Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 3 december 2009

Tre öar runt

Jag kommenterade på Miss Agdas blogg att jag skulle överta stafettpinnen och köra vidare vinterlöpningen...


... det närmaste vinter vi kom idag var den hala vägen ner från Zinkensdamms IP mot Tantolunden. Den gatan var för övrigt den halaste i Stockholm - nu vet ni det. Jag tog med mig 7 andra tajtsklädda torsdagsgalningar på en 20 kilometersrunda. En tvåmilare på torsdagskvällen. Vi bestämde oss för att ta Kungsholmen Runt och Söder Runt.


Vi rullade ner på den hala Zinkens Väg och tog oss via Street till Västerbron. Den kändes otroligt kort sa Micke som sprang New York marathon för en månad sedan. Där öppnas loppet på en 3 kilometer lång bro tydligen... Vi vek sedan av mot Fredhällshållet och höll oss till de upplysta gatorna. Jag körde lite sightseeing på hemmaplan och visade Fredhällsbadet, Snoilskyvägen (kul namn), Solstugan, Lindhagens nyöppnade köpcentrum, bygget kring Hornsberg, SATS Stadshagen, utsikten mot vackra Karlbergs Slott vid Kungsholms Strand. Vi vinkade åt min krulliga kökslampa och sprang vidare mot Stadshuset.



Vid Stadshuset vek vi av mot Riddarholmen och tog ett varv på den lilla ön. Kikade på Mälardrottningen och sprang vidare över till Södermalm. Tog vägen mot Slussen och betade av den tråkiga Stadsgårdskajen under prat och stånk. När vi trixat oss ner mot kajen vid Hammarbykanalen tystnade vi något. Det började kännas segt i benen. Efter ytterligare 2 kilometer verkade vi få ny energi. Vi samlade den liksom i gruppen, hjälptes åt att vara pigga.


Väl tillbaka på Zinken hade vi fått ihop 20,23 km på 1timme och 57 minuter. Medelpulsen låg på 151 vilket är lite högt, men det backiga partiet på Kungsholmen kan ju ha gjort sitt till. Inte illa pinkat en torsdagkväll. I omklädningsrummet var jag bara tvungen att berätta för coach Allan om ett inlägg jag skrev för länge sedan om hans försök att beskriva VARFÖR man ska springa till exempel backintervaller. Varför jag springer långpass vet jag redan. Rensa skallen, tanka energi, prata med löparkompisar och bygga mitrokondrier.


Nu ska jag sleva i mig lite spaghetti och köttfärssås. Lite spaghetti och mycket köttfärssås menar jag. För 06:15 imorgon bitti är det jag som står i givakt på Östermalms IP och kör styrka.


Vilken härlig vilovecka jag har!

2 kommentarer:

Kalle sa...

TACK för sightseeingen och underhållningen:-)
Jag "ljög" lite på frågan:"Hur känns det Kalle?"
Tvärtemot vad jag svarade så kändes det rätt så tungt, men med hjälp av att springa i grupp och en entusiastisk "guide" så gick det ändå rätt så bra.
Semester idag och nya tag i morgon på K.IP. CU!

MarathonMia sa...

Höhö: hörde nog hur fötterna började släpas där på södersidan. Jag märker sånt när jag är tyst... :D