅ MILEN! Och hade krafter kvar. Och en juste puls. Jag är på gång. Jag är stark. Jag är lycklig! Det finns mer att hämta under motorhuven!

Totalt: 10,04 km
Tid: 49:25
Snitt: 4:55 (2 av kilometrarna gick på 4:49!)
Puls: 159 (max 171)
Sprang om: 0
Blev omsprungen av: ½ - Göran, men jag sprintade på slutet och han hakade inte på...

P:S Läs ordentligt på de pyttepyttesmå flaskorna på hotellet. Det är inte alltid var det ser ut att vara! Jag trodde jag smörjde in ansiktet med bodylotion när jag tagit bort make upen innan löpningen. Det sved lite i pannan under löpturen. När jag kom tillbaka till hotellet såg jag att jag hade smörjt in ansiktet med "conditioner" (balsam). Nu har jag i alla fall världens mjukaste Tom Sellek mustasch!

15 kommentarer:

Masse sa...

Men fy attan vad roligt!!!

Grattis! Sub50 kom som ett brev på posten... (f'låt, var tvungen att dra det äldsta brevbärarskämtet i skolboken)

Och med en finfin puls! Det finns betydligt mer att ta av där!!!

3 PB idag. Mia, Karin och Jumper... Vilken bra dag!

Andréa sa...

Åh grattis!! Mitt pb på tjejmilen är 50:34.. jag vill också under 50!! Borde ju gå eftersom jag är i bättre form nu.. hm, måste nog planera in lite millopp..

MarathonMia sa...

Masse: Det kändes toppen att kunna leverera snigelpost i sub50 :-)

Andréa: Mitt mål har varit att komma under 50 minuter efter maran, alltså fokusera på snabbhet då - blev helt överraskad. Du grejar det också - det sitter nog mest i skallen :-)

Henrik sa...

Hahahaha!
Klassiskt misstag på utländskt hotell
Kul med PB

Nike sa...

Grattis!! Det måste ha varit en speciell kväll igår, för så många som sätter PB på en och samma dag! Sub50 på milen...RESPECT!!

Lilla Duktig sa...

Min mamma är brevbärare.
Så det så.

Karin sa...

Mia, grattis så jättemycket! Gud vad kul!!! Du är SuperWomen personifierad, superstarkt jobbat och jättegrattis igen!!
Är det inte våren, så säg?! ;-) 7-8 km i snigelfart på lördag kanske? Så vi hinner prata också... ;-)

MarathonMia sa...

Spring is in the air and spring is in my ben. Lägger den ena knasiga hottellupplevelsen efter den andra i tipslådan. Vad mer kan jag säga!?
Brevbärare rockar och är toppenmänniskor!

Livet är helt enkelt underbart!

Mayumi sa...

REESPECT!! :)

Anonym sa...

Nu är jag förvirrad... Menar inte alls att komma här och vara nån besserwisser, men nu får jag inte riktigt ihop det. Har just varit ute och sprungit själv och suttit och räknat på snittet (min Suunto anger bara km/h), och nu är jag konfunderad.
Borde inte dina 49,25 min/10,04 km bli 4,9 min/km? Och inte 4,55?

Karin sa...

0,9 min är väl 55 sekunder? Säger jag som inte ens disponerar bloggen... ;-)

Anonym sa...

Aha... Då är det alltså 4 min och 55 sek, och inte 4,55 min. Då släppte förvirringen lite, då kan jag genast revidera min egen uträkning också då, härligt :)

Masse sa...

jo, det fiffiga i kråksången är att tiden inte underordnar sig decimalsystemets nomenklatur förrän när man kommer ner i enheter mindre än en sekund...

Anonym sa...

En fantastisk upptäckt så här på kvällskvisten, jag är ju snabbare än jag trodde! Tack för hjälpen med förvirringen :)

MarathonMia sa...

Det blir ju lätt avhjälpt med alla fina programvaror till klockan. Jag utgår ifrån att alla räknar timmar/minuter/sekunder. Och färre ska det bli - tidsmässigt. Fast fler antal mil/kilometer/meter/decimeter/centimeter...