Kom till Kristinebergs IP och möttes av denna syn:
Grått och inte direkt inbjudande. Men så dök dessa två herrar upp framför kameran - Kalle och Hans...
Då blev känslan av grått, tråkigt och jobbigt lite mer uthärdligt.
Vi började med att värma upp runt banan drygt 2 kilometer, sedan bestämde vi oss för 8*400 meter. Gulp. Killarna var snabbare och jag fick kämpa. Jag hittade inte rytmen med bra löpsteg, snabbhet, hjärna och hjärta. Hade jag varit där ensam hade jag gått hem och grinat efter 2 stycken. Nu väntade Hans och Kalle så snällt vid startlinjen och jag fokuserade. Om inte hjärnan ville tänka rätt tankar, ja då får den helt enkelt kopplas bort.
Bort kopplades således tankarna. Jag kramade ihop dem till en liten grunkemonk och formade de till min lilla djävul. Den satte jag sedan på axeln. Där fick den sitta och titta på den grå himlen, småirritera sig på den halvtaskiga löparbanan och gny över halvdanna intervaller.
Själv började jag så smått gilla läget. Kanske rentav tycka om det. Jomenvisst. Fokuserade på att tänka rätt "Vad roligt att jag kommit igång med intervallerna igen!". Det här ska nog bli bra. "Så trevligt att Krillan var öppen - mycket lättare att springa på flack bana!". "Jag har inte ont någonstans, jag är löpare - naaaaahaaaajs!" Efter 8 genomförda körde vi en extra.
9*dryga 400 meter i 3:52-fart. Helt okej. Inte optimalt. Det ska gå snabbare.
Nu hade jag ju den lilla djävulen på axeln att ta hand om efter nedjoggen. Så när jag kom hem visade jag honom den fina plattan jag fått i veckan till mitt andrapris i Hallsberg. Coolt va? Nu har lilldjävulen blivit rätt liten och väntar på att få piska mig på nya snabba intervaller om någon vecka eller två!
Det är lätt att bli taggad! På plattan står det 60160 meter. Mitt mål i mars är ju att göra 62000 meter. Taggad är jag att köra fyrahundringarna något snabbare nästa gång. Det ska jag banne mig greja!
Det finns inga dåliga träningspass, allt tjänar sitt syfte. Idag var det tankearbete som gällde. I omvänd form. Tänk om - tänk okej. Tänk rätt.
6 kommentarer:
men riktgit bra jobbat!! så lätt att ge upp när den där gråta- känslan kommer, man vill bara ge upp bläääääää Starkt att jobba vidare!! och det ger så mycket att ha nån som pushar på då!!
Roligt att man i alla fall kan konkurrera i lyskraft med en halvsunkig, nersliten idrottsplats en gråmulen dag i december ha ha ha:-) TACK!
(... och när Mia kom kändes det som molnen skingrades och solen kom fram;-) )
Du kom igång rätt bra efter tag! Att från tänkta 6 rep. lägga på ytterliggare 2 och sedan en till visar på styrka! (även om jag förstod att du i ditt träningupplägg inte ska ligga på för många rep just nu).
"Killarna var snabbare"? Ja, Hans var i en klass för sig själv men dom gångerna JAG var före berodde ju på att jag var ofin nog att sno åt mig innerbanan :-)
CU!
Den mest gråmulna dag kan ju faktiskt lysas upp av en djävul på axeln. Ibland är det bara att bita ihop och köra. Bra gjort"
Åh vad jag önskar jag hade varit med! Och du, du var där, du gjorde det du skulle och du gjorde det BRA! Jag kan sätta en peng på att det kommer att stå en HÖGRE siffra än 6200 på din nästa platta. :-)
Emliscious: Verkligen! Att det ska vara så lätt ena gången och svårt andra.
Kalle: heh! Du kompenserade ju första varvens innebanespringning med att köra snabbt på ytterbanan och jaga mig de sista 50 metrarna (och kuta om...)
Marie: Man ska ta vara på den lilla djävulen
Ingmarie: BRA duger gott och väl. Mer än 62000 - då är det dags att börja prestera! Tack för att du tror på mig.
Vilken fin grön jacka han hade :) Jag vill också köra ett sånt där pass, det såg jättekul (?) ut!
Skicka en kommentar